Ensam var inte stark

Det var en gång en man som arbetade långt ute i havet. Han levde ensam på en oljeplattform mitt i den iskalla Atlanten. En natt vaknade han av en kraftig explosion: hela plattformen stod i lågor.

Mannen sprang ut, och genom röken och hettan lyckades han till sist nå plattformens yttersta avsats. Där blickade han utåt, men allt han såg var den mörka vattenytan trettio meter nedanför honom.

Så börjar den saga som Stephen Elop i februari 2011 berättade för Nokias anställda i ett långt brev.

»När elden närmade sig hade mannen bara sekunder att komma till ett beslut«, skrev Elop. »Han kunde stå kvar, och oundvikligen slukas av lågorna. Eller så kunde han kasta sig ner i det iskalla vattnet.«

När chefer i näringslivet berättar sagor brukar de låta annorlunda. De brukar handla om aldrig sinande gruvor, guldkrukor vid regnbågens slut och oljeborrning som inte skadar någon.

Det här var en helt annan typ av saga.

»Även vi«, skrev Nokias högste chef, »står på en brinnande plattform.«

Han skrev det för två och ett halvt år sedan. I tisdags hoppade Nokia till sist ner i det iskalla vattnet.

När Microsoft kablade ut nyheten om köpet av Nokias mobiltelefondivision var det ett övertagande som många väntat på. De två företagen har haft en strategisk allians sedan 2011 och redan i juni rapporterade Wall Street Journal att en försäljning varit nära, men att finländarna och amerikanerna inte kommit överens om priset.

I tisdags hade de i alla fall kommit fram till en summa: 47 miljarder kronor, men vilken av parterna som gjorde den bästa affären var omöjligt att säga.

– En bra deal för Nokia, sa Hussein Kanji på Hoxton Ventures.

– Ett mycket billigt pris, sa Tero Kuittinen vid Alekstra i New York.

Det är ingen tvekan vilket av företagen som tar den största risken. Microsoft, som just nu letar ny vd, tvingas integrera ett jätteföretag med 32 000 anställda medan Nokia för överskådlig tid framöver avvärjer ett konkurshot tack vare miljarderna. Värdet på det finska företagets aktier och obligationer rusade i tisdags eftersom den existensiella krisen är över.

Många finländska röster ansåg ändå att Nokialedningen sålt sig för billigt. Både fackförbund  och analytiker talade om ett skamlöst lågt pris. Summan var trots allt snäppet mindre än vad samma Microsoft betalade för Skype år 2011.

Det är inte konstigt att många finländare känner så. För bara sex år sedan sålde Nokia 437 miljoner mobiltelefoner på ett år och stoltserade med ett börsvärde på 110 miljarder euro. Företaget var det finska näringslivets galjonsfigur.

Men resan nedåt har varit skoningslös. Och det var en resa som på allvar började runt San Francisco Bay under 2007 och 2008.

Det började med att Steve Jobs en januaridag 2007 steg upp på en scen på Moscone Center i San Francisco och visade upp en underlig manick. Iphonen var född och under det kommande året rullade Apple ut försäljnngen i allt fler länder.

Resten är historia. Men för Nokia är det inte hela historien. För att förstå hur smartphonerevolutionen krossade företaget måste man förstå företagets kultur. Man kan börja med att förflytta sig några mil söderut – till ett hotell i Redwood City – och till april 2008.

Där och då ombads en av Nokias högsta chefer, Tom Libretto, att kommentera Apples Iphoneförsäljning. Konkurrenten hade då sålt över fem miljoner telefoner.

– Det har vi gjort sedan i fredags, sa Libretto, självsäkert.

Apples framgångar fortsatte. Men Nokia verkade inte tro att någonting skulle förändras. Året efter, i november 2009, förkunnade Nokias chefsstrateg Anssi Vanjokisin dom över konkurrenten.

– Med sin Mac har Apple fått mycket upppmärksamhet i början, men likväl förblivit en nischtillverkare. Det kommer de även att bli i mobiltelefonvärlden.

Nokiachefernas hybris var på ett sätt förståelig. Även vid denna tidpunkt hade Nokia en imponerande marknadsandel. Men tre år efter Apples lansering av Iphone – och ett år efter att Google svarat med sitt operativsystem Android – var det som att hela världen såg teknikskiftet: från och med nu var det nya regler som gällde. Både Android och Apples iOS var tillräckligt stora för att attrahera apptillverkare som attraherade kunder som i sin tur attraherade ytterligare apptillverkare.

Alla såg det. Utom Nokia. När Microsoft försökte ge sig in i matchen tvingades företaget betala de största apputvecklarna för att de skulle göra en version av sina populära appar även för Windows Mobile.

Nokia fortsatte att slåss på egen hand. Deras svar på Apples App Store döptes till Ovi, det finska namnet för »dörr«, men blev långt ifrån en succé. Man testade operativsystemet Mee Go. Man tröskade med Symbian. Man vände på varje sten. Analytiker vittnade om långa presentationer av batteritid, kamerakvalitet och andra tekniska specifikationer. Nokia ansåg att kunderna borde gilla deras telefoner bättre. Det gjorde de inte.

Allt fler investerare vädjade om att Nokia helt sonika skulle börja tillverka Androidtelefoner – som Samsung gjorde med stor framgång. Men finländarna ville inte. Inte förrän 2011 tvingades Nokia ingå en allians med Microsoft. Resultatet av det samarbetet såg världen i tisdags: amerikanerna slukade hela mobiltelefonverksamheten.

Elden hade hunnit bli så stark att finländarna tvingades att hoppa ner i vattnet.

Det Nokia som lever vidare är ett annat Nokia än det världen förknippar med företaget. Merparten av de 56 000 kvarvarande anställda jobbar på nätverksdelen NSN och på många sätt blir Nokia en mindre kopia av svenska Ericsson.

Den störste vinnaren är Nokias vd Stephen Elop. Microsoftmannen som blev Nokiachef är nu tillbaka på Microsoft, med en stor chans att ta över den vd-stol som Steve Ballmer lämnar inom ett år.

Hur gick det förresten för mannen på den brinnande oljeplattformen? Han hoppade. I sitt brev berättade Stephen Elop att elden förändrade mannens sätt att tänka.

Han var tvungen. Han skulle aldrig ens ha funderat på att göra något sådant annars.

Men han överlevde. I alla fall i Stephen Elops saga.

Läs mer:
För stor för Microsoft