Kamrat Lukasjenko

Fyra gånger per vecka lyfter Belarusian Airlines flight B2 856 från Arlanda med Vitrysslands huvudstad Minsk som destination. Många av passagerarna reser i jobbet. De är en del av en ansenlig skara – från småföretagare i Söderköping till svenska staten – som bedriver handel med och i Vitryssland.

I fredags börjar ishockey-VM i Minsk. Inför evenemanget, som är ett politiskt prestigeprojekt för president Alexandr Lukasjenko, har kritiken mot den vitryska regimen fått förnyad uppmärksamhet. Lukasjenko har styrt landet i 20 år. I samband med att han omvaldes år 2010 fängslades flera oppositionskandidater, vilket fördömdes av den svenska regeringen. Utrikesminister Carl Bildt sa att valet saknade legitimitet och att det var viktigt med en »stark reaktion« från resten av Europa.

Den vitryska regimen ägnar sig åt tortyr, avrättningar samt förföljelse av oppositionella. Tankesmedjan Freedom House ger Vitryssland sämsta möjliga poäng när de mäter politiska rättigheter. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch har inga förbättringar skett i landet på senare år vad gäller mänskliga rättigheter.

Trots det har svenska företag länge gjort affärer i Vitryssland. År 2005 visade det sig att statliga Vattenfall köpte torv av ett företag som ägs av vitryska staten. Många var kritiska. I en interpellation ifrågasatte den moderate riksdagsledamoten Per Bill huruvida det var lämpligt att svenska staten handlade med sådana företag.

»De inkomster Lukasjenko får från sina bolag kan han använda till att förtrycka och kränka sitt folk.« dundrade Bill, och fortsatte: »vilka signaler sänder Sverige till dem som demonstrerar för demokrati på Oktobertorget i Minsk?«

Vattenfall har dock fortsatt handla med statliga vitryska Beltopgaz. I juni för två år sedan träffades representanter för företagen på en internationell torvkongress i Stockholm och förhandlade fram ett nytt avtal för inköp av torv som gäller fram till 2015. I fjol köpte bolaget cirka 73 000 ton torv av Beltopgaz.

Men Vattenfall är inte ensamt om samröre med den vitryska staten. Ståljätten SSAB:s helägda dotterbolag Tibnor köper in armeringsstål från Byelorussian Steel Works, där den vitryska staten är storägare. Om detta finns ingen information i SSAB:s eller Tibnors årsredovisningar och inte heller på deras hemsidor.

– Våra inköp från Vitryssland är på en begränsad nivå, säger Susanne Molin-Högberg, inköpsdirektör på Tibnor.

Vid sidan av Vattenfall och Tibnor finns det flera andra svenska företag som är aktiva i Vitryssland. I en frihandelszon i Mogilev öster om Minsk har två nybyggda fabriker börjat leverera möbler och spånskivor till Ikea. Fabrikerna öppnades i början av juli i fjol och besöktes då av president Lukasjenko själv. En stor del av produktionen – enligt en uppskattning så mycket som 90 procent – går till Ikea. Ikea köper även in gardintyger från en textilfabrik i Mogilev.

Sedan några år tillbaka finns också Kinnevik på plats i landet, genom sitt bolag Vireo. Med tre olika anläggningar producerar Vireo grön el genom att använda gas från soptippar.

Utöver de större spelarna finns det en uppsjö av svenska små- och medelstora företag som handlar med Vitryssland eller har verksamhet i landet. Det handlar om allt från inköp av textilier och datatjänster till export av fritidsbåtar, jordbruksmaskiner och värmepumpar.

Intresset från näringslivet ökar, men det hade varit ännu större om det inte vore för människorättsbrotten och risken för negativ uppmärksamhet i media, berättar Arne Ellefors, vd för Swedish Belarussian Business Association.

– Det finns ett mörkertal. Mycket av handeln går via Litauen. Svenska företag vill helst inte synas i sina relationer med Vitryssland för att undvika kritik, säger han.

Enligt Arne Ellefors har vitryska företagare en positiv bild av Sverige och välkomnar utvecklingen med ökad svensk närvaro i landet. Svenska företag som vågar sig in kan knyta värdefulla kontakter österut genom det euroasiatiska samarbetet. Dessutom lönar det sig ofta att tillverka varor i Vitryssland. Valutan har devalverats kraftigt och arbetskostnaden per timme är låg.

– Det främsta problemet är språkbarriären och bristande marknadsorientering. Korruptionen torde framför allt vara utpräglad i de större statliga bolagen, men hos mindre och medelstora företag utvecklas nu en helt annan professionalism, säger Arne Ellefors.

Utöver risken för korruption finns det stora problem på den vitryska arbetsmarknaden. Fackföreningsrörelsen är hårt ansatt och rätten att organisera sig begränsad. Dessutom är det vanligt med straff- och tvångsarbete.

Enligt en rapport från International Federation for Human Rights används tvångs- och straffarbete »systematiskt« av regimen. Martin Uggla, ordförande för Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, beskriver missförhållandena på vitryska arbetsplatser som »omfattande och utbredda«.

– I dag går det knappast att garantera att en vara från Vitryssland inte producerats av tvångsarbetare, eller på annat sätt är kopplad till övergrepp mot anställda, säger han.

Robert Hårdh, direktör för Civil Rights Defenders, påpekar att handelsutbyte också kan vara ett sätt att påverka den här typen av regimer i positiv riktning. Man vinner inget på att isolera dem, säger han, men understryker att företagen har ett ansvar att se till att man inte bidrar till att mänskliga rättigheter kränks.

– I dag är jag inte alls trygg i att svenska företag gör sin plikt i det avseendet. Tvärtom. Det är väldigt lätt att det kryper in en slapphet i hur man ser på och jobbar med mänskliga rättigheter.

Svenska företag om deras affärer i Vitryssland

Vattenfall

Köper torv från statliga Beltopgaz.

»Vattenfall följer UD:s rekommendationer och direktiv som grund för handel med utländska bolag. Utöver det arbetar vi med besök, kontroller och utvecklar också möjligheter för att göra tredjepartsgranskningar av leverantörer«, säger Thomas Jonsson, bränsleinköpsansvarig på Vattenfall Värme.

SSAB/Tibnor

Köper armeringsstål från delstatliga
Byelorussian Steel Works.

»Tibnor följer SSAB:s regelverk när det gäller inköp. Vi gör en regelrätt leverantörsbedömning och leverantören får besvara ett självutvärderingsformulär som innehåller frågor om bland annat miljö och sociala villkor. I avtalet med leverantören framgår att leverantören ska respektera och följa de affärsetiska riktlinjer som gäller«, säger Susanne Molin-Högberg, inköpsdirektör på Tibnor.

Ikea

Köper möbler och textilier från fabriker i Mogilev.

»Genom att arbeta på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt ser vi att vi har möjlighet att förbättra arbetsförhållandena i de länder där vi har verksamhet. Vi ser att uppförandekoden är ett positivt verktyg för utveckling. Vi arbetar även med -annonserade och oannonserade granskningar, som vi utför själva och med hjälp av tredjepartskontrollanter«, säger Ylva Magnusson, presschef på Ikea Group.

Vireo

Producerar grön el vid tre olika anläggningar.

»Vi är ännu i ännu i uppbyggnadsfasen. Efterfrågan på grön el är stor i Vitryssland och hittills har allt gått bra. Vi har fått ett korrekt bemötande och inte sett någon korruption någonstans«, säger Fredrik Carlman, vice vd på Vireo.