Kung Fredrik

En höstdag träffade Melker Schörling Fredrik Lundberg på jakt. Mötet ledde till en lunch där Melker Schörling ville diskutera en enda sak. Ett samgående mellan hans Assa Abloy, som gör lås, och Fredrik Lundbergs Cardo, som gör dörrar. Melker Schörling la fram sin ganska lättbegripliga tes och redogjorde för sina idéer.

– Jättebra, svarade Fredrik Lundberg, det är bara det att jag inte vill sälja.

Sen ringde Fredrik Lundberg sin rådgivare och bad honom räkna ut vad som var snuskigt bra betalt för Cardo. Därefter la han på 25 procent på priset och lämnade ett erbjudande till Melker Schörling. Som nappade. Luciadagen 2010 såldes Cardo till Assa Abloy för 11,3 miljarder kronor, det var 57 procent över det värde som Cardo hade på börsen. Lundbergföretagen fick 4,7 miljarder kronor.

Om det var exakt så det gick till är inte helt säkert. Men historien cirkulerar på finansmarknaden och säger en hel del om hur folk uppfattar Fredrik Lundberg. Han är långsiktig, vill helst inte sälja sina innehav, men om han gör det ser han till att få snuskigt bra betalt.

Det är alltså denne man som tar över som ordförande i Industrivärden den 6 maj. Utåt sett kan det se ut som om ytterligare en vit medelålders man tar över ytterligare en ordförandepost i ytterligare ett stort svenskt börsbolag. Men det är mycket större än så, både för honom själv och för samhället i stort. För det första har han lyckats knäcka ett tjänstemannavälde som kontrollerat svenska industriklenoder i decennier. Därmed har Sverige fått en ny Wallenbergfamilj. För det andra tar han kontroll över en företagsgrupp som sysselsätter nästan en halv miljon människor.

Fredrik Lundberg har länge varit den enda ägaren av kött och blod i Industrivärden. Trots det har han haft begränsat inflytande, beroende på att Industrivärdens övriga storägare är stiftelser som kontrollerats av tjänstemännen på Industrivärden. Därmed har herrarna styrt över sig själva. Ett sådant korsägande bäddar för missbruk och har kritiserats i många år. Men det var först med Svenska Dagbladets avslöjande om att medlemmar i sfären överutnyttjat privatjetflyg som kritiken nådde allmänheten. Med det fick de institutionella ägarna gehör för kritik som funnits där under lång tid, bland annat rörande höga ersättningar, kringgående av EU:s regler för styrelserepresentation och inställningen till fler kvinnor i styrelserna.

På SCA:s bolagsstämma den 15 april var institutionerna tydliga. De hade inte längre förtroende för Anders Nyrén, mannen som skulle väljas in i SCA:s styrelse och var tilltänkt ordförande i Industrivärden. Inte heller SCA:s och Handelsbankens nya ordförande Per Boman sägs hysa några starkare känslor för honom och därmed kunde Anders Nyrén inte längre klamra sig fast vid sitt förtroendeuppdrag. I måndags blev det klart att Fredrik Lundberg tar över.

Vem är han då, denne Fredrik Lundberg? Han föddes i Norrköping den 5 augusti 1951, gick i skolan i hemstaden, innan han flyttade till Stockholm för vidare studier på Handels och KTH. Han skolades därefter in i familjeföretaget L E Lundbergs. Det hade startats av hans far Lars Erik Lundberg som en byggmästerifirma och vuxit till ett stort, lönsamt och värdefullt bygg- och fastighetsföretag, bland annat till följd av byggboomen på sextiotalet. Fredrik Lundberg hade flera olika positioner inom företaget innan han vid årsskiftet 1980/81 tog över som vd, endast 29 år gammal.

Ganska omgående visade han intresse för att göra helt andra typer av affärer än rena fastighetsaffärer. Han köpte stora poster på börsen. 1983 noterades också familjens egna bolag under namnet Lundbergföretagen. För att ge personalen delägande löd den officiella förklaringen, men börsnoteringen kom också av att Fredrik Lundbergs syster Eva Hamrén-Larsson ville sälja sina aktier och flytta till England. Hon blev mycket uppmärksammad när hon året efter fick Riksbankens tillstånd att föra ut 930 miljoner kronor ur landet.

