Friskt skattat hälften vunnet

Kommer ni ihåg den gamla Daniel Suhonen? Han som tog på sig rollen som socialdemokraternas enfant terrible. Som aldrig missade en chans att anklaga partiledningen för högervridning och som därmed fulade ut sig från en plats i värmen. Nu är han chef för tankesmedjan Katalys som nyligen släppte rapporten »Hälften kvar och hela framtiden«.

Redan i titeln anar man att det här kan bli intressant. »Hälften kvar« var ju en kampanjslogan som myntades av Skattebetalarnas förening på 1980--talet, före Kjell-Olof Feldts skattereform som (åtminstone tillfälligt) tvingade den svenska varianten av Tea Party-rörelsen att snabbt trycka nya knappar – nu med texten »Mera kvar«.

Suhonen har aldrig kunnat beskyllas för falsk blygsamhet och så till vida känns han igen även här. Det Katalys har gjort är inte någon översyn av vårt skattesystem, inte någon alternativ budget. Tidigt konstaterar författarna, förutom Suhonen själv även Dany Kessel och Daniel Johansson, att det inte är någon mening med att jämföra deras förslag med dagens skattesystem eftersom det inte finns några likheter. De har börjat från grunden och byggt ett helt nytt skattesystem. Ingen liten hatt de tar på sig.

Vi börjar med det minst intressanta, nämligen var våra skatteingenjörer landar. Ökat skatteuttag med 266 miljarder och en återgång till den skattekvot som gällde före Göran Perssons och Anders Borgs skattesänkningar. En omfördelning från höginkomsttagare till låginkomsttagare, från dem som har jobb till dem som inte har jobb. Det var väntat. Man bör också motstå frestelsen att plocka fram den nationalekonomiska rödpennan. Visst, det är lätt att skaka på huvudet åt de lakoniska beräkningarna av hur mycket ett skrotat rut-avdrag ska dra in, eller hur man kan beskatta utdelningar som går till utländska ägare genom att »skriva avtal« med mottagarländerna. Sånt får man ha överseende med.

Våra reformatorer slår tidigt fast att det inte alls behövs progressiva skatter för en effektiv omfördelning. Det går alldeles utmärkt att alla betalar samma procent av lönen i skatt så länge nivån är tillräckligt hög, argumenterar de och föreslår platt skatt på 35 procent. Idéer om platt skatt brukar normalt komma från tidigare nämnda skattebetalarförening eller från utkast till centerpartistiska idéprogram. De brukar falla till marken på samma sätt som namnet antyder.

Och det är inte slut där. Nästa sten i glashuset kallas »medborgaravgift«. Alla över 18 år, oavsett inkomst, ska betala 1 500 kronor i månaden för att de får ta del av samhällsservicen. Sist vi hörde talas om något liknande kallades det Poll Tax och ledde till Margaret Thatchers förnedrande uttåg från 10 Downing Street.

Men det är ändå inte de oväntade detaljerna som är det fina i kråksången, även om marknadsliberala debattörer nästan gått upp i falsett i överraskad förtjusning. Nej, det är helheten. I en tid då de två stora politiska partierna med ambition att styra landet lägger sig så nära varandra att striden till slut handlar om en skattesänkning som motsvarar bråkdelen av en procent av det totala skatteuttaget, är »Hälften kvar och hela framtiden« en frisk fläkt. En fläkt av ideologi. Rapporten kan med fördel användas av debattörer med en helt annan syn på hur stor del av ekonomin som ska vara offentlig. Det är bara att göra på samma sätt som författarna. Börja med att sätta en skattekvot, ska vi säga 40 procent, och börja sedan bygga från grunden. Allt är tillåtet. Det var kanske inte vad Daniel Suhonen och hans räknemaskin Dany Kessel tänkt sig, men det är en välgärning för alla oss som saknar en tydlig diskussion om alternativen i skattepolitiken.