Jobbmaskinen
Det har varit ännu en krävande månad för USA:s president Barack Obama. Demonstrationerna mot polisvåld spred sig i landet, och den avgående senaten valde att publicera en kontroversiell rapport om CIA:s förhörsmetoder under 00-talet.
Rasrelationerna och George W Bushs presidentperiod: två öppna sår i det amerikanska samhället. Uppståndelsen visade att inget av dem är helt läkt.
Men i början av månaden kom ett tecken på att åtminstone en del av den amerikanska samhällskroppen är på bättringsvägen. När Bureau of Labor Statistics i fredags presenterade nya siffror visade det sig att 321 000 nya jobb skapats i landet under november. Det var betydligt högre än förväntningarna, och allt tyder nu på att 2014 blir det bästa året på USA:s arbetsmarknad sedan 1990-talet.
Med tanke på att Kina växer långsammare än tidigare, att Europa än en gång har näsan under vattenytan, att grannlandet Kanada tappar jobb och att Ryssland har sackat ihop fullständigt är de amerikanska siffrorna än mer anmärkningsvärda. Den amerikanska arbetsmarknaden har vuxit under 50 månader i sträck – 57 om man bara räknar den privata sektorn.
Så hur har det gått till?
Den viktigaste förklaringen är också den äldsta: nästan genast efter finanskrisen satte USA i gång en expansiv finans- och penningpolitik. Ett enormt stimulanspaket på 787 miljarder dollar klubbades igenom i kongressen. Centralbanken Federal Reserve sänkte räntor och började trycka pengar.
Europa valde en annan väg. Här tvingades regeringarna spara i lågkonjunkturen. Andra länder – som Sverige och Tyskland – behövde egentligen inte hålla en tajt finanspolitik men gjorde det i alla fall.
På kortare sikt har andra faktorer haft betydelse för den amerikanska återhämtningen. En sådan är det fallande oljepriset.
Amerikanska konsumenter är mycket känsligare för förändringar i bensinpriset än européer; eftersom betydligt fler av dem kör till jobbet – och eftersom energiskatterna är låga i de flesta delstater – finns det ett starkt samband mellan oljepriset och amerikanernas konsumtion. När världsmarknadspriset går upp minskar konsumtionen.
På sistone har det funnits en stark politisk medvetenhet om den här sårbarheten. Politiska beslut har därför öppnat för både förnybara energikällor – och ökad inhemsk oljeproduktion.
Även om pilarna pekar åt rätt håll saknas det inte orosmoln. Arbetskraftsdeltagandet – alltså andelen vuxna som har ett jobb – är fortfarande på låga nivåer, och lönerna har legat stilla väldigt länge. Först när arbetslösheten kommit ner ännu mer, och lönerna börjar skjuta i höjden, förväntas många av dem som slutat leta efter jobb att komma tillbaka till arbetskraften.
Ändå går det inte att komma ifrån att jobbrapporten är goda nyheter. Över 300 000 människor som plötsligt äter ute mer, vågar skaffa en dyr dagisplats till sina barn eller kanske byter till ett bättre boende är i sig en injektion för ekonomin. Inte minst eftersom USA saknar många av de automatiska stabilisatorer i form av a-kassa eller andra sociala skyddsnät som finns i Europa. Den utsattheten är också en förklaring till varför det oftast är i USA som konjunkturen vänder snabbast.
Nu väntar alla på vad Federal Reserve ska säga vid sitt möte den 16 december. Som den tidigare Fed-chefen William McChesney Martin uttryckte det en gång handlade ju deras jobb om att »ta bort bålskålen precis när festen hade börjat«.
Bedömare menar att risken för en räntehöjning nu har ökat markant. Strax före jul vet vi om de har rätt, om den amerikanska festen redan har börjat.
Fakta | 57 månader med flera jobb
Antal nya arbeten, i tusental, i USA (privata sektorn). Jämfört med månaden innan.
