Kursrekord i Tokyo

Tokyobörsen slog nytt rekord förra veckan. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men betänk att de som föddes när det skedde senast har fyllt 34 nu. Bara sedan årsskiftet är kurserna upp 18 procent, och under de senaste tolv månaderna 43 procent.  

Vad detta nymornade intresse för japanska aktier beror på? Som så ofta i ekonomiska sammanhang finns en rad samverkande faktorer. Vid förra börstoppen – i december 1989 – hade japanerna under åratal pumpat upp en ekonomisk bubbla med hjälp av de vanliga ingredienserna; en skenande fastighetsmarknad, massiv och ansvarslös utlåning från bankerna samt aktiekurser som saknade verklighetskontakt. 

När bubblan till sist smällde gick den japanska ekonomin in i en lågkonjunktur som varade i över två decennier. Svackan fördjupades av ihållande deflation, låg konsumtion, en åldrande befolkning, ett stelt och inåtvänt näringsliv samt oskickliga politiker och centralbankschefer. Under den långa ökenvandringen föll japanska aktier i glömska bland såväl internationella investerare som japanerna själva då många småsparare hade bränt sig under åttiotalets hausse. 

Det var först när Shinzo Abe blev premiärminister för andra gången 2012 (den första sejouren varade blott ett år) som det kom en tydlig omläggning av såväl finans- som penningpolitiken. Parallellt moderniserades det gammalmodiga systemet för ägarstyrning av börsbolagen. Transparensen ökade, minoritetsägarnas rättigheter gentemot styrelser och huvudägare stärktes och utlänningar började släppas in i styrelserummen.  

Tokyobörsens törnrosasömn kunde säkert ha fortsatt ändå om det inte vore för finansgeniet Warren Buffett, en av världens rikaste män. Under pandemiåret 2020 investerade hans investmentbolag Berkshire Hathaway massivt i fem av Japans största handelshus och konglomerat och han har därefter ökat innehaven ytterligare.  Det överraskande draget gjorde att andra utländska kapitalförvaltare fick upp ögonen för Japan. Sedan Buffets första investering för fyra år sedan har kurserna på Tokyobörsen i det närmaste fördubblats. Lägg därtill att yenen har stärkts med 50 procent mot dollarn så blir resultatet en ovanligt lyckad placering, även för ”Oraklet från Omaha” som Buffet brukar kallas.  

Han har även fått hjälp av Hiromi Yamaji som tillträdde som chef för Tokyobörsen förra våren. Yamaji vill göra upp med de japanska företagens fokus på harmoni och att hålla olika intressegrupper nöjda. I stället uppträder han som ett slags aktivist och pekar ut företagsledningar vilkas aktier har underpresterat på börsen. Detta är närmast att likna vid ett slags skamstraff, något som i japansk tradition är mycket vanhedrande och som alla vill undvika. 

Parallellt har de senaste årens utveckling i Kina gynnat japanska aktier. Kommunistregimens allt hårdare kontroll över landets näringsliv med rena konfiskationer av stora bolag har skrämt bort internationella investerare. Misstron mot Kina förstärks av en pågående fastighetskris med stora återverkningar på bank- och finanssektorn. Hang Seng-index i Hong Kong har halverats på fem år, vilket sammanfaller med att Peking har monterat ner demokratin i staden under den perioden. Och Shanghai-börsen har inte haft ett all-time-high på 17 år, sedan 2007. 

Den fråga många på finansmarknaden nu ställer sig är om de japanska småspararna också ska våga sig tillbaka till börsen. Hushållen har i dag endast 13 procent av sitt sparande i aktier, att jämföra med 21 procent i Europa och 40 procent i USA. Samtidigt sitter de med motsvarande 80 000 miljarder kronor i kontanter och på bankkonton. Om herr och fru Tanaka får för sig att flytta bara en del av sina sparpengar till aktier så finns goda chanser att till fler kursrekord i Tokyo under året. 

***

Läs även: Därför har Zara dragit ifrån H&M

Läs även: Åh, vilket härligt börsår!