Hemligt handslag

Det blev en het potatis nästan direkt. Efter att Ford i oktober i fjol berättat att kinesiska Geely var huvudkandidaten till att köpa Volvo Personvagnar dröjde det inte länge innan frågan tog sig hela vägen in i den svenska riksdagen.

Geely är registrerat i skatteparadis!, förkunnade s-ledamoten [[Birgitta Eriksson]] den 26 november, i en fråga till finansminister [[Anders Borg]].

Ett par veckor senare gick fyra västsvenska kd-riksdagsledamöter och en före detta till attack mot Geely. I en debattartikel i Göteborgs-Posten kritiserade de politikernas och fackets undfallenhet mot en aktör från det kommunistiska Kina.

»Det är inte Li Shufu eller Geely som i verkligheten köper Volvo utan kommunistpartiet eller kinesiska staten, vilket i grunden är samma sak«, skrev de fem med Per Landgren, ordförande för kd i Västra Götaland, i artikeln.

De båda attackerna gav två diametralt motsatta bilder av Geely som företag. Å ena sidan en bolagsgrupp med offshorekonstruktioner – det råkapitalistiska näringslivets främsta signum. En statskontrollerad bolagsulv i privata kläder, å den andra.

När nu affären sedan i söndags är påskriven, aktualiseras åter frågan. Vem kommer egentligen att ha makten över Volvo PV när affären är klar?

Svaret – trots de tämligen kategoriska utlåtandena från riksdagsledamöterna – är skrämmande nog: det går inte att svara på.

I alla offentliga sammanhang utpekas den 47-årige Li Shufu som ägare till Geelygruppen. Det var också han som satte signaturen på kontraktet i helgen, i egenskap av ordförande för Zhejiang Geely Holding Group (ZGHG) – bolaget som formellt kommer att förvärva Volvo Car Corporation.

Obestridligen har Li Shufu befunnit sig i spetsen för Geely sedan bolagets tidiga dagar. Och både i Birgitta Erikssons riksdagsinlägg och i flera medieuppgifter både före och efter helgens underskrift finns en hög uppgifter som anger Li Shufu själv eller hans familj som ägare. Men när Fokus har granskat ägandet i Geelygruppen närmare blir bilden inte helt klar.

Det som rör till det är att det egentligen finns två Geely. Det första är det företag som tillverkar Geelybilarna och är noterat på Hongkongbörsen. Det andra – det Zhejiang Geely Holding som nu köper Volvo – är moderbolag till Geely flera nivåer längre upp i strukturen. Fokus ställde frågan om vem som äger Zhejiang Geely Holding direkt till kinesernas pr-representant i Sverige, Anders Fogel på byrån Brunnswick. I ett mejl svarar han:

»Inga kommentarer.«

Denna osäkerhet gäller alltså ägandet i Geely i dag. I måndags blev det känt i stora drag hur kineserna ska betala för Volvo. Geely självt är inte tillräckligt finansiellt starkt, och behöver nytt kapital. Det förekommer »lokala och regionala investeringsbolag« bland finansiärerna. Om dessa är statliga eller regionala myndigheter eller privata aktörer, och om det är i form av lån eller direktägande, vet vi alltså heller inte.

Att använda avancerade offshore-konstruktioner är långtifrån ovanligt i Kina, säger Ari Kokko, professor och chef för China Economic Research Center vid Handelshögskolan i Stockholm.

– Bolag i skatteparadis är ett vanligt problem när man ska reda ut ägarförhållanden i kinesiska storföretag. Det är till och med så att kinesiska staten eller andra myndigheter själva ibland använder bolag belägna i skatteparadis för att göra investeringar, säger Ari Kokko, som inte vill uttala sig specifikt om just Geelyaffären.

Även om den kinesiska staten nu inte finns i Volvoköpet som formell finansiär via aktier, finns ett annat sätt som myndigheterna kan ställa upp med pengar och få inflytande. Som visas i rutan kommer en stor del av Geelys Volvoköp att finansieras via lån från kinesiska banker. Banksektorn i Kina är till stora delar offentligägd, de fyra i särklass största är alla statskontrollerade. Och till skillnad från i världen i övrigt är dessa inte långivare som sitter passiva.

– Bankerna är helt klart ett verktyg som den kinesiska staten använder för att förverkliga den ekonomiska politiken. Det kunde man se inte minst i de stödinjektioner i ekonomin som staten genomförde i fjol, som till stora delar gjordes via ökade lån från banksystemet, säger Ari Kokko.

Ägande och pengar är en sak, reellt inflytande en annan – inte minst i en diktatur som Folkrepubliken Kina. Det är helt klart så att man inte kan bygga ett så stort företag som Geely utan godkännande från myndigheterna – om inte statliga så regionala. Flera av landets nya kapitalister har ofta också en roll i det politiska systemet. Så också Li Shufu, vilket är det enda egentligen hårda beviset på den politikkoppling som kd-folket anförde i sin debattartikel.

