EU:s Lehman Brothers

På finansmarknaden kallas de just nu för grisarna – eller »PIIGS«. Det rör sig om Europas just nu mesta och värsta strulpellar: Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien.

Gemensamt för gänget är att alla lider av en kombination av samma problem: urholkad konkurrenskraft till följd av hög inflation, fallande export, svällande budget­underskott och enorma statsskulder.

I Grekland, Italien och Portugal beror problemen på att ländernas regeringar alltför länge har levt över sina tillgångar och saknat budgetdisciplin. För dessa länder innebar euron en importerad och falsk ekonomisk trygghet, som har bidragit till att upprätthålla deras skuldtyngda statsfinanser.

Grekland har fått de största rubrikerna, eftersom det landets finanser är värst. Dessutom har det uppstått en förtroendekris för landet på finansmarknaden efter avslöjandet i slutet på december förra året, då det uppdagades att den tidigare grekiska regeringen ljugit om storleken på landets budgetunderskott.

I Spanien och Irland är problemen lite annorlunda. Där beror krissituationen snarare på att länderna genomlevt en period av alltför hög kredittillväxt som har skapat fastighets- och lönebubblor, på samma sätt som Sverige under 1990-talskrisen.

Men effekten är i princip densamma för alla länder. Samtliga PIIGS-länder behöver nu exportera för att lyfta sina ekonomier, men har för dyr arbetskraft. Om de inte hade suttit med euron som valuta skulle länderna ha kunnat devalvera sig ur krisen. Det löste Sveriges problem i början av 1990-talet. Men utan kontroll över valutan hägrar arbetslöshet, omfattande besparingar och deflation.

Och med en gemensam valuta drabbas hela EMU. PIIGS-krisen har lett till omfattande spekulation mot euron, som har rasat kraftigt i värde de senaste veckorna.

Nu flyr investerarna. De vill bort från allt i eurozonen. Bort från euron till andra valutor, bort från aktier i eurozonen och bort från ländernas obligationsmarknader, säger Henrik Mitelman, chef på SEB:s tradingavdelning,

Mot kronan har euron gått från över 10,25 kronor till i skrivande stund under 10 på en dryg vecka. Raset har ackompanjerats av uttalanden om att hela EMU-projektet är i fara, och att enstaka länder till och med skulle vilja bryta sig loss.

Även om avhopp från EMU inte är uteslutet på längre sikt, finns det andra mer konkreta faror för länderna i valutaunionen till följd av spekulationsattackerna. Skräckscenariot för EU och euroländerna är en kedjereaktion, där land efter land misslyckas med att låna upp på kapitalmarknaden för att rädda sina statsbudgetar, vilket leder till en statsfinansiell kollaps i megaformat.

Om vi börjar med Grekland är det omedelbara problemet att landet i år är tvunget att låna 550 miljarder kronor för att täcka kostnaderna för sina redan betungande skulder. En tredjedel av dessa pengar måste den grekiska staten betala nu inom loppet av två månader, till följd av långfristiga lån som då förfaller.

Ju större risk det finns att landet som lånat inte kan betala tillbaka, desto högre ränta kräver långivarna. Misstron just nu på obligationsmarknaden mot Grekland gör det i praktiken omöjligt för landet att sälja nya obligationer. Om grekerna inte kan låna pengar från annat håll för att betala sina fordringsägare, tvingas landet ställa in sina betalningar som vilket företag som helst. Enligt Henrik Mitelman på SEB skulle det få förödande följder:

– Om Grekland ställer in sina betalningar kan vi räkna med en hel del oro på marknaden. I sin tur kan det leda till att det blir svårt för andra större problemdrabbade länder som Spanien att låna pengar till en rimlig kostnad. En grekisk kollaps skulle med andra ord få stora spridningseffekter, säger han.

Dessutom skulle en grekisk kollaps innebära att de grekiska statspapper som redan ägs av olika finansiella aktörer ute på marknaden i praktiken skulle bli värde­lösa. Uppskattningsvis 90 procent av Greklands statsobligationer ägs av olika europeiska banker och pensionsfonder. Framför allt är det franska och tyska banker och pensionsfonder som har köpt på sig grekiska statspapper.

Så i förlängningen riskerar även länder med sundare statsfinanser att bli direkt drabbade av en grekisk »konkurs«.

– Sammanlagt äger europeiska banker och pensionsfonder statsobligationer i PIIGS-länderna för 3 800 miljarder kronor, säger Henrik Mitelman.

Om Grekland tillåts att kollapsa riskerar världens finansmarknader en repris av det som hände efter Lehman Brothers enorma konkurs i september 2008. Efter investmentbankens konkurs upphörde i princip all aktivitet på finansmarknaderna, i rädsla för exponering mot investmentbankens konkursbo.

I Grekland anstränger sig regeringen för att återskapa förtroendet för landet, genom stora besparingsprogram. Men åtgärderna har hittills inte ansetts som tillräckliga av aktörerna på finansmarknaden. Dessa vill just nu ha konkreta besked. Helst ett löfte från något eller flera EU-länder, kanske tillsammans med IMF, att de förbinder sig att lösa ut Grekland om landet inte skulle klara av att finansiera sig på marknaden.

Från EU och kollegorna i EMU har responsen hittills varit ljum. Eurogruppens ordförande, Jean-Claude Juncker, varnade i måndags för att EU kan införa sanktioner om inte den grekiska regeringen drar ned sina utgifter så att statsbudgeten kan gå ihop. Och några lån är, när detta skrivs, i alla fall inte att vänta.

– Grekland måste inse att skattebetalare i Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg inte är redo att korrigera en havererad grekisk bugdetpolitik, sa han i måndags till tysk radio, enligt Financial Times.

Som Fokus har visat finns det dock goda skäl även för andra länder inom EMU att på något sätt undvika en grekisk kollaps. Sista ordet om stöd är säkerligen inte sagt.

Även om PIIGS-krisen blåser förbi, har den blottlagt stora brister i eurosamarbetet. Elisabet Kopelman, analytiker på SEB, spår en omfattande diskussion om hur EMU ska fungera i framtiden. Och hon har ett radikalt förslag på vad som kan hända.

– En variant är att eurosamarbetet blir mer federalt och överstatligt. En annan fråga som kommer väckas är om inte några länder bör bryta sig ur valutasammarbetet och skapa en egen valutaunion, säger hon.

Fakta | Sverige och Bulgarien klassens ljus

Av samtliga EU-länder var det bara Sverige och Bulgarien som förra året klarade av att hålla sina statsfinanser inom ramarna för den så kallade stabilitetspakten. Enligt stabilitetspakten får ett lands budgetunderskott inte vara större än 3 procent av BNP, den offentliga skulden får inte överstiga 60 procent av BNP och inflationen får inte överstiga 1,5 procent av genomsnittet för de tre EU-länder med lägst inflation. I år ser även krisdrabbade Estland ut att klara sig.