Det hände på banken efter tre

Michael Wolf klev upp på Operans scen och började tala.

»Mellan klockan 15 och 17, lördagen den 3 april 1852, öppnade för första gången en bank i Piteå rådhus, och det var kö utanför. När dagen var slut hade 131 insättare satt in 828 riksdaler och 8 sk B:co. Det var bland andra pigan Ann Sophia Holmström, drängen Anders Ståhl och friherrinnan Gustafva Fleetwood, som blev insättare nummer 1. Så startade det som i dag är Sparbanken Nord.«

Det var april 2009 och Wolf inledde sitt första anförande som vd för Swedbank. Han gjorde det genom att prata om en liten sparbank i Norrland. Åhörarna gapade i raderna. Vem var figuren som fått ansvaret för att rädda deras bank från att spolas bort i kreditkrisen?

Michael Wolf visste vad han gjorde. I publiken satt en man som varit Piteås kommunalråd i 14 år och senare också chef för den sparbank som Wolf gestaltade. Mannen var vd för försäkringsbolaget Folksam, Swedbanks nya huvudägare, och ny medlem i Swedbanks styrelse. Han hade ännu inte gjort mycket väsen av sig, men det skulle ändras. Det visste Wolf. Mannen, som hette Anders Sundström, skulle några år senare ta steget upp och bli ordförande för hela Swedbank. Därmed blev han Wolfs chef.

De ömma orden om sparbanken i Piteå räckte inte långt. Under åren tillsammans har de visserligen vänt banken från kollaps till succé, men deras egen relation har gjort en omvänd resa. Den slutade i en maktkamp som bara en kunde vinna.

I tisdags var den över. Wolf fick gå på dagen.

Det pekas på ett antal olämpliga sidoverksamheter som Wolfs chefer har haft, och för vilka han har ansvar. Men denna historia handlar lika mycket om någonting annat.

Om personliga relationer, egon och omåttliga imperieambitioner.

Det var den 1 mars 2009 som Michael Wolf blev vd för Swedbank. Banken hade då med nöd och näppe överlevt finanskrisen, efter att ha gjort vidlyftiga affärer i Baltikum och haft exponeringar mot den konkursade investmentbanken Lehman Brothers. Hösten 2008 hade ägarna tvingats stoppa in 12,4 nya miljarder.

Michael Wolfs uppdrag var att återuppbygga bankens förtroende. Han kom närmast från rollen som vd i inkassobolaget Intrum Justia. Dessförinnan hade han jobbat tio år på Skandia, i en karriär som inleddes på Wallenbergarnas bank SEB.

Nu tog han steget in i det som föraktfullt ibland kallas för »bonnabanken«.

– På Swedbank var det mer mystofflor och kofta än loafers och finkostym, säger en finansman med god insyn i Banksveriges direktionsvåningar.

Wolf ville skapa en effektiv organisation och en bank som stod sig väl i konkurrensen med de andra storbankerna. Och han ville göra det med sitt eget folk.

Två av dem som självmant hörde av sig till Michael Wolf var Göran Bronner och Jonas Erikson.

Göran Bronner hade arbetat 14 år på SEB och hade haft flera olika chefsbefattningar i Stockholm, London och Asien. År 2000 lämnade han SEB för att grunda en hedgefond, men han tröttnade. Han slog en signal till Michel Wolf, som gjorde honom till koncernövergripande riskchef på Swedbank.

»Nu får han jobba mer, men tjänar mindre«, skrev tidskriften Affärsvärlden.

Två år senare blev han befordrad till finanschef och blev därmed nummer två i organisationen. Som sådan har han tagit stort ansvar för det dagliga arbetet på banken.

Jonas Erikson har en annan bakgrund. Han lärde känna Michael Wolf på Skandia, började sedan som analytiker på Swedbank Markets, innan han tog sig vidare till Londons finanskvarter City och arbetade på Cheuvreux, Credit Suisse och JP Morgan. Därefter flyttade han tillbaka till Stockholm för att börja på hedgefondfirman Brummer & Partners.

