Ett förlorat år i världsekonomin: »Mitt inne i en fullskalig börs­krasch«

Peter Tuchman hade en tuff dag på jobbet i början på veckan. Hans kala hjässa, vita hårkrans och lika vita vandyke-skägg ramar in ett ansikte som översköljdes av känslor: förvåning, frustration, nedstämdhet, rädsla. Skäl saknades inte. Måndagen den 16 mars var den sämsta handelsdagen på Wall Street på över tre decennier och om det märktes någonstans så var det bland handlarna på börsgolvet. Forna tiders högljudda handlargropar är borta. Numera är det betydligt färre som rör sig över börsgolvet – vilket hänger ihop med att de flesta transaktioner i dag görs direkt från datorer.

Peter Tuchman tillhör det fåtal som är kvar. Han var också med under den värsta börsdagen i historien – den svarta måndagen 1987 då börsindexet Dox Jones föll med 22,61 procent. Raset denna måndag blev 12,93 procent, vilket är aningen värre än under den stora börskraschen 1929. Samtidigt är fallet betydligt större än under finanskrisen för tolv år sedan då kurserna backade som mest med 8 procent under en dag.

Börsen kollapsade och fotografernas kameror smattrade med Tuchman som motiv, med en bakgrund av abstrakta grafer, blinkande börsskärmar och automatiserad handelsteknik. Faktum är att Peter Tuchman är den mest fotograferade handlaren på Wall Street. Han har i åratal fått ge en förmänskligad bild av börsens känslostormar: glädje, sorg, ångest, ilska. Detta var en dyster dag.

– Vi befinner oss i en panikfas, med stor oro över att vår hälsa och vårt välmående är hotat, sa Peter Tuchman från börsgolvet.

Men till skillnad från krascherna 1929, 1987 och 2008 var detta börsfall inte kopplat till finansmarknaderna eller aktiernas värdering, utan till en pandemi. Ett virus vars arvsmassa är klarlagd, men som ändå inte går att hejda. Vid pressläggning var över 200 000 smittade globalt och över 8 000 avlidna. Det är i och för sig inte jättemycket, om man betänker att det dör 4 000 människor i världen bara i bilolyckor en vanlig dag. Men virusspridningen har ändå gjort enorm åverkan på världsekonomin.

På Wall Street är nu hela börsuppgången sedan USA:s president Donald Trump tillträde 2016 utraderad – och presidentens möjligheter att bli återvald i november ifrågasätts alltmer.  Men hur djup och långvarig blir den ekonomiska nedgången i USA, världen och Sverige?

LÄS OCKSÅ: Trumps nya värsta fiende: En ekonomi i fritt fall

Samma dag som Peter Tuchman svettades på Wall Street rasade Stockholmsbörsen nästan 5 procent. Att den svenska regeringen samma förmiddag hade lagt fram ett krispaket på 300 miljarder kronor (se faktaruta på sidan 14) tycktes inte hjälpa nämnvärt.

– Vi är mitt inne i en fullskalig börs­krasch, säger Peter Malmqvist, oberoende finansanalytiker. Börsen har gått ner 40 procent sedan toppen. Ingen har upplevt en sådan här stor nedgång på så kort tid. Dramatiken är enorm, och det finns en hygglig risk att vi ska ner ytterligare 20 procent.

Riksbanken har redan meddelat ett tillskott om 500 miljarder kronor som via bankerna ska gå till företag som drabbas av coronaeffekter. Stefan Ingves har själv kallat det för »gratispengar« eftersom räntan är noll och löper på två år. Finansinspektionen har också sänkt bankernas buffertkrav från 2,5 till 0 procent till följd av coronaviruset, vilket motsvarar ett kapitalmässigt tillskott om 45 miljarder kronor.

Vid sidan av detta kommer Riksbanken också att nästan fördubbla sina köp av värdepapper, till uppemot 300 miljarder kronor under året. På detta sätt blir det billigare för bland annat staten och kommuner att låna pengar.

Regeringen gör också en riktad insats där staten lämnar lånegarantier till flygbranschen på totalt 5 miljarder krono. Av dessa ska 1,5 miljarder kronor gå till krisande SAS, som permitterat 10 000 anställda. Danska staten, som också är stor­ägare i flygjätten, garanterar lika mycket.

