Kalhuggen framtid
»Starkt kvartalsresultat«, skrev Stora Enso. »Ännu ett starkt kvartal«, formulerade SCA det.
Den här gången stämde skrytet i rapporterna. Niomånaderssiffrorna från de svenska skogsindustriföretagen var något bättre än vad aktieanalytikerna hade räknat med och investerarna värmde sig en smula åt att den resultatmässiga strypsnaran lättats något.
Men på lite längre sikt finns det skäl att hålla tillbaka optimismen. De goda resultaten i den svenska skogsindustrin var nämligen inget tecken på att efterfrågan har vänt uppåt. Det handlar i stället mycket om att den svenska kronan försvagats mot euron och framför allt dollarn. När Stefan Ingves och Riksbanken körde sitt högränterace, för att stävja en överhettad bostadsmarknad i stället för att fokusera på huvuduppgiften inflationen, pressades kronans värde upp vilket fick till följd att den svenska skogsindustrin höll på att strypas.
Med en svagare krona har skogsindustrin lämnat intensivvården, därav ljusningen i rapporterna. Tillståndet är emellertid fortfarande allvarligt. För samtidigt som konjunkturen är svag så fortsätter den strukturella liemannen sitt arbete med ännu större iver. Det handlar framför allt om tryckpapper, läs tidnings-, katalog- och journalpapper, men även om den nära släktingen finpapper, tänk kopieringspapper, där efterfrågan faller i allt raskare takt.
Detta har stor påverkan på svensk skogsindustri, då dessa segment står för 40 procent av branschens produktion. En dryg handfull pappersmaskiner har redan plockats bort från kapaciteten vid svenska bruk, men det kommer mera. Den sjunkande tryckpappersefterfrågan lär också få konsekvenser för de renodlade massabruken, då många kunder finns just i dessa segment, även om den mera lågförädlade massan just nu är det starkaste kortet i den svenska skogsindustrin.
Men även i det övriga papperssortimentet, kartonger, är det tufft. Att tro att detta i någon större utsträckning ska kunna kompensera för fallet inom tryckpapper är mest önsketänkande. Snarare riskerar tryckpapperskrisen spilla över på kartongsidan. Flera tryckpappersbruk försöker konvertera åtminstone delar av sin produktion till kartong, som finpappersbruket i Grycksbo, ägt av börsföretaget Arctic Paper, och SCA:s tidningspappersbruk i Ortviken. Lyckas de så lär det påverka priset för de produkterna negativt. Samtidigt följder den underliggande tillväxten för kartong knappt BNP-utvecklingen, och med en hemmamarknad, Europa, som i bästa fall står och hackar på stället, så handlar det om nära nolltillväxt.
En parallell kan dras till massasidan och upptäckten av den »nya« produkten textilmassa, det vill säga pappersmassa för användning vid produktion av kläder och andra textiler. Sverige var världsledande på textilmassa på femtiotalet, men bruken avvecklades av miljö- och ekonomiska skäl. Med stigande bomullspriser under de heta åren före finanskrisen 2008/2009 steg priserna på viskosmassa kraftigt. Många branschexperter förkunnade att här fanns en ny långsiktig tillväxtkandidat.
Konsekvensen av boomen blev att många bruk, som Södras Mörrum och Holmens gamla Domsjö, konverterade sin produktion till textilmassa. Resultatet har blivit ett kraftigt prisfall och premien jämfört med vanlig massa är borta. Efterfrågetillväxten har varit högst modest.
Att Tetra Pak stängde sin kartongfabrik i Lund i år illustrerar att även en annan av skogsindustrins »tillväxtprodukter«, vätskekartong, har passerat toppen på sin produktlivscykel.
Sammantaget liknar skogsbranschens pipeline med nya revolutionerande fiberbaserade produkter mest ett svart hål. De nyheter som finns handlar inte om några stora pappersvolymer de närmaste tio till tjugo åren. Kvar står skogen med alla sina träd.
Per Lindvall
