Estland fruktar svenskt svek

I Estlands huvudstad Tallinn genomförs ett kritiserat namnbyte. Nationalklenoden Hansapank heter numera Swedbank och nya skyltar skruvas upp efterhand. Kritikerna menar att makten över utvecklingen i Baltikum finns i bankpalatsens styrelserum snarare än hos politikerna. Att några utländska direktörers ord väger tyngre på Finska vikens sydkust än Estlands statsministers åsikt.

I många fall var det samma direktörer som förlöste de forna sovjetrepublikerna ekonomiskt. Billiga lån utan petigt värderande av inkomst och säkerheter gav en region med sju miljoner invånare möjlighet att ta ett jättekliv i den kapitalistiska evolutionen. Men nu växer oron för vad som händer om de estniska bankerna hamnar i kris.

På Pärnu road i centrala Tallinn finns Trigon Capitals huvudkontor. Grundaren, investmentbankiren Joakim Helenius, har bland annat suttit i ledningen för den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs. Nu är hans ekonomiska intressen spridda i otaliga företag i före detta Sovjetunionen. De senaste åren har han varnat för att de svenska bankernas billiga lån eldat på under den redan överhettade estländska ekonomin.

– Det handlar om rent bondförnuft. Under tio år har lånen matat en tillväxt som inte har täckning av produktion, det fungerar inte i längden.

1998 var Joakim Helenius styrelseordförande i Estlands Sparbank. En fusion med Hansapank genomfördes. SEB och Swedbank ville samtidigt in på marknaden och behövde ett brohuvud i Baltikum. Båda bankerna köpte därför andelar i Hansapank. Joakim Helenius var rådgivare åt Swedbank som vann kampen och blev majoritetsägare.

Det skulle dock dröja ytterligare några år innan låneboomen tog fart. 2002 sänkte Nordeas filial räntemarginalen. Bland annat Hansapank svarade med att lätta på sina lånekrav. Med billiga lån som vapen och stigande fastighetspriser som fundament fördes sedan striden om marknadsandelar.

Nu står SEB och Swedbank tillsammans för 80 procent av utlåningen i Estland. Joakim Helenius kallar det en total och farlig dominans. Men det är inte bankernas agerande som han vänder sig mot utan myndigheternas, eller snarare de inblandade staternas.

– Någon borde ha dragit i bromsen men det är inte de sinsemellan konkurrerande privata bankernas och företagens sak att göra det i en fri marknadsekonomi.

Joakim Helenius är övertygad om att landets ekonomi klarar en djup kris. Men tre jokrar som den estniska staten bara har marginellt inflytande över oroar – och inger hopp.

Swedbank, SEB och Sverige.

– Går det riktigt illa för svenskbankerna innebär det en total ekonomisk nedsmältning av Baltikum, säger Joakim Helenius och fortsätter:

– Jag vågar inte tänka på de politiska konsekvenserna. Det skulle ta 100 år att komma över om Sverige i en sådan situation inte ställde upp med ekonomiska garantier.

Joakim Helenius är inte ensam om att ha varnat för lättvindiga lån och överhettning. Andres Liinat var chef för Hansapanks (nuvarande Swedbank) avdelning för in- och utlåning till privatpersoner och småföretag. Han är på väg till affärsmöten men erbjuder en telefonintervju när han kör bil. Under tre år kämpade han enligt egen utsago för att driva igenom en försiktigare och långsiktigare lånepolitik.

2004 fick han sparken efter en intern maktkamp på banken.

– Jag ville inte satsa på riskabla konsumentkrediter. Att bara tänka på marknadsandelar håller inte i längden.

Meelis Mandel, chefredaktör för affärstidningen Äripäev, är den som förmedlat kontakten med Andres Liinat. Det är inte en självklarhet att bankanställda vill uttala sig. Många som kommit med invändningar har manövrerats bort eller köpts ut när de framhärdat. Åtskilliga karriärer har förstörts.

– On the record är en sak. Off the record en annan, säger Meelis Mandel.

Han är 37 år gammal och under hela sitt yrkesliv har han rapporterat om ett land i ständig förändring. Ockupationen, självständigheten, kaoset, Estonia, nedgången för tio år sedan och dagens kris. Allt samverkar till att esterna är ett lånande folk. Marknadsekonomin slog igenom samtidigt som persondatorerna. Följden blev ett mycket utvecklat system med internetbanker. Det är möjligt att låna pengar elektroniskt utan personlig kontakt med en banktjänsteman. Tumregeln att kvadratmeterpriset på bostäder är i nivå med månadslönen gäller inte i Tallinn. Här är en lägenhets kvadratmeterpris generellt tre gånger högre än vad personen som köpt den får i månadslön.

