Framtiden är inhyrd

Det är inte särskilt vanligt att statsråd lovar att gå in och peta i lagstiftningen bara för att de råkar på ett par missnöjda personer. Men centerpartisten Börje Hörnlund, arbetsmarknadsminister i den borgerliga regeringen i början på nittiotalet, menar att det var exakt så det gick till när de sista resterna av hindren för bemanningsföretagen försvann.

I sina memoarer berättar han om hur han fick besök på departementet av två damer. Den ena hette Ulla Murman, och hon hade startat Stockholms stenografservice 1953. Det var en från början ganska traditionell skrivbyrå. Men Ulla Murman lät inte bara sina sekreterare utföra uppgifter på hemmakontoret, hon skickade också ut dem till kunderna.

Murmans problem var att verksamheten betraktades som olaglig. Uthyrningsfirmorna klassades som privata arbetsförmedlingar, vilket Sverige hade förbjudit 1935, några år efter militärens dödsskjutningar mot demonstranter som protesterade mot inhyrda strejkbrytare i Ådalen.

Ulla Murman hamnade inför rätta, inte en eller två gånger, utan åtta.

Vid en rättegång i Högsta domstolen 1989 kunde en advokat visa att både domstolen och Riksåklagarämbetet hade låtit hyra in sekreterare från byråerna. Även justitiedepartementet och Sveriges Radio fanns på kundlistan.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen avskaffade förbudet mot privata arbetsförmedlingar 1991, men uthyrningsföretagens verksamhet begränsades fortfarande av restriktioner.

Vid mötet med Ulla Murman lovade Börje Hörnlund på stående fot att plocka bort dem.

Hans – som han själv kallar det – »lilla proposition« mötte inga hinder i riksdagen.

Men han kunde inte ana att den skulle få så stora effekter.

I dag, tjugo år senare, säger Börje Hörnlund att fler får in en fot på arbetsmarknaden via bemanningsbranschen och att systemet underlättar för företagen när det uppstår arbetstoppar. Men han är inte odelat positiv.

–Jag läser ju då och då att det uppstår bråk om företag som ska ha all personal via bemanningsföretag, och det var aldrig meningen. Detta var något som man skulle ta till just när man behövde folk, säger han.

Börje Hörnlund betonar att ett stort syfte med avregleringen var att få bukt med myglet.

– Problemet var att alla fuskade. Jag hade sett det själv när jag satt med i landstingsförbundet. Vi hyrde också in sekreterare.

Förra måndagen enades piloterna och flygbolaget Norwegian om ett nytt avtal och strejkhotet avblåstes. Konflikten handlade om att Norwegian försökt få piloterna i de skandinaviska länderna att övergå till bemanningsföretag inom koncernen, vilket facket ansåg hota anställningstryggheten. Men avtalet är bara ettårigt och frågan kommer att aktualiseras igen.

Bemanningsföretagen och dess förespråkare framhåller gärna arbetsgivarnas behov av en flexibel arbetsstyrka som går att anpassa till toppar och dalar. Dessutom visar statistiken att ungdomar och invandrare, som har svårare att etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden, har lättare att få in en fot i bemanningsbranschen. Andelen personer med utländsk bakgrund är dubbelt så stor jämfört med den totala arbetsmarknaden. Andelen ungdomar tre gånger så stor; nästan hälften av alla bemanningsanställda har ännu inte fyllt 29 år.

Men kritikerna är många. Förra veckan fick de nytt bränsle när Arbetsmiljöverket presenterade en tillsynsrapport av bemanningsbranschen, där just riskerna för de unga lyfts fram. Slutsatsen av den tvååriga granskningen är att antalet anmälda arbetsplatsolyckor är dubbelt så många där jämfört med den övriga arbetsmarknaden. Vanligast är att det förebyggande arbetsmiljöarbetet brister.

– Inhyrd personal får ofta utföra tunga och ensidiga arbetsuppgifter. Det är inte ovanligt att vi får höra att »det där behöver ni inte oroa er för, det hyr vi in folk som gör« när vi besöker arbetsplatser, säger Fredrika Brickman, projektledare på Arbetsmiljöverket.

Klicka för att förstora:

Henrik Bäckström, vd på Bemanningsföretagen, är kritisk till rapporten, som han menar drar »befängda slutsatser med bristfällig fakta som grund«.

– Vi har tecknat kollektivavtal med alla LO-förbund och arbetstagarnas villkor är reglerade. Alla komponenter i den svenska modellen är på plats, säger han.

Från fackligt håll har det länge hetat att bemanningsföretagens utbredning hotar de framgångar som fackföreningsrörelsen gjort under de senaste hundra åren. Den attityden har bemanningspersonalen märkt av ute på arbetsplatserna. Men de senaste åren har flera LO-förbund bytt strategi. Ett exempel är IF Metall, som har gått från att exkludera bemanningsanställda till att i stället försöka få med dem i facket.