Li Shufu sitter i det så kallade kinesiska folkets rådgivande konferens. Detta är ett slags rådgivande alternativ-parlament, vid sidan av den formellt sett styrande folkkongressen. Till skillnad från folkkongressen finns det i rådgivande konferensen representanter som inte är medlemmar i kommunistpartiet. Li Shufu själv har, såvitt Fokus kan se, aldrig bekräftat att han är medlem i partiet. Medlemskap är annars det mest långtgående exemplet på statslojalitet i Kina.

Utöver detta finns ett antal ytliga tecken på att Li Shufu faktiskt till största delen är »sin egen man« i Geelygruppen. Åtminstone jämfört med flera andra kinesiska kapitalister. Han är uppväxt i den med kinesiska mått lilla staden på Kinas östkust Taizhou (strax under 6 miljoner invånare i kommunen), som – ihop med grannstaden Wenzhou – utgör ett slags Gnosjöbälte i det nykapitalisitiska Kina. Taizhou ligger i Zhejiangregionen som de senaste åren visat några av de starkaste ekonomiska nyckeltalen i hela landet, inte minst på grund av den höga nivån av privatägda företag med fokus på den inhemska marknaden. Zhejiangmodellen står i kontrast till filosofin hos den nordliga grannen Shanghai, som haft fokus på utländska investeringar men med ett långt högre inslag av statlig finansiering och inflytande.

Detta är alltså samma Zhejiang som finns i namnet på det Geelybolag som nu köper Volvo. Zhejiang Geely Holding har sin bas i regionens centralort, Hangzhou. Detta är som sagt inget formellt bevis för att Volvo PV hamnar i händer som är att betrakta som »privata«. Men så mycket indicium man kan få i ett land där ingenting är säkert.

En annan fråga är förstås om det blir någon skillnad för Volvo PV i hur stor grad kinesiska staten styr över det. De två största kinesiska bilföretagen, SAIC (Shanghai Automotive Industry Corporation) och FAW (China First Automobile Works), är båda statliga och har hittills klarat sig utmärkt ekonomiskt.

I slutändan blir det en fråga om politik. Till exempel om det »smakfulla« i att den svenska regeringen skriver under en garanti för det aktuella lånet på flera miljarder kronor i Europeiska investeringsbanken för Volvo PV. Detta för ett bolag där vi i omvärlden inte vet vem som i slutändan får pengarna. Slutfrågan blir förstås om den svenska regeringen vet det.

Vem kommer att äga Volvo PV?

Fokus har försökt få reda på vem exakt som kommer att ha makten i den svensk-belgiska fordonstillverkaren. För att försöka svara på den frågan måste den först delas upp i två.

1. Hur ser ägandet ut i Geely i dag?
I dagsläget har Geelygruppen åtminstone fyra ägarnivåer. Genom att Geely Automobile – på nivån längst ned i grafen intill – är noterat på Hongkongbörsen finns en del information om ägandet där. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna ägs Geely Automobile till 24 procent av spridda aktieägare på börsen, till 18 procent av den brittiska hedgefonden Toscafond samt resterande del, 58 procent, av bolaget Proper Glory Holdings på Brittiska Jungfruögarna. Proper Glory ägs i sin tur av Geely Group Ltd till 32 procent (också det på Jungfruöarna) samt det Kinaregistrerade Zhejiang Geely Holding Group, ZGHG. Det sistnämnda är bolaget som ska köpa Volvo (via ett eller flera nybildade bolag). Vem som i dagsläget äger detta företag är oklart. Geely självt säger »inga kommentarer« till Fokus. Några medier har angett 90 procent Li Shufu och 10 procent hans son. Enligt Geely Automobiles senaste delårsrapport är ZGHG »beneficially owned by mr Li Shufu and his associate«. Vem som är »associate« är okänt. Med »beneficially owned« menas i västerländsk affärsrätt att man inte äger aktierna själv formellt – det gör den som är den nominella ägaren – men genom ett avtal har all kontroll av och vinster från den. Vem som är nominell ägare till ZGHG är alltså också oklart.

2. Hur kommer ägandet i det nybildade Geely/Volvo PV se ut när kineserna har fått in pengar till köpeskillingen?
Geelygruppen kommer att köpa Volvo PV för 1,8 miljarder dollar, motsvarande 13 miljarder kronor. 11,6 miljarder av dessa kommer att betalas i form av kontanter. Geelys vice vd Freeman Shen sa till TT i måndags att kontantinsatsen kommer från ett konsortium som leds av Geely och där lokala och regionala investeringsbolag i Kina ingår. Utöver det ska 6,5 miljarder kronor skjutas till i form av lån, enligt Shen till hälften från kinesiska aktörer och till hälften från icke-kinesiska. Ännu har det inte framgått vilka pengar som blir ägarandelar (aktiekapital) i de nya bolag under ZGHG som kommer att bildas för att äga Volvo PV, och vilka som blir lån. Fokus har hittills inte lyckats klargöra om de lokala och regionala investeringsbolag som lägger upp pengar i köpet är offentliga eller ej, och om de kommer att ha något delägande när affären är klar.

Den sammantagna slutsatsen är att både ägandet i Volvos köpare i dag och i framtiden är höljt i dunkel.