Stormigt år väntar EU

Europa står inför ett ödesår. Läget var illa nog med Rysslands krigsframgångar i Ukraina, en allt svagare ekonomi och politiskt vakuum i Tyskland och Frankrike. Till det kommer Donald Trumps återkomst i USA med all den osäkerhet det skapar inom inte minst handels- och säkerhetspolitik.  

Under 2025 går Ukrainakriget in i ett avgörande skede. Donald Trump vill mäkla fred och risken är att det till stor del blir på ryska villkor på bekostnad av Ukrainas och Europas intressen. EU får kämpa för att få en plats vid bordet när Europas säkerhet ska avgöras. Samtidigt försöker Europa dra Ukraina, Moldavien, Georgien och västra Balkan bort från ryskt grepp, mot demokrati och framtida EU-medlemskap. 

En svensk må vara förlåten förnimmelsen att Sverige är USA:s 51:a delstat. Under hösten har de stora medierna lagt ut bombmattor med rapporter om amerikansk politik, både väsentligheter och kuriosa. Små förskjutningar i väljarpreferenser i Philadelphias förorter har dissekerats. Minsta ministerpost i Washington har krävt sitt knippe spekulationer. Tveklöst kittlar det nya färgstarka persongalleriet i Trumps administration. Men i en allt ondare geopolitisk värld är det europeisk politik som avgör Sveriges väl och ve 2025 och framöver. Och det är framför allt genom EU och nu även Nato som Sverige påverkar världen. 

I skymundan av den amerikanska flodvågen i medierna har makten i Europa omformats. Tolv europeiska länder höll nationella president- eller parlamentsval under 2024. Vissa utsattes för valpåverkan. Inom EU är det omstart för en ny politisk cykel med ett nytt lag som ska försöka bemästra busvädret. Portugals förre premiärminister Antonio Costa har tagit över som ordförande för EU:s toppmöten (Europeiska rådet) efter den mycket franskvänlige belgaren Charles Michel. Det är dessa toppmöten som fattar EU:s avgörande beslut. 

Även Nato har bytt chef från Jens Stoltenberg till Mark Rutte, som i 13 år var Nederländernas premiärminister. Till Ruttes styrkor hör att han ska ha god hand med Trump. 

Tyskan Ursula von der Leyen har valts om som EU-kommissionens ordförande för fem år till. Hennes makt inom kommissionen blir allt starkare. I september bad hon president Emmanuel Macron byta ut den franske kommissionären, ångvälten Thierry Breton, som under förra mandatperioden var hennes störste utmanare. Sedan visade hon sin egen tyngd i december genom att köra över Macrons motstånd mot EU:s frihandelsavtal med Mercosurländerna (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). Sverige accepterar hennes toppstyrning eftersom regeringen tycker att hon driver EU i rätt riktning. 

Sveriges kandidat till kommissionen, Jessika Roswall, klarade sig igenom antagningsprocessen med darr på ribban. Den kanske alltför vänliga Roswall kommer nu att ställas mot machiavelliska maktspelare i kommissionen. Ohämmat köpslående och knivar i ryggen sägs vara på en helt annan nivå i EU jämfört med Sverige, ungefär som att ställa Allsvenskan mot Champions League. 

Den naiva betraktaren tror att de idealistiska reglerna gäller, som säger att en kommissionär i alla lägen bara ska se till hela EU:s bästa. I den realpolitiska verkligheten ingriper alla kommissionärer i frågor som är känsliga för hemlandet. För svensk del kan det betyda att ta strid för snuset eller den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är ingen slump att Sverige har förhandlat fram att skogsfrågor ska läggas till Roswalls miljöportfölj. 

I spelet ingår att varje land försöker få in så många landsmän som möjligt i staberna som arbetar för varje kommissionär. Ett vidsträckt informationsnät är guld värt. Resultat? Tyskland vann med klart flest personer, delvis för att von der Leyen är tyska. För svensk del gick det bättre än på många år. 

