Idoliseringen av Warren Buffett måste dö

Blogg

När börsen är turbulent, som den varit senaste tiden, gör många investerare ett rejält omtag. Vänder sig till kalkylbladen för att fila på beräkningarna, men också till de gamla idolerna för att att inspireras till nya tankar – eller ha någon att hålla i handen.

Finansoraklet Warren Buffett har ett obegränsat antal händer. Och sedan finanskrisen 2007-2008 har hans position och orakelstatus bara blivit starkare.

Hans idolstatus är möjligen svår att greppa om man inte bor i USA, eller om man inte är aktiv på finansmarknaden. Den är helt enorm och hans ekonomiska framgångar talar ett tydligt språk. 88-åringen har som bekant, med tämligen begränsade förutsättningar, byggt en förmögenhet på 80 miljarder dollar, motsvarande 720 miljarder kronor.

Därför är också hans krönikor i ägarbolaget Berkshire Hathaways årsredovisningar föremål för nära studier av alla som vill lära av mästaren. Finansmän står på rad att sätta sig vid hans fötter och dra lärdomar. Hans välgörenhetsluncher drar in miljonbelopp från samma män.

Warren Buffett kommer undan med det mesta. När han formulerar sig i klyschor kallas dessa för geniala: »Risk comes from not knowing what you're doing.« Eller: »Rule No. 1: Never lose money. Rule No. 2: Never forget rule No. 1.«

Dessa uttalas främst på årsstämmorna för ägarbolaget, då Warren Buffett håller låda i timmar och inte helt olikt Putins årliga samling svarar på publikfrågor. Buffett kallar det dock för en slags karneval för kapitalism och svensken Per H Börjesson på fondbolaget Spiltan – som själv gärna kallar sig för Sveriges Warren Buffett – anordnar gruppresor dit.

Men på senare år har allt fler börjat ifrågasätta Buffett. Inte han som person utan vad han representerar.

Warren Buffett har själv poängterat att han föddes vid rätt tidpunkt för att bygga en stor förmögenhet. Sedan att han investerat i bolag han dels förstår sig på, dels bolag som har en unik marknadsposition – företag som har en unik förmåga höja priser utan att förlora kunder. Han älskar monopolföretag.

Han har investerat i kreditbetygsfirman Moodys, som tillsammans med Standard & Poor’s och Fitch kontrollerar 95 procent av sin marknad. Detta är bara ett av hans många investeringar i företag med närmast monopolstatus.

Detta är del av en större trend i USA och inom många andra ekonomier. Warren Buffett bär så klart inte ansvar för denna utveckling, men han har själv förespråkat och talat sig varm om företag på monopolmarknader. Och saknas monopol så duger oligopol.

Många har noterat att förmögenheterna hos den rikaste 1 procenten ökat senaste decennierna, men under samma tid har också konkurrensen företagen emellan minskat. Bolagsjättarna har blivit ännu större och håller allt större del av av marknadskakan. Enligt The Economist var två tredjedelar gav alla amerikanska industrier var mer koncentrerade 2012 än 1997.

Att kapitalismens främsta försvarare föredrar en perverterad kapitalism där konkurrenterna är få är i sammanhanget talande. Finansmarknadens uppburna idol är en oförblommerad monopolist normaliserar nuvarande läge.

Även inom den nyare it-sektorn tillåts monopol och oligopol fortgå, se bara på Facebook, Google och Amazon. I normala fall hade konkurrensmyndigheter ingripit. De senaste tio åren har alla istället haft blickarna på att inte låta banker bli »too big too fail« igen, att man glömt bort resten av ekonomin. Jättarna har tillåtits ta en allt större marknadsandel och höja priser – medan konsumenterna har fått ta notan.

Warren Buffetts perverterade syn på kapitalism har blivit det normala. Det måste få ett slut.

Läs även »republikanernas stora skräck« här.