Erikson fick en nyinrättad tjänst av Wolf, »chef för strategisk analys samt M&A (förvärv och fusioner)«. Men det dröjde inte många månader innan han var chef för hela Treasury-verksamheten. Det var ett tungt uppdrag. Han fick hand om bankens dagliga likviditet, som var minst sagt ansträngd under åren runt kreditkrisen. 2014 blev Erikson produktchef och tog plats i koncernledningen.

(Anders Sundström. Foto: Swedbank)

Varken Bronner eller Erikson hade någon specifik erfarenhet av det jobb de skulle göra, men det brydde sig Michael Wolf inte om. För honom var det viktigare att han hade folk han kunde lite på omkring sig.

Wolf anställde dock inte bara gamla bekanta. En annan av dem som fick ny tjänst när han tillträdde var Magnus Gagner-Geeber, en långvägare inom Swedbank. Wolf gjorde honom till regionchef för Stockholm. Så småningom avancerade han till att bli ansvarig för bankens större kunder.

Gagner-Geeber är mer av en frifräsare än Bronner. Han kunde sitt jobb och var omtyckt av kunderna.

Han lär inte banga en öl och gillar att hänga med grabbarna.

– När Bronner läser böcker, bläddrar Gagner-Geeber i bil- och båttidningar, säger en som träffat dem båda.

Tillsammans byggde Michael Wolfs gäng upp Swedbank till en riktig vinstmaskin. Kvartal efter kvartal, år efter år, överträffade banken förväntningarna. De senaste fem åren har Swedbank gått klart bättre än samtliga tre stora konkurrenter på börsen.

Pengarna rullade in, börskursen steg och alla pilarna pekade åt rätt håll.

Men för cheferna runt Wolf var detta inte nog. Kanske tyckte de att de jobbade för mycket och tjänade för lite?

De började göra affärer vid sidan av.

tt en högt uppsatt tjänsteman på ett börsnoterat storföretag har en privatförmögenhet är knappast märkligt. Att den också måste förvaltas är inte heller konstigt. Men om den antar formen av en fullfjädrad industrirörelse i hundramiljonersklassen börjar nog aktieägarna undra om cheferna verkligen använder sin tid på rätt sätt och om det kan finnas intressekonflikter.

Det gäller särskilt i en bank. Och i synnerhet om tjänstemannens affärer blandas ihop med bankens.

Det var just detta som skulle ske med Wolfs vänner i Swedbank.

När Göran Bronner började på banken hade han redan ett privat bolag vid sidan om. Det skulle köpa och sälja värdepapper och fastigheter. De första åren låg han lågt med affärerna, men år 2012 tog sidoverksamheten fart.

Då gick han in som storägare i industrigruppen Vinovo, som enligt Dagens Industri hade stora lån i Swedbank. Vinovo var under finansiell press och hade bland annat svårt att leva upp till sina lånevillkor. Hur stora lånen i just Swedbank var är inte klart, men bolagets totala skulder uppgick till 30 miljoner kronor.

Genom en riktad nyemission på 10 miljoner blev Göran Bronner tredje största ägare i Vinovo och sommaren 2012 valdes han till styrelseordförande. Samtidigt skrev bolaget i sin årsredovisning för 2012 att de under fjärde kvartalet brutit mot ett av bankens lånevillkor. Och tillade: »Företagsledningen har haft en god dialog med berörd bank och omförhandling av lånevillkoren pågår.«

Våren 2013 tog även Swedbanks produktchef Jonas Erikson plats i styrelsen. Senare samma år löstes plötsligt de akuta problemen med lånen och vid årsskiftet 2013/2014 var lånevillkoren uppfyllda.

Risken för intressekonflikter och jävsituationer för bankfolk är alltid stor.

