Gud plus mammon är lika med sant

I Bibeln berättas om hur Jesus drev ut månglarna från templet. Pengar och kommers hade inget i kyrkan att göra. Enligt den amerikanske ekonomiprofessorn Robert Barro har dock religion och ekonomi i högsta grad med varandra att göra.

– Vad som spelar roll när det gäller ­religion och ekonomi är tro. Vissa tros­föreställningar kan befrämja ekonomisk tillväxt i form av arbetsetik, ärlighet, sparsamhet och liknande. Särskilt religiösa ­föreställningar om en tro på ett liv efter ­döden verkar ha en disciplinerande effekt.

Ekonomer har tidigare påpekat att religioner är en bra affärsidé – betala nu och vi ­levererar ett liv efter döden. Robert J. Barro och hans medarbetare har i stället tittat på hur ekonomin i stort påverkas av religion.

– De två snabbast växande religionerna i världen är evangelisk protestantism och islam. I Latinamerika och delar av Asien, bland annat Korea, är protestanter attraktiva för arbetsgivare. Protestanterna kommer till arbetet i tid, arbetar hårt och dricker lite. I Korea var mindre än 10 ­procent kristna 1970, i dag är det 40 procent. Det finns indikationer på att den ökande andelen kristna har varit positivt för den ekonomiska tillväxten.

Detta påminner inte så lite om Max ­Webers tes från början av 1900-talet, att kapitalismen uppstod ur protestantismen. Den lutherska etikens påbud att arbeta hårt och vara sparsam var enligt Weber vad som lade grunden för kapitalansamling och i förlängningen kapitalismen.

Barro påpekar dock att det finns stora skillnader inom religionerna hur de utövas, vilket gör det svårt att peka ut någon religion som bättre för ekonomin än ­andra. Skiljelinjerna går inte mellan religionerna, utan mellan olika varianter av dem. Vad som är viktigt är att tron gynnar etik och värden som befrämjar produktivitet och tillväxt. Med kyrkobesök förhåller det sig annorlunda.

– Jag tror inte att kyrkobesök i sig är ­positivt. De slukar tid och resurser. Samtidigt är kyrkobesök viktiga för att upprätthålla tron. Om kyrkobesök stärker tron kan de därför vara produktiva.

Ett land där Barro tycker att befolkningen ägnat sig för mycket åt religiösa ceremonier är Tibet.

– Buddismen är en resursintensiv ­religion. Tidigare tog templen för mycket av människors inkomst och tid i anspråk.

Finns det några länder som uppfyller kraven på många troende och få kyrko­besök?

– Vissa av de skandinaviska länderna, Storbritannien och Japan.

Barro varnar dock för att dra alltför stora växlar på hans forskning om religion och tillväxt.

– Min åsikt om tillväxt är att det är minst 10–12 faktorer som spelar roll. Det finns ingen nyckelfaktor.

Konfucianismen har exempelvis pekats ut som en förklaring till Kinas remar­kabla tillväxt de senaste årtiondena. Barro är skeptisk och menar att det är ny politik och liberaliseringar som förklarar Kinas ekonomiska framgångar.

Barros senaste forskning handlar om vilka faktorer som avgör om ett land har en officiell statskyrka eller inte.

– Det visar sig föga förvånande att en större andel av den största religiösa gruppen utgör en mycket stor effekt på sannolikheten för en officiell religion. Statskyrkor finns lika mycket i rika länder som andra.

För den som undrar hur det kommer att gå i Irak förutspår Barros modell att Irak med 96 procents sannolikhet kommer att ha en officiell religion. Det bör dock ­kanske påpekas att det sekulära grannlandet Turkiet har 88 procents sannolikhet att få statskyrka enligt samma modell.