[caption id="attachment_629483" align="alignnone" width="991"] Statsminister Stefan Löfven under en av många pressträffar under vecka 12.[/caption]

På marknaden är det dock många som ställer sig frågande till om åtgärderna som lagts fram räcker. Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman tror att krisen får långvarigt negativa effekter på ekonomin och arbetsmarknaden.

– Just nu är det svårt att säga någonting, men risken är stor att det håller på så länge att det leder till en uppgång i arbetslösheten eftersom företag slås ut på vägen. Corona satte i gång en slags självrullande snöboll, säger Christina Nyman.

Många analyserar tidigare epidemier för att få vägledning i sina bedömningar. Men alla sådana jämförelser har brister. Under virussjukdomen Sars 2003–04 smittades runt 8 000 personer och 750 dog. Enligt en uppskattning landade Sars-kostnaden på 40 miljarder dollar och enbart flygindustrin bar 7 miljarder dollar av dessa. Fast Corona har redan skördat tiofalt fler dödsoffer och den är bara i sin linda. Under ebolautbrottet år 2014–16 insjuknade 28 600 och 11 315 personer avled. Utbrottet var mer begränsat och åtgärderna som vidtogs inte särskilt omfattande. Ännu längre tillbaka, 1918, plågades världen av Spanska sjukan, den största pandemin någonsin. 500 miljoner insjuknade, vilket motsvarade en tredjedel av världens befolkning. Uppskattningsvis 50 miljoner dog. Trots att det i USA dog 675 000 personer av spanska sjukan, ökade inkomsten per capita i rask takt under 1920-talet. Men det var ett världskrig, vilket gör att jämförelsen inte ger en särskild god bild av hur världsekonomin kan tänkas reagera i dag.

Ekonomerna är övertygade om att den nuvarande krisen kommer bli betydligt mer kostsam än vad Sars någonsin blev – dels är utbrottet mer spritt, dels är åtgärderna större och reseförbuden mer omfattande, med resestopp till både EU och USA.

»Detta utbrott blir värre eftersom reseförbuden kom tidigare och det verkar som att de kommer hålla i sig under en längre tid«, sa Alicia Garcia Herrero, analytiker på franska finansfirman Natixis till CNN nyligen.

Finansanalytikern Peter Malmqvist pekar på att Europa gått hårt fram med åtgärder, vilket får stora ekonomiska konsekvenser.

– Det hela är astronomiskt. Vad man gjort är att spärra in 100 procent av befolkningen i Europa. Med andra ord är hundratals miljoner européer förhindrade från att konsumera annat än livsmedel. Då stannar hjulen direkt. Normalt kan företag klara av 5–10 procent nedgång per månad under ett år. Men företag klarar inte av att förlora 100 procent av intäkterna under en månad – och kanske ännu längre, säger han.

Det görs ändå försök att utifrån makroekonomisk forskning räkna fram hur coronapandemin kan tänkas slå mot världsekonomin. Analytiker på amerikanska finansfirman Morningstar ser tre scenarier:

1) Det mest negativa scenariot är spridningen blir global och i sådan omfattning att motsvarande två promille av världens befolkning dör i viruset spår. Det skulle innebära drygt 15 miljoner dödsoffer och ett stort bakslag för världens ekonomier med ett globalt BNP-fall i år på mer än 5 procentenheter.

2) Grundscenariot bedöms som det mest troliga. Här är virusspridningen mer kontrollerad och att motsvarande en promille av världens befolkning (knappt 8 miljoner avlider). BNP skulle då minska 1,5 procentenheter i år globalt.

3) Det mest positiva scenariot är cirka 770 000 döda, motsvarande 0,1 promille av världens befolkning.

Men oavsett scenario bedömer Morningstars analytiker att den långsiktiga effekten på den globala BNP-utvecklingen är begränsad; men det bygger på att coronakrisen inte leder till förändrad produktionskapacitet eller omställningar inom arbetskraften. Man anser inte heller att det går att jämföra rakt av med den senaste finanskrisen år 2008–09. USA:s BNP föll då med 4 procent och flera år senare var BNP-nivån fortfarande lägre än de beräkningar som hade gjorts året före finanskrisen.

EU-kommissionens prognos är att Europas BNP krymper med 1 procent 2020. Samtidigt bedömer Handelsbanken att svensk BNP krymper med 0,5 procent.

Finansanalytikern Peter Malmqvist är dock skeptisk till siffrorna, som han anser bygger på glädjekalkyler.