– En bankman av gammalt snitt ser sig som en person med samhällsansvar.  Är man en ledningsperson får man försörja sig på den lön man har i banken. Det är självklart att man aldrig håller på med annat, säger en bankman med en lång och framgångsrik karriär bakom sig.

Särskilt stor är risken för intressekonflikter i samband med fastighetsaffärer. Fastigheter köps med en stor andel lånat kapital, pengar som lånas i de stora affärsbankerna.

Och fastigheter var just vad Göran Bronner också kastade sig in i vid sidan av under den här tiden. Vid årsskiftet 2012 och 2013 slog han sig ihop med kollegan Magnus Gagner-Geeber och bildade bolaget Narvik Fastigheter.

Delägare i bolaget var också fastighetsinvesteraren Johan Lundberg, via bolag.

Lundberg är en minst sagt hemlig figur. Enligt Skatteverket utvandrade han år 2000 till Ryssland. Hos Bolagsverket finns en angiven adress i Dubai. I andra papper förekommer uppgifter om att han bor i Schweiz.

Johan Lundberg är involverad i ett stort antal fastighetsbolag. I toppen finns ett Hongkongbaserat bolag, Trafalgar Shipping. Bolagen inom koncernen byter ofta namn, fusioneras med varandra, eller köps, säljs och köps tillbaka.

Det är oklart hur mycket Swedbank har varit involverad som långivare i Johan Lundbergs affärer. Lundberg har dock varit kund i Swedbank i åtminstone någon omfattning. Enligt DI har han stora lån i Swedbank, lån som under en period bröt mot lånevillkoren.

När Narvik Fastigheter grundades satt både Göran Bronner och Magnus Gagner-Geeber i styrelsen. Liksom Johan Lundberg och en fjärde person, Johnny Capor.

Johnny Capor var i åtta år finanschef på KF. Han var i två omgångar tillförordnad vd, den ena gången rapporterade han till Lars Idermark, då vd i KF och ordförande i Swedbank mellan 2010 och 2013. Lars Idermark sägs vara som en pappa åt Johnny Capor. Den andra gången rapporterade Capor till Anders Sundström. Även de uppges ha en nära relation och träffas privat.

Strax efter bildandet av Narvik Fastigheter skulle ett Hongkongbaserat företag dyka upp som ägare i Narvik Fastigheter, Trafalgar Property. Där är både Johan Lundgren och Johnny Capor styrelseledamöter.

I början av 2013 gjorde Narvik fastigheter sin första affär. Ett dotterbolag köpte en fastighet i Frihamnen för 3 miljoner kronor. Senare samma år såldes 60 procent av den vidare för 10 miljoner kronor. Det resulterade i en angenäm vinst, som gjorde att delägarna kunde plocka ut 4 miljoner kronor.

Den lyckosamma affären gav uppenbarligen Swedbanktopparna mersmak.

ommaren 2014 startade Göran Bronner och Magnus Gagner-Geeber ytterligare ett bolag ihop, Mabro Fastigheter.

De köpte omgående tre fastigheter i Skövde. I november samma år köpte de två industrilokaler i Örebro och Örnsköldsvik för 10,8 miljoner respektive 10,5 miljoner kronor. Och i slutet av juni 2015 slog duon till på ytterligare två fastigheter, återigen i Skövde. Det rörde sig om en hyresfastighet och en industrilokal som köptes för 24,8 miljoner respektive 16 miljoner kronor.

Sammanlagt hade de då köpt fastigheter för 75 miljoner kronor.

Även Göran Bronners engagemang i Vinovo ledde till en fastighetsaffär. När han och Jonas Erikson avvecklade sitt engagemang i bolaget fick Bronner köpa en fastighet i Örnsköldsvik av bolaget för 10,5 miljoner kronor.