På gatan utanför tidningsredaktionen rullar dyra bilar. Stora stadsjeepar, Mercedes, BMV och Lexus – inte lyx av yppersta klass men familjebilar i det kostsammaste segmentet. Här finns inget extra skattepåslag för stora och dyra fordon. Ännu går det att låna till en ränta på under tre procent. Men viktigare i sammanhanget är att esterna inte fick handla fritt under Sovjettiden. Efter självständighetsdagen 1991 var suget efter bil och bostad det första som många ester tillfredsställde – och så har det fortsatt.

– Vi talar om en kapitalismens barnsjukdom, en överdriven konsumtion av fordon och kapitalvaror, säger Meelis Mandel.

Marek Tonverk är i 20-årsåldern och anställd som säljare i en bilsalong som handlar med Honda. Han har inga egna minnen av kommunisttiden och som vuxen har han upplevt en obruten högkonjunktur. Men i år har det vänt. 2007 lyckades han sälja 20 bilar varje månad. Nu är siffran halverad. Det vanligaste är att köparna leasar en bil, men bankerna har blivit mera restriktiva och kräver fast jobb och kontantinsats.

Ändå är han inte oroad.

– Jag kan inget om ekonomi men jag tror inte att det är så farligt. Bilar kommer att behövas i framtiden också, säger han.

I sitt tjänsterum på universitetet sitter en man som har liknande åsikter – även om han uttrycker dem på ett annat sätt. Professor Enn Listra är specialiserad på bank- och finansverksamhet och anställd vid Tallinn School of Economics and Business Administration. Dessutom är han ledamot i den estniska riksbankens styrelse. Han tror inte att vare sig det estländska ekonomiska haveriet eller den globala krisen är av värsta sort och drar paralleller till depressionen på 1930-talet. Då var de bakomliggande orsakerna strukturella och det tycker han inte att de är i Estland av i dag. Samtidigt är de finansiella riskerna extra hotfulla för ett litet land med en kort historia av självständighet, demokrati och kapitalism.

– Men största faran är om de rädda skrämmer upp andra och paniken sprider sig, säger Enn Listra.

Han kallar sig själv optimist och betonar vid ett senare tillfälle att han låter sig intervjuas i egenskap av vetenskapsman och professor. Som ledamot i riksbankens styrelse måste han balansera sina uttalanden. Men hans kritik mot bankerna är hård, om än inlindad. Utgångspunken är att svenskarna borde veta bättre. Det var ju de som förde med sig kunskaper om finansiell riskhantering till Estland.

– Det är tydligt att något brustit då inte ens den svenska allmänheten litar på sina banker.

Hans huvudsakliga kritik är dock inte ekonomisk utan nationalistisk.

– Jag uppskattar inte att svenskar eller andra utlänningar driver banker i Estland. Denna verksamhet går ju förlorad för vår egen affärskultur och det är inte populärt.

Känslostormen då krutröken lagt sig efter striden om Hansapank är ett exempel på att nationell stolthet och integritet är viktigt. Då Swedbank konkurrerade ut SEB och blev dåvarande Hansapanks strategiska partner lovade den svenska ledningen att aldrig avföra Hansapank från börsen.

– En ny ledning bröt löftet men garanterade att namnet åtminstone skulle få finnas kvar. Nu är det löftet också brutet. Som est blir man upprörd.

Under det senaste decenniets goda tider med en årlig ekonomisk tillväxt på tio procent har den svenska bankdominansen gått lätt att försvara. Kunderna har, enligt Enn Listra, inte brytt sig om vem som stått bakom lånen när pengar till nya bostäder, bilar och kapitalvaror östs över dem. I takt med att den ekonomiska krisen fördjupas ändras emellertid synen på Sverige – som esterna av historiska skäl betraktat i ett särskilt skimmer.

– Man talar om den goda gamla svensktiden innan ryssarna kom. Men det kommer att glömmas om Sverige sviker oss, säger Enn Listra och tillägger:

– Enligt min mening måste er regering agera för att rädda sitt lands rykte här.