Trots omsvängningen upplever Fredrika Brickman på Arbetsmiljöverket att det fortfarande finns en stor klyfta mellan parterna.

– Många fackliga företrädare har en väldigt negativ syn på inhyrd arbetskraft. Bemanningsföretagen vägrar å sin sida gå med på att det finns några som helst problem, säger hon.

Bemanningsbranschen har i både Sverige och andra länder varit kvinnodominerad sedan starten. Genom att skapa en ny kategori arbetare lyckades företag som amerikanska Manpower, grundat 1948, locka hemmafruar att arbeta som uthyrningsbara sekreterare. Det var en smart strategi eftersom denna grupp inte konkurrerade om mansdominerade yrken där fackens makt var stor, konstaterar sociologiprofessorn Erin Hatton som skrivit en bok om bemanningsbranschens amerikanska historia.

Framgångssagan var ett faktum. 1967 hade Manpower fler anställda än giganter som Standard Oil och U.S Steel Corporation. Genom att marknadsföra sina kontorskvinnor som billig arbetskraft som aldrig tar semester, aldrig kräver löneförhöjning eller slöar på jobbet, och som dessutom inte kostar ett öre i sociala avgifter, erövrade bemanningsföretagen USA. I dag är det den bransch som skapar flest nya arbetstillfällen i landet.

Sedan Börje Hörnlunds lilla reform har bemanningsbranschen blivit en växande realitet även på den svenska arbetsmarknaden. Trots att den bara sysselsätter 1,3 procent av landets anställda så omfattar den nästan alla sorters arbeten och branscher, från sjukvård och tjänstemän, till butikspersonal, lärare och den tunga industrin. Och det är en bransch som fortsätter att växa. Nya siffror visar att 57 procent av medlemmarna i arbetsgivarorganisationen  Bemanningsföretagen räknar med att kunna nyanställa personal.

Sveriges landsting gick i fjol ut med det ambitiösa målet att de skenande kostnaderna för inhyrd sjukvårdspersonal skulle halveras till 2014. Enligt en ny analys från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, lägger landstingen trots detta alltmer pengar på hyrläkare och sjuksköterskor. Kostnaderna har ökat med 18 procent på två år.

– Vi kan inte välja bort det här, vi måste bemanna. I runda slängar kostar hyrpersonal dubbelt så mycket. Skulle det kosta fem gånger så mycket skulle vi inte kunna säga nej heller, säger landstingsdirektören Mats Brännström i en TT-intervju.

Den här hösten har också präglats av tragiska händelser som skapat stor debatt om inhyrd personal. För ett par veckor sedan dränktes två entreprenörsanställda män i stenkolstjära vid SSAB:s anläggning i Luleå. Paralleller drogs till de båda unga män som drabbades värst av olyckan på Nordkalk den 1 november 2011 då de fick så svåra brännskador av släckt kalk att en av dem senare avled. Gustaf Seppelin Solli överlevde men har i dag mycket svåra frät- och brännskador. I den nyutgivna reportageboken »Döden på jobbet« skildrar författaren Ellinor Torp hur de unga männen snabbt kallades in för att utföra ett arbete som ingen annan ville göra. Gustaf Seppelin Solli berättar att han varken utbildats om riskerna med arbetet eller informerats om att kalk är frätande, innan han gjorde blixtutryckningen den där ödesdigra dagen.

Men att dödsolyckorna kan härledas till inhyrd personal är något som branschorganisationens vd Henrik Bäckström förnekar.

– Det handlade inte om bemanningsföretag, det var specialiserade entreprenadföretag som anlitades, säger han.

Vänsterpartiet vill nu göra bemanningsbranschen till en valfråga. Jonas Sjöstedt förordar en tremånadersgräns för anlitande av bemanningspersonal och vill förbjuda företag att säga upp anställda för att ersätta dem med inhyrd personal.

– Bland unga är det en minoritet som har fast anställning. Bemanningsföretag är deras vardag, och det skapar ett väldigt otryggt samhälle, säger han.

Centerpartisten Annika Quarlsson som sitter i riksdagens arbetsmarknadsutskott tycker tvärtom att bemanningsbranschen fyller en oerhört viktig funktion för att slussa in folk på arbetsmarknaden.

Att företag undviker att fastanställa beror snarast på arbetsrätten, hävdar hon.

– Företagen vill slippa låsningar. Om man inte kan se det sambandet, ja, då är det klart att man kan kritisera hela branschen och säga att det borde vara fasta jobb i stället. Man måste fråga sig varför arbetsgivarna väljer att ta de högre omkostnaderna som det innebär att anlita bemanningsföretag, säger Annika Quarlsson.

Damerna som för två decennier sedan uppvaktade arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund blev nog nöjda till slut. Ulla Murman sålde senare sitt företag till bland andra sonen Lars. Det döptes om till Teamwork, och köptes av Manpower. Hennes sällskap på arbetsmarknadsdepartementet, Berit Hägglund, lät sonen Christer ta vid. Han blev sedan huvudägare i Proffice.