Ekonomiprofessorn varnar: Riskabelt att finansiera Coronastöd med miljardlån

Höstbudgeten i september syftade till att »återstarta Sverige«, som det beskrevs av bland andra finansminister Magdalena Andersson (S). Många var överraskade över regeringens formulering: en stimulering syftade ju på ett antagande om att det värsta av pandemin var över. Det var det inte alls läge för ens i närtid, menade experter, som också varnade för en andra våg – som på nytt skulle innebära nya förhållningsregler och nedstängningar i ekonomin.

Det dröjde bara veckor tills den andra smittvågen blev verklighet även i Sverige och regeringen fick ingripa med hårdare restriktioner och flera budgetändringar.

Sammanlagt har krispaketen kostat över 100 miljarder kronor. Vilket tvingar staten att finansiera sig genom miljardlån. Detta följer helt skolboken för hur finanspolitik ska föras, menar Lars Jonung, ekonomiprofessor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Han konstaterar att det råder en samsyn bland riksdagspartierna om att dagens kris är av sådan magnitud att staten nu inte ska ägna sig åt finansiellt sparande.

– Poängen med det finanspolitiska ramverket är att vi ska bygga upp en reserv under goda år, som ska kunna användas under de dåliga åren. Och eftersom ramverket har fungerat väl sedan det infördes så hade vi också en låg statsskuld när coronakrisen drabbade oss, säger Lars Jonung.

Ekonomiprofessorn är dock kritisk till den förda finanspolitiken, med utgifter på 105 miljarder kronor. Lars Jonung menar att regeringen drar nytta av coronakrisen för att föra en expansiv finanspolitik med förslag som annars inte hade lagts fram.

– Det finns en rad reformer i budgeten som inte har med corona att göra. Vissa så kallade reformer kommer att vara en belastning i många år framöver, säger han.

[caption id="attachment_648697" align="alignnone" width="991"] Magdalena Andersson med budgeten. FOTO: TT[/caption]

Finanspolitiska rådet, den myndighet som har i uppgift att syna statens finanspolitik, har inte hunnit granska politiken. I sin senaste rapport från i maj konstaterade man att det var alltför tidigt att bedöma coronapolitiken, samt att krisen var så oförutsägbar att regeringen inte kunde avkrävas någon närmare plan då.

Men det saknas inte finansexperter som pekar på stora risker redan nu.

Karolina Ekholm, ekonomiprofessor och före detta vice riksbankschef, har nyligen konstaterat att det tämligen snart behöver ske en omställning, där politikerna stramar åt finanspolitiken och på nytt skapa stora överskott för att betala av lånen för de utgifter staten har i dag. Men en sådan politik är jobbig att föra och många politikerna lär skjuta den framför sig så länge det bara går, enligt Ekholm, som fram till 2019 också var statssekreterare åt Magdalena Andersson.

Ekholm kritiserar även Riksbankens senaste åtgärder – köp av företagsobligationer som är mer av finanspolitik än penningpolitik, som är Riksbankens uppgift.

Lars Jonung pekar också på att Riksbanken brände sitt krut under de goda åren 2015–19: När tillväxten var god och sysselsättningen rekordhög höll man ändå en negativ styrränta – i syfte att få upp inflation med några tiondelar.

Han konstaterar att detta tillsammans med kvantitativa lättnader – alltså kapital­injektioner till marknaden – har skapat en expansiv efterfrågepolitik, vilket maskerat de underliggande tillväxtproblem som finns i svensk ekonomi.

Han anser att den expansiva finanspolitiken just nu bör nyttjas bättre.

– Regeringen måste använda utrymmet till utbudsreformer, alltså sådant som stimulerar tillväxten, säger han. Just nu har det varit med efterfrågereformer.