Med börsen som bas, aktier som betalningsmedel och ett brinnande affärsintresse fortsatte Fredrik Lundberg köpa aktier i början på åttiotalet. Han gjorde sig snabbt ett namn, inte minst genom att utmana flera familjer i den så kallade finansadeln. Det gällde familjen Birke som var storägare i byggbolaget Siab, familjerna Söderberg och Haak, storägare i investmentbolaget Custos och familjen Kempe, storägare i skogsbolaget Modo. Inte ens familjen Wallenberg fick vara i fred. En av Fredrik Lundbergs första affärer var att köpa aktier i Marcus »Dodde« Wallenbergs ögonsten investment-bolaget Incentive.

Trots sitt tidiga avtryck och sin långvariga närvaro i näringslivsetablissemanget har han förblivit lite av en doldis. Han uttalar sig sällan offentligt och gör han det rör svaren aldrig annat än det han som storägare i börsbolag måste uttala sig om. Han beskrivs ofta som tråkig och lite trulig.

– Han kan bara snacka business, det är inte killen man åker på en grabbhelg med, säger en person som känner honom ytligt.

Men en annan finansman tillägger:

– Han är kanske inte skitkul, men han har oförtjänt tråkigt rykte. Han kan skratta åt saker.

Och han har sina passioner. Redan som 14-15–åring började han spela curling och han har hållit på sedan dess. Han är också med och sponsrar den lokala curlingklubben i Danderyd.

Intågen i de olika börsbolagen på åttiotalet möttes sällan med blida ögon.

– Fastighetsförvaltare har ju dåligt rykte redan som det är. Att ägna sig åt fastigheter ses som medelmåttans enklaste sätt att bli rik. Fredrik Lundberg hade ju dessutom ärvt skiten, säger en som minns hur man såg på honom då.

Samtidigt var de gamla ägarna tvungna att förhålla sig till Lundberg, som alltså snarast agerade som en »corporate raider«. Via sina kontrollposter hotade han makten och tvingade fram strukturaffärer. De gamla ägarna hade två val, samäga bolagen med honom eller köpa ut honom. Dyrt.

Den första verkliga maktkampen ägde rum i Custos, 1985. Lundberg blev av med makten men fick 1,3 miljarder kronor kontant och stora aktieposter i Alfa-Laval, Siab och Östgötabanken. Det innebar en reavinst på 200 miljoner kronor, nästan lika mycket som vinsten året innan. Agerandet skapade viss spänning kring aktien och bolaget gick från ett värde på 1,5 miljarder 1980 till 5 miljarder sex år senare.

Nästa generation. Louise Lindh, äldst av Fredrik Lundbergs två döttrar, är vice vd för Fastighets AB. L E Lundberg och sitter i styrelsen för samma bolag. Hon är dessutom ledamot i Hufvudstaden, Lundberg-företagen och Holmen.

L E Lundberg och sitter i styrelsen för samma bolag. Hon är dessutom ledamot i Hufvudstaden, Lundberg-företagen och Holmen.

Glädjen förtogs dock av ett nyligen genomfört arvsskifte, som resulterade i att familjen Lundberg flyttade till Schweiz.

–Ett generationsskifte i ett företag av Lundbergs karaktär har aktualiserat ett allvarligt problem, nämligen att hela familjens aktieförmögenhet åtgår till arvs- och reavinstskatt, sa Fredrik Lundberg till TT.

Han kvarstod dock som koncernchef och fortsatte sina intåg i Stockholmsbörsens storbolag.

Sommaren 1993, när arvs- och förmögenhetsskatten avskaffades flyttade Fredrik Lundberg tillbaka till Sverige. Då hade han bytt förhållningssätt till etablissemanget. Han bosatte sig i den näringslivstäta förorten Djursholm men väckte stor uppmärksamhet då han betalade 20 miljoner kronor, långt över marknadsvärde, för en nyrenoverad sekelskiftesvilla som han omedelbart jämnade med marken. I stället byggde han nytt.

Sedan dess har bilden av Fredrik Lundberg förändrats. I dag ses han som en långsiktig, stabil och kompetent ägare till sina företag. Han har tidigare beskrivits i Fokus som Sveriges Warren Buffett.

– Den beskrivningen tycker han själv om, uppger en finansman.

Att haka på trender är inte hans melodi, några utsvävningar i it-bolag eller bioteknikbolag har det heller inte varit tal om.

Han har stark tro på sin egen förmåga, kan vara ofattbart envis, men är samtidigt beredd att diskutera.

– Jag tycker han är superskicklig och väldigt bra att ha att göra med. Han tänker igenom vad han vill och sen bestämmer han sig. Därmed vet han på vilka nivåer han är beredd att göra upp och då exekverar han snabbt. Det är inget tjafs, säger en av hans forna affärspartners.

Men han är inte populär i alla läger.

