Fångade i torktumlaren

Torben Ballegaard Sørensen är ingen av de mer kända figurerna på näringslivsscenen i Sverige. Det borde han vara.

Den 64-årige dansken är något av expert på globala konsumentvaror. Under många år var han vd för lyxelektronikföretaget Bang & Olufsen och dessförinnan vice vd för Lego. Han har också skrivit en bok om framgångsrikt styrelsearbete. Det var inte konstigt att han 2007 valdes in i det svenska vitvaruföretaget Electrolux styrelse och 2014 upphöjdes till vice ordförande.

I början av augusti i fjol författade Ballegaard Sørensen ett mejl till Electrolux ordförande, belgaren Ronnie Leten. I brevet uttryckte han skepsis inför det planerade bolagsköp som just då diskuterades i styrelsen – förvärvet av amerikanska General Electrics vitvarudivision. Ballegaard Sørensen uttryckte också oro för kontinuiteten i den högsta ledningen. Electrolux vd Keith McLoughlin beskrevs som »avgående«.

Brevet är intressant med tanke på vad som sedan hände. Trots den vice ordförandens kritik slöt Electrolux den 8 september ett avtal om att köpa GE för runt 25 miljarder kronor kontant. Affären hade uppenbara frågetecken, inte minst konkurrensmässigt. Om den gick igenom skulle svenska företaget få grepp om nära halva vitvarumarknaden i USA, inom vissa delsegment större än så. Det borde därför inte kommit som en överraskning när det amerikanska justitiedepartementet i somras inledde en rättsprocess för att stoppa affären.

Och för en vecka sedan beslutade sig GE plötsligt för att dra sig ur affären. Exakt hur mycket det beror på justitiedepartementets motstånd eller GE:s egen tveksamhet har inte framgått. Men helt klart har Electrolux ledning och styrelse fullständigt missbedömt möjligheten att få igenom en sådan affär.

Fram till i början av november fanns dock inga tecken på tveksamhet från bolaget. Striden mot myndigheterna kunde och skulle vinnas. Det var då det där mejlet från Ballegaard Sørensen dök upp i Dagens Industri. Tidningen refererade till Handelsbanken som i sin tur hittat det hos amerikanska justitiedepartementet som sannolikt fått tillgång till det i samband med rättsprocessen. DI publicerade även ett annat mejl från en icke namngiven styrelseledamot, mottagare okänd, där vd:n McLoughlin beskrevs som »besatt av grandios storhet i USA«.

Det är möjligt att beslutsfattandet i styrelser för börsföretag i mindre brännande frågor kan gå till så här. Att kritik uttalas men att kritikern sedan böjer huvud för majoriteten. Men med tanke på denna affärs storlek och vad vi nu vet om tonläget i styrelsen är det märkligt att Electrolux fasad utåt har tillåtits vara så fri från sprickor. Man frågar sig om det inte borde ha hänt saker i styrelsen redan då, när kritiken vädrades. Kanske borde någon avgått. Aktieägarna hade nog mått bra av att få reda på att det fanns de som tyckte annorlunda. Av förvärvsambitioner förblindade vd:ar som drivit svaga styrelser framför sig har vi sett förut. Tänk Vattenfall.

När nu verkligheten hunnit ikapp optimisterna kommer ansvar säkerligen att utkrävas. Haveriet innebär inte bara förlorad tid och prestige för bolaget. GE kräver även ett slags skadestånd på 1,5 miljarder kronor.

Dagens Inudstri spekulerade redan i tisdags om efterträdare till Keith McLoughlin. Ljuset riktas också mot styrelsen. För att vara ett bolag som sköts av »ägarexperterna« hos Wallenbergs Investor är det tunt med seniort sfärfolk i Electrolux styrelserum. Ordföranden Ronnie Leten kommer visserligen från Wallenbergs ledarskapsplantage Atlas Copco, men han är fortfarande heltidsarbetande koncernchef i samma bolag. Några andra tongivande ägare finns inte. 

Det är inte konstigt att en dansk som Torben Ballegaard Sørensen dyker upp som sanningssägare. Kanske är det dags för nye Investor-vd:n Johan Forssell att kavla upp ärmarna och själv ta över ordförandeklubban nästa vår.