Den största ekonomiska faran: En djup deflation svår att ta sig ur
Bild: TT
På den tiden Hubert Fromlet, professor i internationell ekonomi på Linnéuniversitetet, och rådgivare åt Tysk-svenska handelskammaren, ofta var i Japan höll han fast vid sina vanor.
– Jag brukade jogga runt kejsarpalatset. Jag höll på i ungefär en halvtimma. Området runt palatset var högre värderat än marken i hela Kalifornien, sa ofta Tokyoborna.
Tokyo var under 80-talet världens finansiella centrum, staden dit världens största banker och finansfirmor sökte sig och hemort för världens största aktiemarkna och nya teknologiska företag. Välståndet i Japan växte snabbare än någon annanstans. Fastigheterna blev bara dyrare. Markpriserna svindlande. Guldåldern pågick fram till början av 90-talet, då aktiemarknaden överhettades och tillväxten stannade av tvärt. Priserna föll fort. Men konsumenterna reagerade inte med att köpa det som så snabbt blev så mycket billigare. Tvärtom. De höll i sina plånböcker. Och företagen kunde inte investera, och fick mindre pengar till löneökningar. Och konsumenterna blev ännu mindre intresserade av att börja konsumera. Japan fastnade i en djup deflationsspiral.
Som landet inte har kommit tillbaka från än.
– De kom ner från en totalt överdriven prisnivå på fastigheter och aktier, säger Hubert Fromlet. Det har inte minst med förväntningar att göra, med finansmarknadspsykologi Man tror att man har blivit fattigare, även om man inte har sålt något så känner man sig fattigare, och efter viss tid drar man ner på konsumtionen, och företagen tjänar mindre, investerar mindre och landet kommer in i den onda spiralen. Den har Japan varit inne i under många år, man kommer inte åt det. Man har försökt med allt, med stimulanspaket, expansiv politik … men hittar ingen väg ut. Det har med förväntningar att göra.
LÄS OCKSÅ: Litet virus hotar stora magnater
Är det något liknande som nu väntar resten av världen i spåren av coronapandemin, som en följd av den kollaps ekonomin hamnat i? Deflation förekommer sällan i dagens ekonomier och förknippas oftast med djupa recessioner, som under depressionstiden i USA efter börskraschen 1929. Forskning på deflation brukar inrikta sig på den eller på Japan från början av 90-talet och framåt. Den amerikanska deflationskrisen blev mycket djup, men kunde hävas med stimulanspolitik, den japanska mycket långvarig och visade sig svår att komma ur.
Knackar en ny deflation på dörren? Frågan har väckts när efterfrågan på många varor och tjänster närmast har tvärstannat i spåren av virusets härjningar, priser faller och desperata företag försöker sälja till varje pris. Sådant brukar förvärra en ekonomisk kris. »Here comes The great deflation threat« löd en rubrik i Washington Post den 5 april i år. Viruset, skrev kolumnisten Robert Samuelson i en artikel, som byggde på intervjuer med pessimistiska analytiker på Moody’s analytics och American enterprise institute, dödar inte bara människor, utan också i ännu högre utsträckning jobb. Företag stänger i tusental när kunder drastiskt drar ner på konsumtionen som en följd av regeringars restriktioner. Det råder ingen tvekan om att nedgången kommer att bli djup. Och att nästa steg är ett stort prisfall. Det har redan drabbat oljeindustrin. Tisdagen den 21 april uppstod minuspriser.
– Jag har aldrig sett det förut, säger Hubert Fromlet. De som producerar olja fick betala för att få ut oljan, det har aldrig hänt, mig veterligen.
Ska man tolka det som ett varsel om en annalkande deflation?
– Vi lever med förutsättningar vi inte har upplevt förut. Allt är okänt. Vi lever i en värld där man inte ska vara totalt kategorisk. Risken för deflation finns säkerligen, men frågan är hur stor den är.
LÄS OCKSÅ: Priset för en plattare kurva? 100-tals miljarder kronor
Det är viktigt, påpekar Fromlet, att hålla sig till definitionerna. Att inflationen går ner är inte samma sak som deflation. Ett sjunkande pristryck kallas disinflation.
– Man måste ha en längre period av sjunkande priser på bred front för att deflation ska råda. Vi är inte där nu.
I en intervju med TT häromdagen var riksbankschefen Stefan Ingves inne på samma sak, att han i dagsläget inte såg en risk för deflation. »Vi får väl hoppas att det här går över förr eller senare.« Han pekade på att Riksbanken och det finanspolitiska systemet förser ekonomin med tillräckligt mycket pengar och att om verksamheter kommer i gång igen finns inga skäl att tro att det skulle bli deflation av det hela. I alla fall inte på lång sikt.
Finansmarknadens förväntningar är nyckeln, anser Hubert Fromlet. Exemplet Japan är oroande för att det visar att deflation är ett svårt tillstånd att ta sig ur.
– Men Japan började också få demografiska problem, med en minskande befolkning med svag potentiell tillväxt, svag konkurrenskraft. Kina växte starkt, tvingade Japan att outsourca och Japan hamnade i en negativ spiral. Sådant måste man undvika nu. Man måste ge företagen en viss tro på att det vänder, på att vi kommer tillbaka till högre produktionstakt igen. Få bort den negativa bilden av vad som väntar.
– En sårbarhet vi har är att penningpolitiken inte kan bjuda på något längre. Vi har redan låga räntor, så den vägen är nästan stängd. Då måste vi försöka få fart på tillväxten med hjälp av finanspolitiken.
Och vad kan politikerna göra? Hubert Fromlet arbetar just nu på en jämförande studie mellan Tyskland och Sverige om hur coronakrisen hanteras ekonomiskt och politiskt. Den svenska strategin beskriver han som något mer avvaktande; som jämförelsevis försiktigt ser till att hjulen rullar, med argumentet att epidemin och nedgången i ekonomin kan bli långdragen och att det kräver pengar kvar. Tyskarna, noterar Fromlet, lägger dubbelt så hög procent av BNP på företagsstöd, så att inte allt går omkull; när konjunkturen blir bättre kan maskineriet dra i gång omgående.
– Den tyska taktiken skapar nog lite mindre deflationsförväntan. Det kan vara viktigt. Det är bättre att ha tre procents inflation än minus fyra; det skapar så lätt en negativ spiral med sjunkande priser och hushåll och företag som tycker att det är bra att vänta, som räknar med att om ett halvår är det ännu billigare – så varför köpa nu? Då kan arbetslösheten öka och en negativ lönespiral slå igenom.
