Handlingskraftiga handlare

Ica till börsen. Så löd rubrikerna i veckan efter jätteuppgörelsen mellan det svenska börsbolaget Hakon Invest och den nederländska livsmedelsjätten Royal Ahold.

Bilden för läsare och lyssnare var tydlig: den välkända matbutikskedjan skulle nu noteras på aktiemarknaden. Men riktigt så enkelt är det inte.

Det Ica som detta handlar om finns redan på börsen. Men inte butikerna.

För att reda ut den här knöligheten måste vi ta det från början.

Fredagen den 8 april 1938 kunde man se sex män gå in i en flott villa i Västerås. Kåken tillhörde den 54-årige handelsmannen Hakon Swenson. Prästsonen Swenson hade inlett karriären som springpojke i en speceriaffär. Han hade jobbat sig upp och var nu en regional storspelare inom dagligvaruhandeln med eget grossistföretag, Hakonbolaget i Västerås och Gävle.

Fristående handlare led vid den här tiden svårt av konkurrensen från konsumentkooperationen. Hakon Swensons idé var att ge privathandlarna en liknande gemensam inköpsmakt genom att knyta upp dem till hans grossistbolag, där de också fick bli delägare.

Liknande så kallade inköpscentraler startade sedan i flera svenska städer. Gästerna i Västeråsvillan den där fredagskvällen var representanter från några av dessa. Under middagen nedtecknades de första riktlinjerna för det som senare skulle bli den rikstäckande grossisten Inköpscentralernas AB – Ica.

Idén som stadfästes den där kvällen gäller i stort än i dag. En handlare ansluten till Ica-systemet äger fortfarande sin egen butik. Men butiksägaren sköter en stor del av inköp och en hel del annat praktiskt via det gemensamma Ica AB, som bolaget heter i dag.

Ica-strukturen, med Ica-handlarna som helägare till grossistbolaget, var mer eller mindre intakt från mötet i villan fram till 1990-talet. Då tog Ica AB över de norska Rimi-butikerna, och dess ägare Stein Erik Haugen fick i gengäld en minoritetspost i bolaget.

Mot slutet av 1990-talet ville Ica-handlarna sprida risken och få tillgång till externt kapital. Först planerades en börsnotering, men planerna avbröts och år 2000 köpte Royal Ahold halva Ica AB. I stället beslöt Ica-handlarna att börsnotera det ägarbolag där de samlat sina dåvarande 30 procent. Ägarbolaget fick några år senare namnet Hakon Invest, efter den gamle springsjasen i Västerås.

Vad som hänt sedan dess är att Hakon Invest successivt har köpt tillbaka sitt gamla Ica AB. 2004 löste man ut norrmännen. Och så i måndags köpte svenskarna tillbaka de 60 procent av bolaget som fanns i Royal Aholds ägo, efter att nederländarna velat koncentrera sig på sina hemmamarknader.

Med 100 procent av Ica AB tillbaka i svensk ägo byter nu Hakon Invest namn till Ica Gruppen. Och det är följdriktigt en bolagsgrupp som utgör det »nya Ica på börsen«. Vid sidan av återerövrandet av grossistbolaget har Hakon Invest på senare tid köpt in sig i flera detaljhandelskedjor, som hemvaruföretaget Cervera, elektronikbutikerna Kjell & Co och textilförsäljaren Hemtex. I gruppen finns också butiker i både Norge och Baltikum, liksom både bank- och fastighetsrörelse.

Med nya Ica får Stockholmsbörsen en tydligare och mer lättfattlig aktie. Men det kanske mest intressanta i affären är den blågula aspekten. Europeiska jättar som Carrefour, Tesco och Metro har under många år spåtts göra entré på den svenska marknaden. Aholds Ica-post har där setts som en möjlig ingång.

Nu stängs den dörren. Med en extra regel. Ny delägare i Ica-gruppen blir, i och med veckans affär, stiftelsesfären runt Handelsbanken och Fredrik Lundberg. Med Coop som kooperativ och Axfood i händerna på Johnson-familjen ser dagligvaruhandeln ut att förbli svensk ett bra tag framöver.