Kinas lån slår ut IMF

»Kina försöker köpa stöd för sin lansering av den kinesiska yuanen som hårdvaluta, och Argentina är en bra kandidat.«

Så tolkar Juan Bour, ekonom vid den ar­gentinska tankesmedjan FIEL, det kinesiska erbjudandet om lån på cirka 70 miljarder yuan (drygt 80 miljarder kronor). Egentligen är det ett ömsesidigt lånelöfte som länderna har kommit överens om. Kinas centralbank har reserverat 70 miljarder yuan och Argentina kan när som helst inom de närmaste tre åren få ut beloppet som lån. Den argentinska centralbanken har reserverat motsvarande belopp i peso, men få tror att Kina har avsikt att låna pengar.

Argentina är däremot hårt drabbat av den ekonomiska finanskrisen. Priset på soja, landets viktigaste exportprodukt, har sjun­kit till hälften. Under de senaste månaderna har regeringen visat flera desperata försök att öka statens reserver, exempelvis genom förstatligandet av de privata pensionsfonderna och lanseringen av en statlig pengatvätt, där människor får regeristrera sina svarta pengar som vita mot en avgift på 1–8 procent av beloppet. För att få lån från IMF, Internationella valutafonden, tvingas man förändra sin ekonomiska politik – något som Argentinas regering hittills inte har varit villig att göra.

Det är därför sannolikt att Argentina kommer att be att få ut sitt lån från den kinesiska centralbanken. Men det är inte säkert att lånet blir så billigt. Yuanen är en av de få valutor som antas öka i värde i framtiden. Om Argentina tar ett lån i dag, måste de växla pengarna till dollar för att kunna lägga in dem i sin centralbanksreserv. Men eftersom återbetalningen sker i yuan måste beloppet växlas tillbaka till yuan, som då sannolikt kostar mer än vid lånetillfället.

Kina har tidigare gjort liknande avtal med länder i Asien som Malaysia och Sydkorea. Argentina är först ut i Latinamerika, men Bour tror att Kina kommer att erbjuda lån till många fler. Och finanskrisen gör att det finns flera intressenter.

– En trolig kandidat är Brasilien, säger han.

Brasilien och Kina har redan diskuterat att låta handelsutbytet mellan länderna gå direkt mellan de inhemska valutorna – utan omvägen genom dollarn. Sker det skulle det ytterligare stärka Kinas strävan att göra yuanen till hårdvaluta.

Några krav på import från Kina finns inte, men Juan Tolkatlian, statsvetare på universitetet San Andrés i Buenos Aires, menar att lånet kan bidra till fortsatt export. Kina har under de senaste åren expanderat kraftigt i Latinamerika, det är en viktig handelspartner för många länder, som Argentina, och kinesiskt kapital står i dag för stora investeringar.

Tokatlian menar att Kina också vill försäkra sig om att den ekonomiska finanskrisen inte ska hindra Argentina från att fortsätta att importera kinesiska produkter.

– Kina ser även möjlighet att göra nya typer av affärer, som militära avtal med provision av helikoptrar, säger han.

Tidigare är det främst Venezuela som har fungerat som »alternativ« lånegivare för de latinamerikanska länderna. Men det fallande oljepriset gör att Venezuela inte längre har någon möjlighet att ge lån. Tvärtom är det flera bedömare som menar att Hugo Chávez nu själv skulle behöva låna pengar. Kina har därför goda chanser att öka utlåningen i Latinamerika. Och ju fler länder som har lån i yuan – desto bättre argument har Kina för sitt krav på dollaralternativ.

– Kina är varken bättre eller sämre än andra aktörer. Det innebär bara att det finns ett till alternativ, säger Tolkatlien.