Ekonomi

Indierna tar över

Text: Cecilia Nikpay

Publicerad 2010-09-21

Bild: Gurinder Osan, Manish Swarup/scanpix

Lunch med Jennifer Lopez på en egen 800 miljonerkronoryatch utanför Cannes. Därefter resa hem i privat flygplan till ett sagolikt marmorpalats mitt i London. Kanske avsluta kvällen med att titta på bilder från dotterns tredagarsbröllop på franska slottet Versailles, en tillställning som förmodas ha varit världens dyraste i sitt slag.

Får man tro svallerpressen är det ett glittrigt liv den indiske stålmagnaten Lakshmi Mittal för, världens just nu femte rikaste man, enligt amerikanska affärsmagasinet Forbes. Dessutom har han just fått gott sällskap av en landsman uppe i den materiella stratosfären: Mukesh Ambani, ägare av Indiens andra största företagsgrupp Reliance Industries. Ambani har knipit platsen ovanför Mittal på årets rikinglista och även han lever upp till förväntningarna om ett liv i sus och dus. Bl a har han som privatbostad valt ett tjugosjuvåningshus vid stranden i hemstaden Mumbai.

Är det en slump att två av världens fem rikaste personer är indier? Knappast. Det handlar om en trend där de är spjutspetsarna i en växande skara indiska tycooner. Delvis beror det på demografiska och makroekonomiska förutsättningar. I ett tillväxtland som Indien finns enorma marknader som kan föda jättelika företag. Likaså är det statistiskt sett sannolikt att en befolkning på en miljard människor ska frambringa ett stort antal framgångsrika personer.

Men kanske handlar den nya synligheten av indiska – och för den delen även kinesiska och sydamerikanska – affärsmän också om expansiva målsättningar och en uttalat entreprenöriell mentalitet. Både Lakshmi Mittals och Mukesh Ambanis biografier vittnar mer om hårt arbete och oräddhet än om tur med demografin.

Huvudägaren till världens största stålkoncern Arcelor Mittal växte upp under enkla omständigheter i Rajastanprovinsen. Förvisso hann pappa Mohan bygga upp ett ansenligt stålföretag innan Lakshmi blev vuxen, vilket innebar att han inte startade från noll när han klev in i familjeföretaget i mitten av 1970-talet. Men det var Laksmis aggressiva uppköpsräd i Indonesien, Östeuropa och Mexiko under kommande decennier som förvandlade Mittal Steel till en stor volymspelare. En expansion som ofta tog honom farligt nära ruinens brant, bl a som när han köpte ett Sovjetmonster till fabrik i Kazakstan 1995. Fabriken ansågs bortom all räddning, men genom operativ och politisk talang lyckades han vända Karagandaverket till lönsamhet.

Världens fjärde rikaste person, Mukesh Ambani är bara ett par år äldre än Lakshmi Mittal och föddes även han i en företagarfamilj. Fadern grundade Reliance år 1966, som snabbt växte till ett konglomerat med tunga företag inom allt ifrån olja och bioteknik, till transport och finans. När grundaren dog tog sönerna Mukesh och Anil över gruppen, men de lyckades inte hålla sams särskilt länge. En familjestrid blossade upp i nittonvåningshuset där de alla bodde tillsammans i Mumbai och tillsist tvingades modern driva igenom en delning av imperiet mellan sönerna.

Efter fem år av strider både i och utanför domstol skrev bröderna i juni i år ett försoningsavtal med varandra, det kombinerade värdet av Mukeshs Reliance Industries och lillebror Anils Reliance ADA Group är störst på den indiska börsen. Och enligt en analys av Forbes kommer Ambani att bli världens rikaste man om fyra år, 2014.

Ambani och Mittal har nått längst hittills, men det finns gott om andra indiska affärsmän som klättrar på börs- och förmögenhetslistor. Familjen Tata är bekanta i Europa eftersom de köpt kända märken som Corus Steel och bilmärkena Jaguar och Land Rover. Hinduja är en annan inflytelserik ägardynasti, med Gulf Oil och fordonstillverkaren Ashok Leyland i portföljen. Bredvid storfamiljerna finns dessutom många andra indier som började utan en rupie på fickan. Den mest framstående av dem är Anil Agarwal, ägare av metall- och gruvgruppen Vedanta. Han startade med ett skrotföretag i Mumbai, bara för att 30 år senare kunna skänka en miljard dollar till uppbyggnaden av ett nytt universitet i Orissa, som har ambitionen att utmana Harvard när det blir färdigt år 2025.

Vi har att göra med en grupp färgstarka affärsmän som inte i likhet med många svenska storföretag bygger sina imperier på en enskild uppfinning eller ett koncept. I stället köper och säljer indierna gärna företag i olika branscher och i hisnande fart, exploaterar globala råvarumarknader och bygger starka nätverk både inom affärsvärld och politik.

Men med oräddheten och excentriciteten följer också skandaler. Från Hindujafamiljens inblandning i Boforsaffären och »köp« av brittiska pass, till Mittals aktuella bygge i London av ett konstverk högre än frihetsgudinnan. »ArcelorMittal Orbit« är skapad av innekonstnären Anish Kapoor, kostar 19 miljoner pund och ska färdigställas inför de olympiska spelen år 2012. Eftersom stålföretaget släpper ut lika mycket koldioxid som hela Tjeckoslovakien har Mittal dock kritiserats hårt för att vara en synnerligen olämplig sponsor av de »gröna spelen«. Men Mittal visste nog att en plats i rampljuset aldrig kommer gratis.