Ett eurointräde för Sverige

Den 10 december 2008 var ett avgörande datum i den svenska samtidshistorien. Den dagen, i ett vip-rum på Arlanda, slöts ett avtal. Ihop med EU, IMF och Världsbanken ställde de nordiska länderna upp med 80 miljarder kronor i lån till det krisdrabbade Lettland, som stod på randen till statsfinansiell kollaps. Valutan laten var kopplad till euron och regeringen stod under enorm press att devalvera. Två av fyra svenska storbanker, SEB och Swedbank, hade stora belopp utlånade över hela Baltikum. Om Lettland släppte valutan skulle det utlösa en chockvåg som troligen skulle tvinga Anders Borg att rädda det svenska banksystemet.

Det skulle sätta en krisstämpel på hela Sverige och skicka nationen in i finanskrisens epicentrum. Sveriges andel i låneerbjudandet var 720 miljoner euro. Ett lågt pris för ett räddat kungarike.

Haken var uppoffringarna från letterna. För att få lånet krävdes omfattande besparingar, lönesänkningar i offentlig sektor och höjd moms. Detta i ett land som redan befann sig i en lågkonjunktur.

Letterna svalde medicinen. Nu fem år senare har landet kravlat sig tillbaka upp på fötter igen. Arbetslösheten är fortfarande hög, umbäranden ännu stora. Men i stort har omstarten fungerat. Sverige behövde aldrig förverkliga lånelöftet.

I förra veckan gav EU klartecken för Lettland att gå över till euron vid halvårsskiftet. Det formella beslutet ska fattas vid toppmötet strax före midsommar.

Beskedet är inte enbart ett godkännande för letterna. Det är också en god nyhet för de svenska banker som fortfarande har stor baltisk verksamhet. Lettlands tre största banker är Swedbank, SEB och Nordea, som vuxit i landet. Tillsammans står de för 55 procent av alla lån i landet. Lån som till stor del är i utländsk valuta, hela 87 procent, där det mesta är i euro.

När Lettland nu går över till euron försvinner devalveringsrisken en gång för alla. Således är det en märkeshändelse även för svensk ekonomi.

De svenska bankerna har förvisso också genomfört omfattande städinsatser i sina lettiska låneböcker och man får förmoda att de står på en helt annan mark nu än för fem år sedan. Det anser bland annat den svenska mäklarfirman ABG som härom veckan publicerade en analys om SEB och Swedbank med rubriken »The Baltics – good vibrations«.

Det största orosmolnet i Lettland är nu ett annat.

I sin rapport förra veckan krävde EU-kommissionen hårdare tag från lettiska myndigheter när det gäller penningtvätt och övervakningen av banker. Oron är stor över det stora inflödet av kapital till bankerna. Utländska placerare stod i april 49 procent av all inlåning på konton, och IMF uppskattar att 80–90 procent av insättningarna i lettiska banker kommer från tidigare Sovjetrepubliker.

SVT:s »Agenda« visade i söndags ett fascinerande reportage om banken Rietumu. Firman marknadsför sig med den lag som ger nya utländska bankkunder uppehållstillstånd. Det handlar inte om något korvstånd till finansfirma, utan landets femte största bank. Rietumu stod första kvartalet för 7 procent av utlåningen i landet.

Det stora inflödet av lättrörligt kapital gör den lettiska ekonomin skör. Om utlänningarna plötsligt plockar ut kapital kan banker gå omkull och nya kedjereaktioner starta.

Baltikum utgör alltså fortfarande ett stort riskmoment för svenska banker. Det bekräftades så sent som härom veckan i Riksbankens stabiliseringsrapport. I det stresstest som banken har gjort för ett krisscenario åren 2013–2015 räknar man med allra störst tapp i Baltikum, motsvarande 2,5 procent av de totala prognostiserade kreditförlusterna. Sverige och övriga Norden ligger där på 0,9 respektive 1,4 procent.

Det finns alltså anledning att hålla ett fortsatt öga på Lettland.

Läs mer: Alla blickar mot Baltikum