Farligt pyramidspel

»Har du hört om kamelen som drack diesel och dog?«

Naser al-Farash på Egyptens handelsdepartement ställde nyss frågan till New York Times reporter men väntade sig inget svar. I stället ville al-Farash mana fram bilden av hur oroliga – och allt fattigare – bönder hamstrar drivmedel till sina traktorer i ladorna. Men de har fel, bönderna, tycker Naser al-Farash. Det finns tillräckligt med bränsle i landet, det är inte det som är problemet. Problemet är hur folk beter sig. Slutar de hamstra så har vi ingen brist på bränsle. Menar al-Farash som vill tona ner omfattningen på landets bekymmer.

Men bekymmer finns.

Internationella valutafonden, IMF, har under de senaste månaderna vänt upp och ner på landets ekonomi och förhandlat med regeringen om ett lån på dryga 30 miljarder kronor, som skulle avvärja den akuta krisen. Lånet har betraktats som i princip klart men för några dagar sedan tog det stopp. Förhandlingarna avbröts och inga pengar injicerades i ett land vars ekonomi är på väg att haverera.

För stöd behövs. Två år efter den arabiska våren är läget rejält skakigt. 40 procent av landets 84 miljoner invånare lever på mindre än 13 kronor per dag. Budgetunderskottet ökar stadigt och ligger snart på knappt 12 procent av BNP. På två år har arbetslösheten stigit från 9 till 13 procent. Turismen, som under de goda åren svarade för 12 procent av Egyptens BNP, har säckat ihop.

Dessutom har de enormt generösa subventionerna på livsmedel och energi grävt djupa hål i ekonomin. Hela 30 procent av statens utgifter går till olika subventioner. Egypten importerar det mesta av sitt bränsle och 75 procent av vetekonsumtionen, råvaror som varit viktiga att inte få brist på och att subventionera för att dämpa folks missnöje. Men för att klara importen har man tullat på landets valutareserv, som på två år har minskat från 235 till 85 miljarder kronor. I mars sänkte kreditvärderingsinstitutet Moody´s Egyptens kreditbetyg ytterligare. Lägg till ett ras i investeringar och fallande skatteintäkter och bilden av en krisande ekonomi blir än tydligare.

Kruxet var att lånet från IMF var med vissa förbehåll. Ett paket med skatteökningar och kraftiga minskningar av de frikostiga subventionerna var absoluta krav. Dessutom ville IMF få garantier om en politisk enighet för att genomföra de ekonomiska omställningarna.

Så. Drygt 30 miljarder kronor i handen med restriktioner som garanterat skulle leda till fler och våldsammare protester på gatorna? Eller inget IMF-lån och därmed brist på bränsle och livsmedel som lika säkert skulle resultera i massdemonstrationer?

Inget lätt val för Muhammad Mursi, president i Egypten, som bevarat subventionerna just av rädsla för den sociala oro som lätt kan kopplas till en ökad arbetslöshet och fattigdom.

Men för någon vecka sedan förändrades förutsättningarna dramatiskt. Det arabiska emiratet Qatar gick då med på att köpa egyptiska statsobligationer för drygt 19 miljarder kronor.

Från att ha varit ett handslag ifrån att göra upp med IMF blev Mursi och hans ledning betydligt mindre intresserade av att prata om ett villkorat lån. Gärna pengar, men utan några krav på motprestationer.

Sent i måndags kväll avbröts försöken att komma överens. Med ömsesidiga artigheter om att förhandlingar eventuellt skulle fortsätta på IMF:s vårmöte, som hålls i Washington nästa vecka, sa parterna hejdå till varandra.

IMF misslyckades med att reformera landets ekonomi. Egypten räddades av Qatar och slapp – för tillfället – undan än mer intensiva protester. Krisen är dock långt ifrån över.

De politiska protesterna har följts steg för steg sedan den arabiska våren. Men minst lika angeläget är hur ekonomin utvecklas. Det blir helt avgörande för hur den skakiga demokratin artar sig.

Läs mer: Fokus rapportering om Egypten