De många sidoaffärerna hade sannolikt aldrig nått allmänhetens, eller aktieägarnas, ögon om det inte vore för att affärerna i höstas började uppmärksammas av Dagens Industri. Under ett antal månader publicerades en lång rad artiklar om Swedbankchefernas sidoprojekt.

De resulterade i att Finansinspektionen i slutet på förra året beslöt sig för att tillsätta en granskning av de omfattande fastighetsaffärerna. Enligt Finansinspektionens föreskrifter, ska en bank ha »rutiner för åtskillnad av arbetsuppgifter och förebyggande av intressekonflikter«.

I samma veva fick Magnus Gagner-Geeber, efter närmare 20 år på banken, sparken. Michael Wolf bedyrade att det inte handlade om sidoverksamheterna.

– Att Magnus Gagner-Geeber slutar har ingenting att göra med att medierna spekulerat i eventuella intressekonflikter i samband med hans fastighetsaffärer.

I slutet av januari avslöjade så Dagens Industri att Göran Bronner också var på väg bort från banken. Enligt uppgift hade han sökt den lediga tjänsten som vd för Intrum Justitia, vilken dock samma dag gick till någon annan. Det dementerades av Swedbank.

Och så i tisdags kom beskedet att Michael Wolf får sparken. Enligt ordföranden Anders Sundström är fastighetsaffärerna inte huvudorsaken. Förklaringen är i stället att Wolf inte är rätt person att »ta Swedbank till nästa nivå«.

Men Sundström medgav att fastighetsaffärerna hade haft en inverkan på beslutet.

– Det var ett felaktigt beslut att inte stoppa de här investeringarna, sa Anders Sundström på presskonferensen.

arför fick Michael Wolf sparken? Var det på grund av fastighetsaffärerna? Vad har Finansinspektionen kommit fram till? Finns det mer om sidoverksamheten som inte har sett dagens ljus?

Eller handlar detta också om annat?

Helt klart är att Göran Bronners ordförandeskap i Vinovo, med lån i Swedbank, bröt mot åtminstone Swedbanks interna regelverk. Sidoverksamheten hade nämligen inte blivit godkänd av bankens ordförande. Det slog Finansinspektionen fast i en skarp skrivelse till Swedbank redan i mars förra året. När det gäller Narvik Fastigheter kvarstår frågan om och hur mycket banken var involverad och vilka eventuella regelbrott som kan ha begåtts.

Även om det inte skett några formella fel ser det inte bra ut att halva koncernledningen verkar mer intresserad av att göra affärer utanför banken än att sköta sitt vardagliga arbete. Att affärerna är olämpliga har banken själv tillstått.

– Vi gjorde en missbedömning när vi godkände detta tidigare, sa Michael Wolf till Dagens Industri i december.

Fastighetsaffärerna har satt stora delar av Swedbanks företagsledning i gungning. Det i sig kan räcka som skäl till att Wolf fick gå.

Men det finns också en annan historia, som är en del av förklaringen till att han nu får sparken.

Utåt sett har bankens toppchefer hållit ihop, men relationerna mellan Anders Sundström, Michael Wolf och de övriga höga cheferna har varit ansträngda under en längre tid.

Redan 2012 rapporterade medierna om gnissel mellan Wolf och styrelsen, där Sundström då var vice ordförande. Det berodde dels på att Folksam, där Sundström var vd, gjorde affärer med de fristående sparbankerna, utan att informera Swedbankledningen. Dels på att Wolf gjorde ett utspel om amorteringskrav som styrelsen ansåg att den borde ha underrättats om.

När Anders Sundström blev ordförande i Swedbank 2013 blev kontakterna mellan Wolf och honom mer direkta. Av det blev relationen knappast bättre.

I oktober 2014 hade det gått så långt att Fokus publicerade en artikel om konflikten. Enligt källor till tidningen kretsade bråket bland annat om historieskrivning: Vem räddade egentligen banken?