– Han uppfattas emellanåt som besvärlig och ruskigt envis, säger en källa och tillägger att Wallenbergarna är märkbart irriterade på honom.

1993 blev han huvudägare i Modo efter en strid om makten med SCA, som tre år tidigare hade köpt Matts Carlgrens aktier.

– Nu hoppas jag att ingen längre ifrågasätter vårt långsiktiga och seriösa intresse för Modo, sa Fredrik Lundberg till TT.

Där tydliggjordes den ändrade synen på ägandet. Efter det blev Lundbergföretagen huvudägare i NCC, därefter Stockholms »finaste« fastighetsbolag Hufvudstaden, som gjorde Fredrik Lundberg till fastighetskung i Stockholm. Sedermera blev han storägare i industriföretagen Cardo och Husqvarna, i det sistnämnda är Wallenbergarnas Investor största ägare. År 2002 började Lundberg äta in sig i Handelsbankssfären.

Fredrik Lundberg och Anders Nyrén vid SCA:s stämma i mitten på april.

Hur tankarna gick när han köpte sina första aktier i Handelsbankssfären är det bara han som vet. Men han har envist hävdat att det började som en kapitalplacering, inte ett försök att ta makten över sfären. Det stämmer också överens med vad Handelsbankens förre vd Arne Mårtensson säger, att det var sfären som bjöd in Fredrik Lundberg att bli ägare och inte tvärtom. Det var en inbjudan som tidigare hade gått till andra trogna och mycket förmögna Handelsbankskunder, som Ingvar Kamprad och Anders Wall och kan ses som ett bevis på att Fredrik Lundberg hade kommit in i värmen. Att han accepterades av tjänstemännen i sfären kan exemplifieras med Handelsbankens årliga jullunch för kunder. Där sägs Fredrik Lundberg de senaste åren ha varit omringad av bankens förtrogna.

– De skyddar honom som en oligark, kunderna har ingen möjlighet att sätta sig nära, säger en som varit där.

Föga anade de att Fredrik Lundberg inom några år skulle utmana dem om makten. Men sakta men säkert har han ätit in sig i sfären och tretton år efter sina första köp greppar han nu alltså klubban i Industrivärden. Dessutom är hans förtrogne Per Boman sedan förra månaden ordförande i både Handelsbanken och SCA, vilket gör att Lundberg ytterligare stärker greppet över gruppen. Om han slutligen lyckas göra slut på hela korsägandet återstår att se. Men man bör inte bli förvånad om SCA och Handelsbanken på sikt säljer sina innehav i Industrivärden. Då är en sammanslagning mellan Industrivärden och Lundbergföretagen inte långt borta. Något som skulle ge hans två döttrar, Louise Lindh och Katarina Martinsson, redan aktiva i Lundbergföretagen, självklara platser i den nya gruppen. Familjen Lundberg är uppenbarligen här för att stanna.

Fakta | Här styr Lundberg

Fredrik Lundbergs styrelseplatser:

• Ordförande i LE Lundberg

• Ordförande i Hufvudstaden

• Ordförande i Holmen

• Ordförande i Indutrade

• Vice ordförande i Handelsbanken

• Styrelseledamot i Skanska

• Styrelseledamot och tillträdande ordförande i Industrivärden.

Fakta | Fastighetskung

Hufvudstaden äger flera kvalitativa fastigheter i Stockholms och Göteborgs innerstäder, däribland NK, Citypalatset med adress Norrmalmstorg 1 och merparten av fastigheterna i den så kallade gyllene triangeln, vars sträckor utgörs av Biblioteksgatan, Birger Jarlsgatan och Norrmalmstorg i centrala Stockholm samt Nordstan i Göteborg.

Fakta | Gillar skog

Så mycket äger Lundbergföretagen i kapital och röster.

Dotter- och intresseföretag

Fastighets AB L E Lundberg 100% (100%)

Hufvudstaden 45% (88%)

Holmen 33% (62%)

Industrade 26% (26%)

Husqvarna 7,6% (24%)

Andra större innehav

Industrivärden 12% (18%)

Handelsbanken 2% (2%)

Sandvik 2,4% (2,4%)

Skanska 4% (12%)

Fakta | Storägare i Handelsbanken

Så mycket äger Industrivärden, i kapital och röster.

Handelsbanken 10% (10%)

Volvo 6,8% (21%)

Sandvik 12% (12%)

SCA 10% (30%)

Ericsson 2,6% (15%)

ICA Gruppen 10,5% (10,5%)

Skanska 7,1% (24%)

SSAB 11% (17%)

Kone 0,7% (0,3%)