Kampen om kartan

Kartor har blivit en monopolliknande bransch. Den som försöker hitta till närmaste tunnelbanestation eller till närmaste McDonalds använder i stort sett en av två tjänster: Google Maps eller Apples egna kartor.

Få har hört talas om Nokia Here. Karttjänsten är ganska lik sina konkurrenter; precis som med Google Maps kör ett par hundra bilar runt i världen och fotograferar omgivningen.

Den har visserligen laddats ned sex miljoner gånger, men det är ingenting i jämförelse med att över en miljard telefoner såldes med Googles operativsystem förra året, eller jämfört med att Apple skeppade ut 191 miljoner Iphones.

Tjänsten är inte ens särskilt viktig för ägaren. Nokia har egentligen inget behov av sina kartor sedan man sålde sin mobiltelefonverksamhet till Microsoft.

Men ända sedan det finländska företaget för några veckor sedan berättade att kartverksamheten var till salu har en mängd storföretag – i helt olika branscher – budat över varandra i hopp om att lägga vantarna på de finska kartorna.

Det började med att de tre tyska biltillverkarna BMW, Audi och Daimler gick ihop med den kinesiska sökmotorn Baidu och lade ett bud. Sedan hoppade hajpade taxiförmedlaren Uber in. Det fick Baidu att byta sida och liera sig med Uber i stället.

Senare har det framkommit att även svenska Wallenbergägda Investor, genom sitt riskkapitalbolag EQT, vill köpa bolaget tillsammans med bland annat en kinesisk speltillverkare, att Microsoft vill ha en minoritetsandel och att ytterligare ett konsortium av tre private equity-aktörer är med i leken. I olika medier rapporteras det nu att buden är uppe i mellan tre och fyra miljarder euro.

Budstriden är välkommen för Nokia, som visserligen har en välfylld kassa, men som för tillfället håller på att sluka den franska konkurrenten Alcatel-Lucent – och därmed bilda en telekomjätte som blir större än Ericsson.

Varför vill så många ha ett kartföretag som så få människor känner till?

Det beror på vem man frågar.

Anledningen till Ubers intresse är att Silicon Valley-företaget till stor del sitter i Googles knä. Taxitjänsten baseras helt och hållet på Google Maps och är känsligt för prishöjningar eller andra förändringar. Ett eget kartsystem skulle göra företaget mer självständigt.

Baidu har sina egna skäl. Så sent som i december började man samarbeta med Nokia, och skapade därmed den första karttjänst som kineser kunde använda utomlands.

De tyska biltillverkarna är däremot oroliga för sin industris framtid. Nokiakartorna finns i 80 procent av alla bilar med inbyggda navigeringssystem, och blir allt viktigare för biltillverkarna. Audi har exempelvis utvecklat system som anpassar motorn och växellådan till backar, rondeller och andra hinder för att sänka bränsleförbrukningen. Och om självkörande bilar slår igenom kan navigeringsmjukvaran bli den överlägset viktigaste komponenten i en bil. Tyngdpunkten i industrin skulle då kunna förskjutas till amerikanska västkusten – som redan nu ligger längre fram med allt från eldrift och självkörande bilar till batteriteknologi. Enligt Wall Street Journal har företrädare för biltillverkarna därför bett den tyska förbundskanslern Angela Merkel att trycka på den finska regeringen till deras fördel.

En annan förklaring till karthajpen handlar om tid. Det är inte omöjligt att bygga en egen digital karta över världen, men den som vill försöka måste räkna med flera års arbete. Det är det försprånget som Nokia nu kan få ordentligt betalt för.

Fakta | Tre andra kartor

1. Gula taxibilar. Följ en taxiförare i New York, se hur mycket föraren tjänar, hur länge hen stannar på JFK och så vidare. Beroendeframkallande grafisk kartpresentation.

2. Då och nu. Lantmäteriet har parat ihop historiska flygfoton med moderna bilder av samma område. Dra en gardin fram och tillbaka och jämför 1950-talet med nutid.

3. Följ ett tåg. Med Travic (Transit Visualization Client) kan man följa ett lokaltåg i Hamburg, imponeras över tätheten i Amsterdams tunnelbana eller kanske kolla in ett skånskt pågatågs rörelser.