En ödmjuk bankdirektör
Bild: Jessica Gow/TT
Ofta talar vi om våra laster – snus, kaffe, alkohol, snabbmat, med mera – desto mindre om våra dygder. Ännu mer sällan snackas det i näringslivet. När konkurrenterna vässar knivarna för blodiga slag om marknadsandelar blir dygdiga företagsledare inte långlivade.
Den välkända Wallenbergfamiljen, aktiva storägare i en rad svenska företag och med omfattande stöd till forskning, företräds av bland andra Marcus Wallenberg. Han är styrelseordförande i SEB, som varit familjens bank sedan 1850-talet.
Det var Marcus Wallenberg som manade till ödmjukhet på en bankkonferens i veckan. Detta apropå att de skandinaviska konkurrenterna i Baltikum – Nordea och Danske Bank – bägge blivit påkomna som misstänkta penningtvättare av rekordmått. SEB har hittills klarat sig undan, men bankens ordförande sa att personal »gräver och letar och ser om vi missat något« och manade också till att »vara ödmjuka inför att vi inte ser allting.«
Fram till 2008 lockade finansbranschen de smartaste i världen; penningen kallade och toppstudenterna från elituniversiteten svarade. Efter finanskrisen 2008–09 gick luften ur branschen, nya vägar söktes.
När Marcus Wallenberg efterfrågar ödmjukhet speglar det en stor attitydförändring. Förr vore allt annat än topprestationer misslyckanden. Nu är förhoppningen att banken inte har gjort något fel.
Betänk andra verksamheter – vill du opereras av en ödmjuk eller geniförklarad kirurg?
Å andra sidan, att hänvisa till ödmjukhet är att göra en halv pudel innan den behöver göras. Det speglar att förutsättningarna i finansbranschen, trots finanskriser, präglas av att banker tillåts växa, samtidigt som de inte åläggs att ha kontroll på allt. Ödmjukhet är att inte veta.