– Alla prognoserna är för positiva. Ingen vågar gå ut och säga att BNP kommer gå ner 10 procent under nästa kvartal. Dessutom är det ingen normal människa som fattar vad det betyder att BNP backar 10 procent. Det slår i flera led, men modellerna som görs räknar bara på effekterna i ett första led, säger han.

Rapporter i medier och även i samtal med företagare tyder på kraftiga tapp som ännu inte plockats upp i statistiken, menar han och exemplifierar med en restaurang. När ingen handlar finns inte heller behov av nya leveranser.

– Volvo Lastvagnar kommer att drabbas först om 1,5 år av att Martin & Servera inte köper en till lastbil för att leverera livsmedel till restaurangerna. Men modellerna fångar inte upp detta. Konkurser kommer att komma i stor skala inom kort och vi kommer se det först i Italien, Spanien och Frankrike. De är otroligt turistberoende och nu närmar vi oss påsksäsongen, säger han.

Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman ser också stora orosmoln kring de svenska tjänsteföretagen. Hon konstaterar att tillverkningsindustri kan bygga lager med osålda varor, däremot tjänsteföretag såsom flygbolag, restauranger, hotell, eventbolag och så vidare, kommer inte kunna ta igen vad som förlorats. Varsel har redan lagts av flera hotellkedjor, som Nordic Choice och Scandic.

– Vi kommer ju inte gå dubbelt så mycket på restaurang när det här är över, säger hon.

Statens krisåtgärder ger somliga en respit, men löser inte den totala inbromsningen i efterfrågan som alltså inte kan tas igen. Christina Nyman räknar nu med att en del varsel som lagts kommer leda till uppsägningar.

– Vi räknar med negativ tillväxt i år. Det här ser ut som att det kommer sitta i längre, säger hon, och tillägger att hon ändå välkomnar de krispaket som lagts.

– Det är bra och jag tycker man hellre ska göra för mycket än för lite. Åtgärderna kan hjälpa, men det trollar inte bort problemen, säger hon.

Peter Malmqvist har talat med befattningshavare som tagit drastiska beslut kring coronaviruset och dess konsekvenser. Han är övertygad om att de i sina beslut väger in ekonomiska konsekvenser; det är därför Sverige inte gått lika hårt fram med utegångsförbud som man gjort i andra länder i Europa.

– Alla litar på Folkhälsomyndighetens strategi och det är att ta hänsyn till de ekonomiska kostnaderna för att stänga allt. Att stoppa folk från att gå ut innebär ju att man berövar mängder av företag sina intäkter.

Den stora spridningen i Italien har gjort att Tyskland, Frankrike och Spanien gjort kraftfulla åtgärder utan att låta de ekonomiska aspekterna väga särskilt tungt. Tyskarna har bland de lägsta dödstalen, men har ändå valt att stänga ner landet, endast livsmedelsbutiker får ha öppet.

– Det är helt orimligt. Vad det handlar om är att politikerna inte vågar lita på experterna, säger han. Det är ett oerhört politiskt tryck som läggs på ledarna just nu.

LÄS OCKSÅ: Den globala tillväxten kan halveras under 2020 i pandemins spår

***

FAKTA: Aktieraset

Sektorutvecklingen bland europeiska aktieindex(från årsskiftet till 12/3):

Olja och gas: -45,6%

Resor och fritid: -41,7%

Bilar: -40,8%

Råvaror: -40,8%

Banker: -38,5%

***

FAKTA: 300 miljarder på tre reformer

Regeringen med samarbetspartierna Liberalerna och Centerpartiet har lagt ett krispaket i tre delar:

1) Korttidspermittering innebär att anställda kan gå ner i arbetstid med i princip bibehållen lön, som staten skjuter till.

2) Staten tar också sjuklönekostnaderna för anställda under de två kommande månaderna.

3) Retroaktivt från 1 januari i år ska företag medges skjuta upp inbetalningar av arbetsgivaravgifter, skatt och moms. Företag kan alltså få tillbaka redan inbetalad skatt. Det är tre månaders skatteinbetalningar och anstånd kan medges i 12 månader.

Åtgärderna omfattar över 300 miljarder kronor i kostnader och uppskjutna intäkter om de ut­-nyttjas maximalt. Budgetkostnaden för kris­paketet beräknas till cirka 10 miljarder kronor.