Var det Michael Wolf, som tog över en sargad bank och gjorde den lönsam? Eller var det Folksam, med Anders Sundström som vd, som hade stoppat in pengar i nyemissionen 2008 och säkerställt att banken inte gick i konkurs?

Anders Sundström ser sig själv som den som ställde upp när det knep. Men det är Wolf som fått ta emot mest hyllningar för bankens succé. I fjol utsågs han till en av världens tio bästa vd:ar av ledarskapstidskriften Harvard Business Review.

En annan konflikt rör hur stor samordning Swedbank bör ha med huvudägaren Folksam och övriga arbetarrörelsen. Wolf har velat skapa en modern affärsbank och få bort mossigheten. Någon nära anknytning till den socialdemokratiska arbetarrörelsen har han inte varit intresserad av.

Det har däremot Anders Sundström. Han håller fortfarande på att revanschera sig från nesan när Göran Persson 2008 lyfte bort honom från näringsministerposten.

Det gör han genom att bygga ett imperium.

Anders Sundström är furste i den grupp företag som kontrolleras av arbetarrörelsen. Vid sidan av Folksam och KF finns där också bolag som Riksbyggen och OKQ8.

Sundström är i dag ordförande i både Swedbank och KF. Han var vd i Folksam i åtta år, fram till 2013. Därefter föreslogs han bli ordförande i Folksam Liv, men uppdraget krockade med jobbet på Swedbank. Finansinspektionen sa nej. Ändå har Sundström fortfarande starkt grepp om bolaget. Han blev ordförande i Folksams forskningsstiftelse, är god vän med sin efterträdare på vd-posten, socialdemokraten Jens Henriksson, och sägs fortfarande gå som barn i Folksamhuset.

Det kan se ut som ett oglamoröst kungadöme, men liknar faktiskt på många sätt industrigrupper som Wallenbergs eller Lundbergs. Med undantag av att det under lång tid varit vanskött. Anders Sundström har satsat allt på att ändra det.

När han blev ordförande i KF 2013 sparkade han omgående bolagets vd Frank Fiskers. Finanschefen Johnny Capor – han som gjorde fastighetsaffärer med Swedbankbossarna – fick bli tillförordnad vd och påbörjade arbetet med att rensa ut surdegar och få lönsamhet i kärnrörelsen. Det arbetet togs sedan över av nye vd:n sedan våren 2014 Tommy Ohlström och Sonat Burman-Olsson, som är chef för KF:s matvarukedja Coop.

I Swedbank har det inte sett ut som det funnits några problem att anmärka på. Såväl resultatmässigt och på börsen har banken gått som tåget. Men i verkligheten har det funnits spänningar. Missnöjet hos både kunder och medarbetare har ökat. För ett företag som bygger sin affär på förtroende är det knappast långsiktigt hållbart. Det var också det som Anders Sundström i tisdags angav som skäl till att Wolf får gå.

– Vi har nått framgångar när det gäller balans, resultaträkning och risk men inte nått framgångar när det gäller kundnöjdhet och medarbetarnöjdhet.

Faktum är att även bankens resultat har börjat tappa. Den senaste delårsrapporten var den första på länge som inte bländade marknaden.

Det interna missnöjet har gått ända upp i koncernledningen. Relationen mellan Michael Wolf och hans gamla vänner är inte vad den varit.

Viktigast är att samarbetet med finanschefen Göran Bronner kärvat. Som Fokus berättade i artikeln hösten 2014 hade Bronner blivit alltmer operativt ansvarig för driften, medan Wolf mer fungerade som ett ansikte utåt. Fokus källor beskrev hur ledningen i Swedbank till och med delats upp i två grupperingar mellan Wolf och Bronner.

Det hela förstärktes av uppgifter om att Göran Bronner hade etablerat en egen relation till ordföranden Anders Sundström. De båda har enligt Fokus källor till och med umgåtts privat. Detta alltså medan Wolf och Sundström själva gått i cirklar runt varandra.

