Euroskulder kan knäcka Baltikum

Allt fler förespråkar att släppa in de baltiska staterna i eurogemenskapen, trots att de inte fyller de formella kraven för medlemskap. I debatten talas det om en »euroisering« av Baltikum. Åtgärden skulle betyda att de tre baltiska länderna låter befolkningarna växla in sin inhemska valuta och att man inför euron som betalningsmedel, utan att länderna blir fullvärdiga medlemmar i valutaunionen med inflytande i den europiska centralbanksstyrelsen.

Bakgrunden till att röster nu höjs för att låta de baltiska länderna anamma euron är rädslan för att i synnerhet Lettland ska drabbas av en fullständig valutakollaps liknande den som Sverige upplevde i början av 90-talet, med potentiella spridningseffekter till Estland och Litauen.

Länderna har sedan EU-inträdet 2004 haft sina respektive valutor bundna mot euron, i förhoppning om att bli fullvärdiga medlemmar i valutaunionen så fort de fyller de formella kriterierna för medlemskap.

Något euromedlemskap har det inte blivit och sedan EU-inträdet har ländernas befolkningar dragit på sig stora lån i euro – främst från svenska banker – som man skulle ha väldigt svårt att betala tillbaka om värdet på den inhemska valutan kollapsade.

I en hemlig rapport från Internationella valutafonden, IMF, som Financial Times kommit över, framhålls att en »euroisering« av de baltiska länderna skulle kunna avvärja konsekvenserna av en valutakollaps.

IMF förnekar att en sådan rapport ska ha skrivits. Att låta de baltiska länderna anamma euron är nämligen kontroversiellt. Idén är mycket impopulär hos den europeiska centralbanken och bland de enskilda euroländerna, som inte vill svärta ner den egna valutan. Valutaunionen lider redan av struliga medlemmar som Grekland, Spanien och Irland, där inflationen skenade under högkonjunkturen och stora budgetunderskott tornar upp sig under lågkonjunkturen.

Risken att euron skulle påverkas nämnvärt om de små baltiska länderna, med sina sammanlagt sju miljoner invånare, ansluter sig till euron bedöms samtidigt som liten.

– Men vad ska den europeiska centralbanken göra om även Polen, Ungern eller till och med Ukraina knackar på dörren och vill vara med i gemenskapen, trots att de inte fyller kriterierna? frågar sig Torbjörn Becker, vd för Stockholm Institute of Transition Economics, SITE, vid Handelshögskolan.

Torbjörn Becker har tidigare förespråkat att åtminstone Lettland ska tillåtas anamma euron trots att landet inte uppfyller kraven. Åtgärden skulle, enligt hans mening, öka trovärdigheten för landets ekonomi men förutsätter att letterna samtidigt passar på att devalvera värdet på valutan för att öka landets konkurrenskraft.

– Det skulle vara bättre än att behålla en övervärderad valuta som ingen tror på.

Torbjörn Becker får visst mothugg från Harry Flam, professor i nationalekonomi på Stockholms universitet och ordförande för konjunkturrådet vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

– Att låta länderna i Baltikum anamma euron som betalningsmedel skulle vara ett ensidigt åtagande och skulle inte ge samma trovärdighet som ett medlemskap i valutaunionen, säger han. Det finns nämligen en möjlighet att i ett nästa steg överge euron, och återgå till en devalverad nationell valuta.

Harry Flam menar också att euron inte utgör någon mirakelkur som löser ländernas fundamentala problem.

– De baltiska ländernas växelkurser är felaktiga i den meningen att de har för stora bytesbalansunderskott. På något sätt måste det här problemet lösas, säger han och tillägger:

– Jag har svårt att tro att länderna i Baltikum och då framför allt Lettland kommer klara sig ur den här krisen utan att släppa sina fasta växelkurser.