Framfart med förhinder

Alla riskkapitalister älskar affärsmodeller som bygger på prenumeration. Samma tendens finns hos allt fler traditionella företag. Se bara på Officepaketet: Förr betalade man för Word och Excel en gång, oftast i samband med pc-köpet, och det var det. Numera debiterar Microsoft årligen för sitt Office365-koncept, som antagligen syftar på att de får betalt varje dag.

Utvecklingen sker på liknande sätt inom en rad områden. I stället för bilköp erbjuds bilpool via Sunfleet, film via Netflix, musik via Spotify, och så vidare. Att investerare lockas av prenumerationer framför traditionell försäljning hör ihop med ett löfte om potential. Om man inte lyckas sälja en hel Volvo till kunden – ja, då kan man ändå tjäna en peng genom att göra denne till Sunfleetkund. Prenumeration innebär också man snabbt kan vinna marknadsandelar från konkurrenten och höja priser längre fram. En såld bil erbjuder bara eftermarknad och det är inte det minsta sexigt. Desto hetare är små, stadigt höjda intäkter från återkommande transaktioner.

Det förklarar varför närmast alla riskkapitalister älskar och investerat i elscooterföretag, som hyr ut eldrivna scootrar i storstäder. I Sverige är vi mest bekanta med Voi, som lanserades hösten 2018 av Adam Jafer, Fredrik Hjelm, Filip Lindvall och Douglas Stark. Sedan dess har grundarna i två omgångar tagit in över 700 miljoner kronor i riskkapital för sin expansion. Investerarna är mycket namnkunniga: Cristina Stenbeck, Tinder-grundaren Justin Mateen och det svenska riskkapitalbolaget Creandum.

Numera är Voi ett välbekant inslag i stadsbilden i Malmö, Göteborg och Stockholm. Inte sällan i form av en elscooter liggandes på trottoaren. Och är det inte Voi så är det en annan aktör. Särskilt i Stockholm har etableringen av en rad aktörer som erbjuder uthyrning via mobilappen gjort den nya transportformen väldigt synlig.

Det intressanta är inte själva etable­ringen utan att det dröjt så länge. Inom persontransport har tämligen lite utveckling skett de senaste åren, bortsett från Uber, som framgångsrikt digitaliserat taxiresor. Uber har dessutom expanderat med matleveranser och ska snart börsnoteras med en värdering på uppemot 925 miljarder kronor.

Bortsett från att man ibland får kliva över elscootrarna på trottoarerna är transportformen effektiv och bra. Dock har den negativa klimateffekter – scootrarnas livscykel ska enligt uppgift vara mycket kort, sex veckor talas det om. Att transportformen är mindre klimatsmart har dock inte avskräckt investerare. Alla utgår från en Uberliknande utveckling, där man börjar i det lilla och expanderar sin uthyrning av scootrar med cyklar, mopeder och – ja, varför inte bilar också? Potentialen är stor.

Men vill man få en bild av framtiden för elscootrar så kan man bege sig till Madrid, där jag var nyligen. Där finns otaliga aktörer på plats och varje gång jag ville hyra en scooter fick jag överraskas av att det var ett nytt varumärke som erbjöds. Varje gång en ny app att ladda ner. I Spaniens huvudstad finns alltså svenska Voi och Ubers Jump, men också Mygo, Movo, Tier, Bolt, Eskay, Koko, Buny, Bird, Flash och Lime. Ett varumärke med fyra bokstäver eller färre tycks vara av vikt. Aktörerna är uppenbarligen ett antal för många. Madrid har infört parkeringsförbud i delar av innerstaden, så det var nästan alltid en kvarts promenad till närmast tillgängliga. Det blev aldrig något åkt i Madrid. Ett effektivt transportsätt bygger på enkelhet och förutsägbarhet. På samma sätt som man inte förväntar sig att en taxibil ska köra fram med reservhjulet på, eller att det ska finnas tre, fyra olika aktörer inom kollektivtrafiken, så ska man inte behöva ha 12 olika appar för att hyra en elscooter. I det sammanhanget är det förståeligt att Stockholm stad infört hastighetsbegränsningar och ett regelverk som stadens aktörer måste förhålla sig till. Något tak för antalet aktörer har inte lagts, men det är givet att det bara finns en marknad för ett fåtal.

I USA talas det om att Uber vill lägga bud på konkurrenterna Bird eller Lime. Av liknande rykten omgärdas Voi, som ska diskutera ett samgående med tyska Tier i syfte att skapa en stor europeisk aktör.

Tempot är högt – det är alltså tal om konsolidering redan innan transportformen visat lönsamhet eller mognad. Och inte har man löst problemen med den korta livscykeln heller. De snabba svängarna speglar tidens anda: försöken att bli ett nytt plattformsföretag som alla andra måste förhålla sig till.

Emanuel Sidea, ekonomiredaktör Fokus. Läs hans artiklar här.