Många såg därför Göran Bronner som en snar och naturlig efterträdare till Michael Wolf. Bland initierade har det spekulerats i ett byte i flera år nu. Men ett skifte blev aldrig verklighet. I stället verkar ett slags maktbalans ha inträtt, dels mellan vd och ordföranden, dels mellan vd och hans övriga chefer.

Det är i ljuset av detta man ska betrakta fastighetsaffärerna och faktumet att Michael Wolf har släppt igenom dem.

Till att börja med visar affärerna Göran Bronners nära relation till både Jonas Erikson och Magnus Gagner-Geeber. Båda kan räknas in i Bronners lag.

Man kan fråga sig om Göran Bronner har tillåtits hålla på med sin sidoverksamhet som ett slags kompensation för att han inte fått bli vd för hela banken.

Andra tankar är att Wolf gjort sig så beroende av Bronner, att han sett sig tvungen att tillåta Bronner att göra affärerna. Eller att Bronners uppbackning av huvudägaren och ordföranden gjort att Wolf inte kunde stoppa affärerna.

Oavsett vilket är det svårt att isolera fastighetsaffärerna från hela maktkampen i Swedbankledningen. Kanske blev de det skäl som Anders Sundström behövde för att göra sig av med Wolf. Kanske vågade Sundström inte klippa tidigare med tanke på Wolfs populäritet på aktiemarknaden.

(Göran Bronner. Foto: Christine Olsson/TT)

Vad händer nu i Swedbank?

Med Michael Wolf borta borde fältet på kort sikt vara fritt för Anders Sundströms maktambitioner.

En rekryteringsprocess för ny vd startar. Klar, säger Sundström, blir den knappast före årsstämman i april.

Kan Göran Bronner ta över?

Finansinspektionens utredning lär avgöra den frågan. Om den riktar stark kritik mot affärerna lär Bronner få sluta. Om den är mild i sina omdömen, kan han förbli en vd-kandidat. Om Anders Sundström får som han vill skulle det nog bli så.

Vid telefonkonferensen i veckan uttalade sig Anders Sundström ytterst ömt om Bronner.

– Jag har stort förtroende för Göran. Och han känner sig nöjd med den lösning som vi kommit fram till i dag.

Frågan är hur stark Sundströms egen ställning är på sikt. Folksam har trots allt bara 9 procent av ägandet. Han är beroende av övriga ägares stöd. Hanteringen av både fastighetsaffärerna och avpolletterandet av Michael Wolf har väckt kritik i flera hörn av finansmarknaden. I onsdags kallade Sundström till ett möte med representanter för de största ägarna, där flera ställt sig frågande till motivet. Många menar att Sundström själv har lika mycket ansvar som Wolf för direktörernas vådliga extraknäckande. Under telefonkonferensen i tisdags gjorde han vad han kunde för att trycka ner ansvaret för affärerna på Michael Wolf.

– Det är den operativa verksamheten som har ansvar för att hantera intressekonflikterna, sa Sundström på presskonferensen.

Men varför skulle affärerna godkännas av Anders Sundström om han sedan inte bar ansvar? Finansinspektionens utredning kan komma att spilla över även på honom och då blir hans ställning i banken ohållbar.

Om han lyckas hålla sig kvar lär han fortsätta bygga sitt imperium. Om inte riskerar fastighetsaffärerna vara slutet på en process som kännetecknas av allt annat än de gamla sparbanksideal som Michael Wolf citerade där på operans scen för nu sju år sedan.

Bankens dåvarande mission, förklarade Wolf, var följande:

»Sparbanker äro inrättningar, stiftade och vårdade af människokärleken, med uteslutande ändamål att uppmuntra och befordra sparsamheten [... för de som ...] måste lefva af sitt arbete, och som derför är mest blottställda för faran att för längre eller kortare tid blifva beröfvad det nödtorftiga uppehället.«