Ett dygn med Metroägaren

Han var inte helt lätt att nå och när besked till slut gavs var det kortfattat: »kom bara«. Det var ramen när jag satte mig på ett flyg till London för att intervjua Metroägaren. Väl där for vi runt i bil med chaufför, under en dag och en bra bit in på natten. Mellan exklusiva medlemsklubbar och kontoret i fashionabla Mayfair. Det var gott om tid för att vädra sina tankar kring medievärlden, journalistik och medier. Svadan var rejäl – allt rymdes inte i det åttasidiga reportaget som publicerades i denna tidning för knappt ett år sedan (läs på Fokus.se).

Christen Ager-Hanssen lovordade högkvalitativ journalistik. Förklarade att Metro var en språngbräda till att skapa ett Bloomberg, brittiska tabloidmedia och Financial Times ihoprullat till ett skandinaviskt mediehus. Han hade redan köpt aktier i finansnyhetssajten Realtid och var storägare i den börsnoterade brittiska tabloidkoncernen Johnston Press. Kompetenserna från vardera ställe kunde samlas. En annan tanke: att skapa en webbkanal med högt tempo, breaking news, avslöjanden, genomarbetade storys. Bra grejor liksom. Tv-studion i London skulle han själv starta upp. Han lät förstå att tungviktare inte fann Stockholm lockande.

Lokaliseringen passade honom, eftersökt som han då var på grund av svenska skatteskulder. Efter reportaget dröjde det inte länge förrän det faktiskt var dags för förhandling i tingsrätten i Stockholm, dit Ager-Hanssen var kallad. Skulle han inställa sig? Det undrade särskilt den ditsände kronofogden, som minglade runt strax före att målet utropades och alla gick in.

Något senare rumlade en göteborgare in, satte sig på första bästa plats – gjorde klart för domaren att han företrädde Ager-Hanssen.

Domaren påpekade att han satt på fel plats. Oförståelse. Hela rätten pekade nu på platsen han skulle inta. Något senare, stödjandes på sin resväska, rullade han ut sig själv in i taxin, som for iväg. (Senare avskrevs merparten av de gamla skatteskulderna.)

Episoden påminde om när Ager-Hanssens villa utanför Göteborg 2009 skulle säljas på exekutiv auktion och han själv gjorde allt för att förhindra köpet. Händelsen skildrades av en journalist från Realtid som var plats, samma medieföretag som han köpte in sig i senare. Allt går runt.

Jo, när han blev aktieägare i Realtid fick hans flickvän (senare sambo) arbete på företaget. När rykten började spridas försvann hon plötsligt från arbetsplatsen. Telefonnumret saknade plötsligt abonnent. Hennes populära carpe diem-aktiga Twitterkonto (med cirka 38 000 följare) nyttjade han dock själv. En högt uppsatt åklagare på Ekobrottsmyndigheten, i tron att han chattade med henne, överlämnade arbetsdokument via meddelandefunktionen på Twitter. Ager-Hanssen satte girigt tänderna i dessa. Var allt detta senare landade är oklart.

Vid ett annat tillfälle då Ager-Hanssen kom över interna dokument om en i finansbranschen välkänd profil, som i New York som drev en kapitalfond med pengar från bland annat Lundinfamiljen, ledde det bara åt ett håll: han sänkte finansprofilen. Sanningshalten i uppgifterna som spreds utifrån dokumenten klarlades aldrig – det hela basunerades okritiskt ut av välvilliga journalister på den egna Realtid. Ödet var beseglat, fonden klappade ihop. Förvaltarna fick se sig om efter nya jobb. Ager-Hanssens vinst? Ingen, annat än att de som visste om vad som hade hänt såg till att hålla sig långt bort från norrmannen. Skräck som metod.

Att få negativ press är inget som avskräckt Ager-Hanssen, som lanserade sig i den svenska offentligheten som juridisk rådgivare åt finansmannen Mats Qviberg och dennes rättsprocesser.

Metro köpte han med Mats Qviberg 2017, och efter några månader av mediala rabalder och kritik fick Qviberg lämna bort sina aktier, men inte förrän han skjutit till mer kapital. En vän som plötsligt blivit ovän. Den ovännen vände han sig till i nöd när kapitalbehovet i Metro blev alltmer akut. Fool me once; Qviberg sa nej, tack.

De nu ett år gamla mediedrömmarna från baksätet i hans Mercedes, om att skapa ett högkvalitativt mediehus, är bortblåsta. Journalisterna på Metro har sagts upp. Bolaget är i rekonstruktion; det är bland annat nya skatteskulder som Ager-Hanssen förföljs av.

Det heter nu att journalistik inte har en framtid och att Metros affärsmodell ska ändras till att företag ska betala för att få artiklar publicerade hos Metro; medan andra företag ska betala för annonser kring dessa texter, på en sajt där det ännu saknas en ansvarig utgivare. Där anges bara direktören för de hele: Christen Ager-Hanssen.