Ingves kamp med inflationsspöket hårdnar

Inflationens återkomst har förvånat centralbankerna nästan lika mycket som Rysslands anfallskrig mot Ukraina har överraskat resten av världen. I USA och Storbritannien stiger priserna i en takt som inte har noterats sedan tidigt 80-tal. I Sverige uppmättes inflationen till 4,5 procent i februari, vilket är den högsta nivån på 30 år, då den lössläppta kronan sjönk och importpriserna steg kraftigt. Inom eurozonen är inflationstakten närmare 6 procent i snitt och i Baltikum skenar priserna med över 12 procent i årstakt.

Och då har ändå inte effekterna på energi- och livsmedelspriserna efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina slagit igenom i statistiken. Det gäller vare sig i första ledet, som vid bensinmacken, eller för sekundäreffekterna, alltså när transportföretag, livsmedelsföretag, restauranger och så vidare ska försöka kompensera sig för stigande kostnader. I tredje led följer sedan krav på lönekompensation från arbetstagare. Investmentbanken Goldman Sachs varnar för att inflationen kan nå 10 procent till hösten i USA och Storbritannien.

Centralbankernas utsagor under fjolåret om att prisökningarna var tillfälliga och en följd av flaskhalsproblem när världsekonomin öppnade upp efter pandemin har visat sig felaktiga. Centralbankschefer som Stefan Ingves på Riksbanken har det nu svettigt och kritiken har blivit allt mer högljudd. Amerikanska Federal Reserve (Fed), som är den dominerande dirigenten för de stora likviditetsflödena i världsekonomin, genomförde sin första höjning förra veckan till intervallet 0,25–0,5 procent. Men Fed planerar fler höjningar och deras prognos är att räntan kommer att ligga strax under 2 procent till årsskiftet. Marknaden tror inte på det utan förväntar sig 3 procent redan till hösten. 

Chefen för den europeiska centralbanken, ECB, Christine Lagarde har hittills endast gjort försiktiga uttalanden, trots växande kritik från framför allt Tysklands och Hollands centralbankschefer. Enligt Lagarde ska ECB först fasa ut sina obligationsköp, varför någon höjning inte väntas förrän efter tredje kvartalet. Riksbankschefen Stefan Ingves har dock backat från den tidigare prognosen om att en svensk räntehöjning skulle dröja till 2024. Men någon ny tidplan har Riksbanken ännu inte levererat.

Det som gör det besvärligt för centralbankerna, som har prisstabilitet med en inflation runt 2 procent som sitt primära mål, är att inflationen till stor del är energirelaterad. Det spiller dock över på livsmedel, där bränsle, inte minst naturgas vid framställning av konstgödsel, är en viktig insatsvara. Dessa prisökningar bromsar sedan den ekonomiska aktiviteten, då det dränerar hushållssektorn på köpkraft (när hushållen lägger mer pengar på mat, bensin, uppvärmning och el blir det färre slantar över till annat).

En räntehöjning från Riksbanken kastar in mer grus i det maskineriet, eftersom räntekostnaderna för både företag och hushåll stiger. Medan de »goda« effekterna i termer av lägre inflation normalt kommer med fördröjning. Risken finns också att inbromsningen när den väl kommer blir för hård. Samtidigt kan centralbankerna inte heller bara låta inflationen löpa på, då det riskerar att urholka förtroendet för ekonomin och man får en ond spiral vilket kan vara mera långsiktigt skadligt för hela ekonomin.

***

Läs även: Inflationen har tagit fart - här är hoten inför 2022

Läs även: 200 procent dyrare el – därför skenar elnotan

Läs även: Att hålla i plånboken räcker nog inte när kraschen kommer

Titta på: Morning call: Klarar vi högre räntor?

Läs även: Ring så spelar vi – så russifieras den svenska politiken

Klicka här för att teckna en prenumeration på Fokus – digitalt eller i brevlådan.