I EU:s tvåkammarsystem beslutar Europaparlamentet och ministerrådet (där EU-ländernas regeringar representeras) om nästan hälften om Sveriges nya lagar. I parlamentsvalet i juni gick ytterhögern framåt på bekostnad av mittenpartierna. Ytterhögern är uppdelad i tre partigrupper, som hittills har varit utfrysta. Den relativt EU- och Ukrainavänliga ECR-gruppen (med svenska SD och Italiens bröder) försöker nu komma in i den politiska värmen med hjälp av den traditionellt konservativa EPP-gruppen (med M och KD). EPP har öppnat dörren på glänt, vilket fick den försvagade socialdemokratiska gruppen att få ett vredesutbrott och hota fälla hela kommissionen. 

I Europaparlament byggs majoriteter för varje omröstning. EPP får en mer central roll om den har ett alternativ högerut. Då behövs inte alla delar av mittenblocket med liberaler, socialdemokrater och de gröna. 

Till exempel kan ECR och EPP finna varandra för att mjuka upp delar av klimatlagstiftningen. Fordonsindustrins kris är ett område. Trycket ökar för att slopa miljardböter för bilkoncerner som inte säljer tillräckligt med elbilar 2025. Likaså kan en översyn under 2025 av förbudet för nya bensin- och dieselbilar från 2035 bli första steget mot att tidsgränsen skjuts upp eller att alternativa bränslen tillåts. Biltillverkarländerna Tyskland, Frankrike och Italien driver på i ministerrådet. 

Det är bråttom. Maskineriet behöver rivstarta. Före mitten av mars ska kommissionen spruta ur sig en skur handlingsplaner på angelägna områden, På listan finns grön omställning av industrin, ökad konkurrenskraft enligt Draghirapporten, uppbyggnad av försvarsindustrin, tillgång till livsviktiga mediciner, cybersäkerhet i hälsovården, tillgång till superdatorer för nystartade AI-företag, framtidens jordbruk och förberedelser för att ta in nya medlemsländer i EU. 

Bland medlemsländerna kan Polen ta en större ledande roll nu när EU-vänlige Donald Tusk är premiärminister igen och Tyskland och Frankrike sugs fast i inrikespolitisk kvicksand. (När Tusk var ordförande för Europeiska rådet 2014-2019 sa han skämtsamt att han var ”den gode Donald”.) I det tysk-franska tomrummet kan även Sverige och resten av Norden stiga fram och till exempel driva EU mot en mer marknadsorienterad ekonomisk politik. Italien har också stärkt sin position genom premiärminister Giorgia Meloni, trots att hennes parti återfinns på högerkanten. Hon är en av få européer som instinktivt kommer överens med Trump. 

Trump, ja. Trump ser politik som rena affärstransaktioner. Kan européerna övertyga honom att USA har tillräcklig nytta av alliansen med Europa? 

– Vi kan inte ta USA för givet, vare sig i stödet till Ukraina eller för Europas försvar, varnar statsminister Ulf Kristersson. 

Samtidigt ser andra, som Danmarks statsminister Mette Frederiksen, att Ryssland är på väg in i en längre period av konflikt med Europa. Officiellt lovar EU fortfarande att stå vid Ukrainas sida så länge som kärvs. Men vad betyder det om Trump pressar på för snabba eftergifter från Ukraina? Skulle Europa orka ersätta USA:s stöd? Ekonomiskt planerar EU att ge Ukraina 30 miljarder euro 2025. Men militärt? Enbart säkerhetsgarantier från Europa i ett fredsavtal räcker inte, säger Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Européerna fruktar att en dålig fredsuppgörelse skulle uppmuntra Vladimir Putin till framtida angrepp på Ukraina eller andra grannländer. 

