Klyftorna ökar mellan tungviktarna

Limerick är inte bara kvick munterhet. I stora delar av den gamla irländska hamnstaden är varannan ungdom arbetslös och fattigdom och kriminalitet är utbrett. När traditionell industri försvann för decennier sedan ersattes den av social misär. I en officiell rapport för tre år sedan beskrevs hur »extremt dåliga levnadsvillkor« och »chockerande förhållanden« tillåtits växa fram på grund av bristande ekonomiska insatser.

Nu befarar irländarna att den påbjudna »sadomonetarismen« ska drabba hela landet som industridöden drabbade Limerick. Under två års tid har regeringen stramat åt ekonomin, vilket lett till arbetslöshet och arbetskraftsutvandring. Till nästa år ska budgeten kapas med ytterligare sex miljarder euro, och risken för ekonomiska och sociala problem är överhängande.

I en annan del av Europa är läget ett annat. Den svenska ekonomin är urstark med en tillväxt på 6,9 procent – så hög har den inte varit sedan SCB började mäta på 1950-talet. Enligt en undersökning från Eurochambres är svenska företag mest positiva inför framtiden i hela Europa. Finansminister Anders Borg manar till fattning och varnar för hybris. Riksbanken höjde räntan i veckan, men det är knepigt att hitta rätt läge när den brusande svenska optimismen kolliderar med oron från euroområdet.

Det är kontrasterna som utmärker de ekonomiska prognoserna inför 2011. Inom Europa finns å ena sidan de skuldtyngda länderna som på många sätt har olika ekonomiska förutsättningar men gemensamt att de måste göra stora, smärtsamma nedskärningar. Jättelånen till Grekland och Irland har bara inneburit en respit. På tur står storekonomierna Spanien, Italien och Frankrike som också kommer tvingas att skära i statsbudgeten under nästa år.

På andra sidan står alltså Sverige tillsammans med Europas viktigaste ekonomiska motor, Tyskland, som också uppmäter den starkaste tillväxten under efterkrigstiden. Här finns också mindre länder – Estland, Slovakien och Finland räknar in en tillväxt runt 3-4 procent för 2010.

– Nästa år tror vi dock att ekonomin i de här länderna växer mindre. Samma finanspolitik, som inte fortsätter att expandera, kommer i själva verket att innebära en negativ kraft, säger SEB:s chefekonom Robert Bergqvist.

Han tror att 2011 kommer att inledas med en tredje krisvåg i Europa. För det första har inte den fulla vidden av problemen i Spanien och Portugal sjunkit in ännu. För det andra har vi bara sett början av de politiska utmaningarna för eurosamarbetet. Det handlar om hur uthålliga politikerna är när nedskärningarna verkställs, om medborgarna fogar sig, och om kreditgivarna blir lugnare. Skuldkrisen har inneburit en förskjutning av ekonomisk makt från länder som är satta under förmyndarskap till de starka.

– Den ekonomiska obalansen övergår i en politisk obalans. Hittills har det bara varit småtester, de stora prövningarna återstår när effekterna slår igenom och de stora länderna som Italien och Frankrike tvingas strama åt, säger Robert Bergqvist.

Frågan är hur de svaga, osunda ekonomierna kommer att må av att sättas på svältkur. För att återgå till Limerick är det många röster i den irländska debatten som menar att åtstramningarna gör större skada än nytta.

Stefan de Vylder är en av de svenskar som tidigt manade till försiktighet när det gäller kraftiga åtstramningar. Han säger att det inte handlar om en likviditetskris – att PIIGS-länderna kan vända sin ekonomi med hjälp av krislån – utan att det handlar om en solvenskris, att de inte kommer att kunna betala sina skulder ens med lånade pengar. Vissa länder är konkursmässiga och kommer tvingas till skuldnedskrivning. Att i det läget föreskriva åtstramningar förvärrar bara krisen. Så länge obalanserna inom euro-zonen kvarstår, med ett gigantiskt bytesbalansöverskott i Tyskland och stora underskott i krisländerna, finns det ingen lösning inom ramen för EMU, säger han.

– I dag lägger man all anpassning på underskottsländerna, i stället för att ge draghjälp genom att balansera de stora handelsunderskotten, säger han.

Klyftan i Europa blir en av de viktiga frågorna för världsekonomin 2011. Men utvecklingen i Europa skiljer sig från resten av världen där man har både andra villkor och andra handlingsmodeller.

I USA har 2010 inneburit både högre arbetslöshet och budgetåtstramningar, men under hösten har ekonomin gått mot stimulans och expansion igen. Obamas senaste skatteuppgörelse speglar republikanernas nyvunna inflytande över ekonomin och budgetdisciplin ersätts av lägre skatter. Den kände ekonomen Joseph Stiglitz propagerar i tidningen Newsweek för klassiskt keynianska stimulanser för att få fart på amerikansk ekonomi genom offentliga satsningar på infrastruktur och forskning med parollen »vi kan både äta kakan och ha den kvar«. Samtidigt pumpar centralbanken in mer pengar i systemet och köper upp obligationer. Ingen tycks bry sig om den växande statsskulden.

– Det är en chanstagning. Skulle vi få en ny tillbakagång i ekonomin kommer USA att stå inför stora problem, tror Stefan de Vylder.

Den verkliga växtkraften i världsekonomin kommer sedan ett par år från tillväxtekonomierna, med Kina i täten. Där växer ekonomin stadigt runt 10 procent varje år och landet är numera världens största varuexportör. Med billiga krediter och en omtvistat lågt värderad valuta, som utmanar relationerna till omvärlden, framför allt USA, är risken för en överhettning i kinesisk ekonomi allmänt känd. Men Robert Bergqvist tror att den är överdriven.

– Det kinesiska ledarskapet har insikten, tempot och verktygen för att bromsa in i rätt tid och takt. Och det är viktigt – det som är bra för Kina är bra för regionen och hela omvärlden, säger han.

Den ekonomiska utvecklingen nästa år kommer att bero på eurosamarbetets överlevnad, USA:s kvitt eller dubbelt-spel och Kinas valutakrig. För svenskarna har det stor betydelse om Europa får möjlighet att ta en annan väg än den Limerick slog in på. Den saken hänger i slutänden på både politisk uthållighet, internationell solidaritet, och medvind i övriga omvärlden.