En norsk en svensk och en Saab

År 2004 har två skandinaviska företagare, oberoende av varandra, lockats till en fabrik i Kina som säljer billiga kolfiberprofiler. Den ene är svensk och är nyfiken på produkten för att göra karosser till en sportbil, den andre är norrman och vill testa samma vara i sina snabbgående båtar. Det blir inga affärer med den kinesiske tillverkaren, men mötet i Kina kommer för alltid att förändra de båda entreprenörernas liv – och det är snart på väg att lämna avtryck i svensk bilindustri.

Svensken, Christian von Koenigsegg, är vid den här tidpunkten känd i en liten krets som skaparen av en av världens mest extrema sportbilar. Men hans bil har ännu inte slagit igenom internationellt och företaget vilar på svag ekonomisk grund.

Norrmannen, Bård Eker, har hunnit en bit längre på vägen. Han har ett högteknologiskt designföretag som bland annat i tuff konkurrens med stora asiatiska företag lyckats utveckla och sälja egna videoprojektorer. Han medverkar i utvecklingen av konkursade båttillverkaren Hydrolift och börjat utveckla mer snabbgående båtmodeller.

Christian von Koenigsegg och Bård Eker utvecklar en personlig vänskap och ett nära yrkesmässigt samarbete. Eker är med i bakgrunden och medverkar i utvecklingen av Koenigsegg CCX, som står klar 2006. CCX byggs för världsmarknaden och det kräver stora resurser. För att skjuta till mer kapital tar Eker över 45 procent av aktierna i Koenigsegg Automotive och blir bolagets största ägare.

Bland sina medarbetare är Christian von Koenigsegg känd som en stor inspiratör och ibland tuff pådrivare, en person med stort kontrollbehov. Att lämna över sitt hjärtebarn till en annan ägare är därför ett väldigt stort steg för bilens skapare, men med Eker är han trygg. Christian von Koenigsegg får något nästan religiöst i blicken när man ber honom beskriva sin norske partner:

– Han är en av de få personer jag känner som inte är begränsad i vad han tror är möjligt. Vi synkade ihop på en nivå som är under normalt medvetande. Där man bara kopplar ihop och känner att det funkar.

Bård Eker är mer lättsam när han beskriver relationen. Först säger han att de är så lika att det bara är håret som skiljer dem åt (Christian tappade allt hår vid ung ålder, medan Eker länge haft en ostyrigt lockig man), men sedan sammanfattar han:

– Vi är så lika och ändå tillräckligt olika för att passa bra ihop.

Det som uppenbart förenar dem är en fascination för hastighet. Christian kanske mer på det teoretiska planet, han låter testförare köra sin bil i de extremaste hastigheterna. Bård Eker tävlar själv med framgång i den snabbaste klassen av offshore-båtar. Den lilla skillnaden i temperament märks också i affärer. Bård Eker är otålig och snabb till beslut, Christian von Koenigseggs entreprenörskap bygger i hög grad på uthållighet och en märkvärdig förmåga att övervinna motgångar.
Ekergruppens intåg i Koenigsegg är inte helt smärtfritt. De som varit med om att utveckla bilen och sätta världsrekord tröttnar eller sägs upp när Eker börjar »sopa golvet« – ett av hans favorituttryck (han säger det dessutom helst på svenska). Som designer tycker han inte att Koenigsegg behöver en egen designavdelning. Det kan skötas i hans eget företag Eker Design i Fredrikstad. Christian von Koenigsegg kallar det skämtsamt för »Bårds tomteverkstad«, men han är full av respekt för norrmannens sätt att leda sitt företag:

– Bård har lärt mig mycket om just det här att driva företag och skapa strukturer, säger Christian. Tidigare hade jag bara bilen framför ögonen, nu har jag lite mer företaget också.

2008 når Koenigsegg för första gången plusresultat. Christian själv har också börjat få tid att höja blicken. Han har i stor utsträckning lämnat över den dagliga skötseln av företaget till sin ekonomiskt sinnade hustru, Halldora von Koenigsegg. Utan att formellt ha någon post i företaget, har hon iklätt sig rollen som förvaltare.

Det är alltså förutsättningen när den stora bilkrisen utbryter i kölvattnet av finanskollapsen i slutet av 2008. Bård Eker säger att det var »hans egen« styrelseordförande Sture Berg som under ett möte på Koenigsegg först förde fram tanken på att de borde köpa Saab av konkurshotade amerikanska GM.

