Konjunktur: Börserna rasar

Federal Reserve-chefen Ben Bernanke har haft tunga dagar. Han har hela världens blickar på sig, och många menar att han har väntat alldeles för länge med att sätta ned foten. Men tidigt i tisdags morse gjorde han det.

Efter ett extrainkallat möte meddelade Bernanke att styrräntan sänks med 0,75 procentenheter. Det är den största sänkningen på 25 år. Ett dramatiskt beslut, som signalerar att några av världens tyngsta ekonomiska bedömare anser att det är stor risk att USA är på väg in i en kraftig nedgång. Och många andra gör samma bedömning.

»Läget är mycket värre än alla andra finanskriser sedan andra världskriget«, sade tidigare i veckan finansmannen George Soros till den österrikiska tidningen Der Standard.

Den kris som syns just nu handlar i ett första steg främst om finansmarknaden. Men om den fördjupas eller håller i sig, så kommer den att drabba resten av ekonomin också. I USA syns nedgången redan på arbetsmarknaden. Det betyder att det pågår en avmattning i ekonomin, och om finansmarknaden blir tillräckligt sjuk kommer smittan att sprida sig. En sämre fungerande finansmarknad med nervösa aktörer påverkar direkt företagens investeringar och därmed i slutändan även jobbmarknaden och vardagsekonomin. Även i Sverige blir konjunkturbedömarna alltmer pessimistiska, senast SEB, Nordea och Konjunkturinstitutet (KI). KI:s barometer visade i veckan att stämningsläget bland företag och hushåll har fallit kraftigt den senaste månaden.

Men så sent som förra året talade såväl ekonomer som företagsledare och Scanias vd Leif Östling om vad som populärt har kallats för supercykeln. Det är en förlängd högkonjunkturcykel, som bryter tidigare mönster. Även efter den amerikanska räntesänkningen håller vissa bedömare fast vid den prognosen.

– Det vi ser nu är en viss inbromsning. Men sammantaget är världsekonomin i oerhört mycket bättre skick än vad finansmarknaderna återspeglar, säger Swedbanks chefekonom Hubert Fromlet.

Fromlet säger att det gamla mönstret med femåriga konjunkturcykler inte längre tycks gälla.

– När jag började i den här branschen var det mer eller mindre förutsägbart att vi skulle ha ungefär tre och ett halvt år med kraftig uppgång och därefter ett och ett halvt år med nedgång. Så ser det inte längre ut.

Förutsättningarna har förändrats. Vi ser i dag en helt annan ekonomisk politik i världen. Den har delvis framtvingats av en alltmer omfattande globalisering, som gjort att det blir allt svårare för enskilda länder att ha en egen ekonomisk agenda. En annan skillnad från 70- och 80-talen är att länderna i väst inte längre har valutaregleringar. Politikerna använder inte landets valuta som ett styrmedel, utan värdet bestäms på marknaden. Politiken har inte samma överordnade roll i förhållande till marknaden i dag som för bara 20 år sedan.

Teorin om en kraftig tillväxt som kommer att vara under en förlängd cykel på 10–15 år bygger bland annat på Kinas och Indiens intåg på världsmarknaden, och den snabba utvecklingen i östra och centrala Europa. Dessa snabbväxande länder har skapat en efterfrågesituation som påminner om läget efter andra världskriget, säger Leif Östling.

Makroanalytikern Elisabet Kopelman på SEB är inne på samma spår. Framför­allt vad gäller Kina och Indien. Men hon är betydligt mer försiktig i sina prognoser än Fromlet och Swedbank.

– De här länderna har oerhört lång väg att gå innan de är i kapp den utvecklade världen och det skapar naturligtvis en snabbt växande efterfrågan på både varor och tjänster på lång sikt. Men vi kan få se hack i kurvan på kort sikt, säger hon.

Det avgörande är hur kraftig nedgången i övriga världen blir. SEB visar att historiskt sett har en mild nedgång i USA inte haft lika stora negativa effekter i Asien. En tillväxtminskning med en procentenhet i USA har i snitt gett minskningar på 0,3 till 0,4 procentenheter i Asien. Det är också så att den inhemska efterfrågan i de här länderna har ökat påtagligt under de senaste åren, vilket minskar deras sårbarhet för omvärlden.

– Men det är svårt att tro att de kommer att vara opåverkade av en kraftig nedgång i USA, säger Elisabet Kopelman.

I dag är större delen av Kinas och Indiens tillväxt inhemskt driven. I Kina svarar nettoexporten bara för 10 procent av bruttonationalprodukten medan inhemska investeringar och konsumtion står för cirka 40 procent vardera. Men investeringarna är kopplade till den internationella efterfrågan, vilket betyder att även med en stark inhemsk konsumtion drabbas ekonomin av en internationell nedgång. Däremot kanske inte botten går ur, som den gjorde i Asienkrisen för några decennier sedan.

Förutom att Fed har sänkt räntan kommer det faktum att det är valår också att vara en starkt stimulerande faktor. De amerikanska presidentkandidaterna har nu börjat tala om ekonomin, och de kommer alla vilja framstå som räddaren i nöden. de kommer att överträffa varandra med löften om stimulanspaket och skattesänkningar.

Och det kommer att behövas när bedömare nu talar om att de amerikanska kreditinstituten kan drabbas av kreditförluster på uppemot 500 miljarder dollar till följd av dåliga bostadslån. Tidigare trodde man att kostnaderna skulle stanna vid runt 100 miljarder dollar (se förra veckans ekonomiartikel i Fokus). Hur lång och djup nuvarande nedgång blir beror på om räntesänkningarna biter, om bolånekrisen i USA försämras ytterligare, och hur Asien kommer att påverkas.

Swedbank är marknadens största optimister. Ekonomerna där bedömer att den finansiella oron minskar under andra halvåret i år och att tillväxten tar fart igen under 2009. Men det är de ganska ensamma om. Snarare kan man tänka sig att vi ser en viss ryckighet under flera år, därför att det amerikanska presidentvalet fördröjer en större nedgång, som kanske behövdes.