Dramats upplösning

När Grekland den 12 maj gjorde sin senaste betalning på 750 miljoner euro till Internationella valutafonden, IMF, fick landet ta till en mycket okonventionell metod. Grekerna fick dra 650 miljoner euro på den kredit, som är tillgänglig för alla medlemsländer, hos just IMF.

I juni ska Grekland ut med ytterligare 1,5 miljarder euro till sina kreditgivare, varav den första betalningen på 300 miljoner euro, också till IMF, ska ske den 5 juni. Därtill ska den grekiska staten betala löner och pensioner. Samtidigt är de grekiska bankerna nära kollaps då allt fler sparare tömmer sina insättningskonton. Den europeiska centralbanken ECB har också frusit möjligheten för dem att få nödlikviditet, eftersom ECB inte accepterar bankernas panter, framför allt grekiska statspapper, som säkerhet.

Läget är alltså prekärt för Grekland. I dagarna pågår förhandlingar om euroländerna ska släppa 5 av de 7,2 miljarder euro av lån som långivarna har hållit inne. De krav som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har ställt är att det primära överskottet, nettot före räntebetalningar, i den grekiska statsbudgeten för det innevarande året halveras till 0,75 procent. Men också att den grekiska regeringen går med på att införa den kontroversiella fastighetsskatten och genomför arbetsmarknadsreformer. I övrigt ska tidigare avtalade planer ligga fast.

Men det är ytterst tveksamt om den här förhandlingen alls kan komma i mål. Arbetsmarknadsreformer är en »röd linje« för den Syriza-ledda grekiska regeringen. Och förtroendegapet har ökat mot den största kreditgivaren euroländerna, med Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble och Hollands finansminister Jeroen Dijsselbloem, som också är den som representerar de europeiska kreditgivarna, i spetsen. Den ursprungliga planen som stipulerar att Grekland ska ha ett primärt överskott på 4,5 procent av landets BNP från och med 2016, där överskottet ska gå till att betala landets kreditgivare, är »inget som någon vid sina sinnens fulla bruk kan acceptera«, som Greklands finansminister Yanis Varoufakis uttryckte sig på IMF:s vårmöte.

Mycket talar därmed för att Grekland kommer att göra det som hela tiden utmålats som otänkbart: ställa in betalningarna. Detta är faktiskt möjligt utan att landet lämnar euron, även om händelsen självklart skulle vara ett ordentligt slag mot valutan och få stora efterverkningar på finansmarknaderna.

Grekland har gjort en skuldnedskrivning tidigare, 2012, då ett antal privata långivare gick med på att skriva ner det nominella värdet på sina skulder med 106 miljarder euro. Men aldrig en direkt betalningsinställelse.

Helst skulle grekerna nog vilja göra en selektiv inställelse, där de skonar både de privata långivarna, som står för 10 procent av krediterna, och IMF. Den senare institutionen har i praktiken aldrig gjort några förluster på sina lån och om Grekland blir det första landet, före länder som Zimbabwe och Sudan, vore det ett rejält grundskott mot IMF:s integritet och trovärdighet.

I stället skulle de två övriga medlemmarna i den så kallade »trojkan«, euroländerna och ECB, få ta den stora smällen. De ledande euroländerna har helt uteslutit nominella nedskrivningar av Greklands skuld. ECB är i lag förhindrad att gå med på någon förhandlad nedskrivning av sina fordringar. Däremot finns det inget som hindrar ett land att ensidigt ställa in betalningarna till ECB.

Frågan är dock exakt när en betalningsinställelse blir verklighet. Det är inte troligt att den Syrizaledda regeringen själv vill bära ett sådant ansvar. Det mest sannolika är att den skjuter över frågan om man ska acceptera långivarnas krav på en folkom-röstning. Där lär nog ett folk i numera kronisk depression inte säga annat än nej.