– Först, säger han, var det mest en kul grej. Men efter hand fick vi på olika vägar ekonomisk uppbackning som gjorde det möjligt att lägga ett bud.

Christian von Koenigsegg hävdar att det var den amerikanske finansmannen Augie Fabela, en av de största investerarna i affären, som insisterade på att det nya konsortiet skulle heta Koenigsegg Group. Trots att Christian själv är en av de minsta delägarna i gruppen. Ett skäl är att initiativtagarna förenas av att de alla på något sätt är lierade med Koenigsegg, ett annat är att budet ska framstå som »svenskt« – och ett tredje är att Christian själv är den som förstår sig bäst på bilar.
Många inom bilbranschen har från början uttryckt tvivel på affären, men allt tyder nu på att den blir av. Koenigsegg Group har hållit korten tätt mot bröstet – inte nödvändigtvis för att de haft en svag hand, utan också för att få Saab på så goda villkor som möjligt.

Christian von Koenigsegg och Bård Eker har verkat helt övertygade om att både den svenska regeringen och GM ska stödja dem fram till målsnöret. Den uppfattningen verkar inte grundad bara på fromma förhoppningar, utan även på det faktiska bemötande de fått under förhandlingstiden. Regeringens tuffa linje mot Saabaffären verkar mest ha varit retorik.

Receptet för att rädda Saab är att göra ungefär som med Koenigsegg, fast i större skala.

– Vi är nischspelare. Jag tror att genom att se på sakerna på ett annat sätt, våga vara djärvare, kan vi använda ny teknologi för att bygga in en större marginal i bilarna. Då måste man finna kunder som är intresserade av att betala för det extra värdet, säger Bård Eker.

Han talar om att ge Saab tillbaka »dess själ«, att hitta designelement som påminner om ursprunget i flygindustrin, och teknik som gör bilen till en spetsprodukt, När Bård Eker kom för att titta på designavdelningen i Trollhättan var väggarna fulla av affischer med Koenigseggbilar. Tittar man på Saabs senaste konceptbilar, kan man se släktskapet. Det fanns där redan innan Koenigsegg Group var en verklighet. Den nya tekniken måste med nödvändighet vara inom miljöområdet. Där ligger Saab i dag efter men det ser inte Eker som någon nackdel:

– Då kommer bara språnget framåt att vara desto tydligare, säger Eker, och pekar på hur bra det gick för Saab när man lanserade etanolbilen.

För att lyckas med nischsatsningen är de nya ägarna också beredda att överge den gamla ledningens ambitiösa mål om att höja produktionen till över de 125 000, som hittills varit Saabs maximala försäljning på ett år.

– Om bara varje bil tjänar pengar, så ska det gå att nå lönsamhet på 100 000 bilar, kanske mindre, anser Christain von Koenigsegg.

Det är lärdomen från det egna företaget: volymen är inte det avgörande, utan marginalen på varje fordon. Ska det bli någon volymökning, får sannolikt den siste ägaren som anslöt sig till Koenigsegg Group fixa den: kinesiska BAIC. Bård Eker har redan erfarenhet av att göra affärer i Kina och är inte det minsta orolig för den delen av samarbetet,

– Vi får helt enkelt vara lite smarta, Kina klarar man sig inte utan. Troligen måste vi ha en tillverkning av bilar där, anpassade till den kinesiska marknaden. Men det kan också hjälpa oss att sälja bilar där, som görs i Trollhättan.

Den påtagliga brådska som herrar Koenigsegg och Eker visat, beror inte bara på en allmän otålighet. De vet att det är just nu som fönstret är öppet för nya fläktar på bilmarknaden. De största märkena tyngs av jätteförluster och sviktande självförtroende. Några märken kanske till och med försvinner. Saab måste fort ut med sin nya image för att både ta tillbaka sina gamla kunder och locka till sig nya med sitt tydligare nischtänkande.

Hinner de inte blåsa liv i Saabs själ på ett par år får Christian von Koenigsegg skamsen dra sig tillbaka till sin sportbilsfabrik och Bård Eker blir den siste norrman som någonsin försöker sig på att köpa ett bilmärke. Det vet de, och det är kanske i sig deras starkaste drivkraft för att fullfölja affären.

– Jag gör inte det här för att jag måste, säger Christian von Koenigsegg. Jag gör det för att jag tror att det är möjligt. Annars skulle jag hoppa av.