Emanuel Sidea: Varför förutsåg vi inte coronakrisen?
En stimmig kväll på den anrika krogen Kometen i Göteborg.
– Vad dricker alkoholister i Sverige?
Servitrisen blev lite konfunderad av den ovanliga dryckesbeställningen. Professor Nassim Nicholas Taleb var törstig och ville ha en snabb guidning till svensk dryckeskultur före vår middag.
För den som inte är bekant med honom: Taleb är riskprofessor vid New York-universitetet och författare till den banbrytande boken "The Black Swan", som kom 2007 och följdes av Antifragile och Skin in the game. Före finanskrisen 2008 pekade han ut en missmatchning mellan verkligheten och de statistiska modellernas risker.
"Taleb hade inte bara en förklaring av krisen, han såg den även komma", skrev New York Times-skribenten David Brooks 2008.
Läsarna lockades i stora antal. Kanske också för hans stil, som har mer gemensamt med New Jerseys mafiosi än finansfolket på Wall Street. Bland de senare har han jobbat, och berättade att han dock vänder sig till italiensk-ättlade matgourmander däromkring för krogtips.
– Om du ska hitta bra restauranger, fråga alltid en tjockis, sa han med ett skratt.
Sedan förklarade han hemligheten bakom sina böcker, som sålt i flera miljoner exemplar.
– När en förläggare sagt åt mig att jag ska skriva så och så, då har jag gjort motsatsen. Jag vill skriva böcker som är bra och kan läsas även om 50 år. Redaktörer och förläggare har inte det perspektivet. De vill sälja böcker snabbt, inte länge.
Taleb fick in akvavit, en iskall O.P. Anderson, och så till det SOS. Han var nöjd. Vi skålade och han tog en bild som lades ut Twitter, där en halv miljon följer honom.
Uttrycket svarta svanar har en lång historia. Aristoteles använde uttrycket för att beskriva något osannolikt och under 1600-talets England blev det ett än vanligare yttring. Lite som flygande grisar: i tusentals år hade alla enbart sett vita svanar, men aldrig en svart svan. Det var osannolikt. Tills man i Australien 1697 påträffade just svarta svanar.
Ungefär på samma sätt som alla antog att amerikanska bostadsobligationer, som uppblandats med låg och hög risk, i mixen blivit närmast riskfria investeringar. Det stämde varje dag tills finanskrisen drabbade världen 2008. I Talebs värld är "black swan"-händelser något vi inte kan förutse.
Sillen var god och de som läst hans böcker vet att helst inte ska prata finans med Nassim Taleb. Många har gått i fällan, ställt frågor om nästa black swan – alltså ekonomiska krasch. Men då har man alltså inte begripit huvudtesen i hans verk.
Under middagen var det alltså inte läge att föra på tal om en eventuell pandemi var en risk som kunde driva världsekonomin i sank, även om han i sin bok från 2007 skrev:
"As we travel more on this planet, epidemics will be more acute – we will have a germ population dominated by a few numbers, and the successful killer will spread vastly more effective. I see risks of a very strange acute virus spreading throughout the planet."
Dock under middagen i september, i samband med Bokmässan i Göteborg, hade ingen tankar på en pandemi som skulle kunna driva världsekonomin i sank.
I det kortare perspektivet fanns varningssignaler tidigt: redan i slutet på januari i år fanns farhågor om att det viruset skulle lämna Kina och spridas över världen (Fokus skrev om detta då).
Två månader efter utbrottet i Wuhan var ändå alla överraskade – den kinesiska teknikjätten Alibaba kallade virusutbrottet för en svart svan. Även riskkapitalbolaget Sequoia, som finansierat uppstarten av över 200 teknikbolag däribland Apple, Google, Youtube och WhatsApp, har använt samma begrepp.
Men Nassim Taleb själv anser det inte vara en korrekt benämning. Pandemin är inte en svart svan, menar han.
– Detta var en vit svan. Det är ingen ursäkt för företag att inte vara förbereda för det, och det är definitivt ingen ursäkt för regeringar att inte vara förbereda för något som detta, sa han till Bloomberg häromdagen.
Han är också kritisk till de åtgärdspaket som lagts av amerikanska regeringen. Han påpekar att det inte för vanligt folk som krispaketen är tänkta att hjälpa, utan investerare och företag.
– Vilka företag får hjälp? De som inte hade en buffert. Att inte ha en buffert är ansvarslöst, oavsett om man är investerare eller företag.
– Vi belönar företag som spenderar pengar istället för att ha reserver, framför de som hade en mer försiktig hållning. Och nu räddas de som gjorde det misstaget.
Vad vi ser just nu är resultatet av något som enklast kan förklaras som en optimeringssjuka. Att outnyttjade reserver betraktas som en kostnad, en extra buffert som oekonomisk och att vara förberedd för sämre tider som passé. Det finns miljarder skäl att ompröva den synen nu.