Europa gör sitt bästa för att stryka Trump medhårs. Man måste tassa försiktigt kring Trumps förvånansvärt varma relation med Putin. På den här sidan Atlanten är det svårt att begripa varför Trump inte ser problemet. Målet för Ryssland och Kina är att rasera den nuvarande världsordningen där USA finns i toppen. I deras nya världsordning skulle västliga värderingar och regelverk inte dominera. I stället skulle den starkes rätt råda och stormakter ha kontroll över sina vasallstater. 

För att undvika handelskrig gör sig EU beredd på halsbrytande förhandlingar. Trumps läger har inga problem med att blanda äpplen och päron, tullsatser och säkerhetspolitik. Trump hotar med breda tullar på 10 procent som skulle sänka tysk BNP 2025 med 0,6 procentenheter, enligt centralbanken Bundesbank. von der Leyen försöker blidka Trump med löften om köp av amerikanska varor som européer ändå behöver, som flytande naturgas (LNG) och krigsmateriel. Ett starkt kort är annars att EU skulle kunna fresta med sänkta importtullar på amerikanska bilar, ned från 10 procent till samma nivå som USA:s tull på 2,5 procent. 

Det är sant att Trump är mindre intresserad av transatlantiskt samarbete. Men EU kan locka med att USA behöver Europa i kampen mot Trumps huvudfiende i världen, Kina. Troligen kommer Trump att kräva att européerna går längre än de själva vill när det gäller att frikoppla handeln från Kina. Genom att diversifiera inköpen inom hightech och råvaror har EU redan börjat minska riskfyllda beroenden av Kina och andra odemokratiska handelspartners. Men EU är fortfarande världens mest öppna marknad. Enorma mängder kinesiska varor väntas skölja över Europa om Trump hissar upp tullmuren mot Kina. 

Globaliseringen går baklänges och världshandeln delas upp i block. EU hoppas då kunna axla en ledarroll för mindre länder i världen som inte vill bli för beroende av Kina. Stora, allomfattande frihandelsavtal är numera svåra att ro i hamn, men EU vill sluta flera mindre, skräddarsydda avtal om investeringar, digital handel och kritiska råvaror. 

När ovädret tilltar har EU vänt sig till Finland för att se över hur Europa kan stormsäkras. Förre presidenten Sauli Niinistö har inventerat mängden faror som Europa måste bli bättre på att försvara sig mot. Förutom naturfenomen – som ökad förekomst av extremväder och möjliga nya pandemier – kommer de flesta hoten från mänsklig illvilja. Rent militära hot är uppenbara. Men långt vanligare är de dolda, svårbemästrade angreppen i form av cyberattacker, desinformation, valpåverkan, sabotage och framprovocerade flyktingströmmar. Dessa vapen uppgraderas hela tiden för att kringgå Europas motmedel. 

– Putins krig är den enskilt största risken för vår säkerhet. Putin ser Västvärlden som svag. Vi måste ändra den synen, säger Niinistö. 

Konflikter sväller ut på andra områden. Ekonomiska beslut underordnas storpolitiska säkerhetsintressen. Den politiska kampen intensifieras om tillgången till kritiska råvaror runt om i världen. På liknande sätt flätas inre och yttre säkerhet ihop. Ett känt fall är hur Irans underrättelsetjänst har använt svenska gängkriminella för terrorattentat mot Israels ambassad i Stockholm, enligt Israel. 

Därför har samarbete i Europa också en viktig roll även i kampen mot svenska gäng, säger justitieminister Gunnar Strömmer. 

– En stor del av problemen är gränsöverskridande. Kraften blir större mot statliga aktörers hybridaktioner om vi samarbetar, säger han. 

Ett otal oväder är på väg mot Europa. När två orkaner passerar tillräckligt nära för att börja dansa runt med varandra kallar japanerna fenomenet för Fujiwhara. 

Politiska meteorologer får hitta en lämplig term för flera stormars vilda gruppdans i Europa 2025. 

***

Läs även: Good cop och bad coop i världspolitiken

Läs även: Hur ska Europa trygga tillväxten?