Ekonomi

Lagliga olämpligheter

Publicerad 2015-04-10

Bild: Bezav Mahmod

Johan Munck är blyg, men på scen har han stått i hela sitt liv.

I ungdomen spelade han jazz. Ståbas var instrumentet. Ett tag tänkte han till och med bli yrkesmusiker. Under studierna i Lund försörjde han sig i praktiken som dansmusiker. På sextiotalet var han med i en jazzorkester där Mikael Wiehe spelade saxofon och Göran Skytte trumpet.

I stället blev det juridiken.

Från hovrätten i Malmö till justitiedepartementet i Stockholm och därefter, mellan 1988 och pensionen 2010, justitieråd. De sista tre åren som ordförande. Men det är nog inte för insatsen i Högsta domstolen som mannen med de ständigt halvslutna ögonlocken kommer att gå till den svenska rättshistorien. Det är för utredningarna. I statens tjänst har det blivit 25 kommissioner och utredningar om allt från terrorism till genetik. Och framför allt för hans gärningar i rollen som juridisk överstepräst på den svenska aktiemarknaden.

1986 fick Johan Munck vara med i kommissionen som skulle städa upp efter skandalen kring läkemedelsbolaget Leo. Ett antal utvalda personer hade fått köpa aktier till alltför rabatterat pris. Till stor del på grund av hans arbete tillkom en lagtext: den så kallade Leo-lagen, som än i dag reglerar hur vissa riktade nyemissioner i börsföretag får gå till. Därefter var det klippt för Johan Munck. Så fort det blev problem på aktiemarknaden kallades han in. När Stockholmsbörsen drog igång sin disciplinnämnd i början på nittiotalet blev han ordförande. Det är han än i dag, 72 år gammal. Liksom i Aktiemarknadsnämnden, den privata domstol som aktiemarknaden i sitt system med självreglering inrättade strax därpå. Liksom i organisationen Swedsecs disciplinnämnd som har till uppgift att slå börsmäklare på fingrarna.

Nu står han på scenen igen.

Det handlar om SCA. Om affärsflyget, fjällgårdarna, groggarna, lyxjakterna med helikopter – det vill säga den räcka av avslöjanden om kulturen och ledarskapet i skogs- och pappersjätten som Svenska Dagbladet inledde i november. Avslöjanden som lett till att SCA:s vd Jan Johansson har fått sparken och dess ordförande Sverker Martin-Löf, tillika ledaren för hela ägargruppen Handelsbankssfären som kontrollerar SCA, meddelat sin avgång från alla sina poster med omfattande övriga personrockader i flera andra storföretag som följd.

Ska styra upp. SCA:s tillträdande ordförande Pär Boman har flaggat för att det interna regelverket nu ska skärpas.

I onsdags var det så dags. Platsen – inte SCA:s eget huvudkontor. I stället neutral mark, en konferensanläggning intill Stockholms central. Tv-kanaler, radio och pressfolk trängdes i gångarna. Det liknade flera andra stora presskonferenser i näringslivshistorien. Som Investors på Berns Salonger i februari 2002 efter avslöjandena om ABB-cheferna Percy Barneviks och Göran Lindahls pensionsmiljoner. Eller advokaten Otto Rydbecks presentation hösten 2003 av granskningsrapporten om missförhållandena i försäkringsbolaget Skandia. Händelser som skakat svenskt näringsliv i grunden.

Men när väl presskonferensen kom i gång var känslan ändå annorlunda, budskapet tydligt. Som SCA formulerat det i sin inbjudan:

»Slutsatsen är att SCA:s företrädare har följt svensk lag och bolagets policys.«

Har ingen egentligen gjort någonting fel? Har alla dessa månaders uppståndelse varit förgäves?

Först ut på podiet var en man i tajt kostym och vågigt bakåtkammat hår. Peter Clemedtson – ordförande för revisionsjätten PWC.

Det var nämligen inte en utan två utredningar som presenterades den här dagen.

Det hela går tillbaka till i december då bolaget först utsåg Peter Clemedtson till att leda en granskning och då enbart om av avslöjandena om affärsflyg. SvD:s inledande artiklar hade visat hur inte bara SCA:s och Handelsbankssfärens chefer frekvent hade utnyttjat bolagets egna privatflygplan, utan även att deras partner och barn vid flera tillfällen följt med. Senare avslöjades också att flera av SCA:s toppar hade tillgång till bolagets exklusiva jaktanläggningar. Att privatflygplanen användes för att transportera dem och en stor rad högt placerade personer i både Handelsbankssfären och andra storföretag till samma jakter. Även bolagets revisorer från PWC hade deltagit.

Flera av Stockholmsbörsens största aktieägare, tillika ägare i SCA, ansåg att Clemedtson var olämplig. Att han inte var oberoende. Han tillhörde just PWC, som SCA använt sig av under många år.

– Jag vet inte om det finns något olämpligt i flygresorna, det är möjligt att det har skett helt enligt lagar och policies. Och det är bra att bolaget utreder det. Men jag vill att det görs ordentligt av en extern och oberoende part, sa Fjärde AP-fondens chef Mats Andersson, en av de ägare som engagerat sig i frågan, till Fokus.

Ägarna ansåg också att en granskning skulle omfatta alla förmåner som SCA-topparna och andra som deltagit i bolagets olika representationssammanhang hade åtnjutit. En dragkamp inleddes och i slutet av januari tillsatte SCA ytterligare en granskning. Pressmeddelandet förkunnade att »SCA har utsett Svante Forsberg, auktoriserad revisor, Deloitte och Johan Munck, fd justitieråd, till ytterligare granskare avseende nyttjandet av SCA:s affärsflyg. Granskningen skall även omfatta jakt och kan även innefatta annat ämne om allvarliga brister upptäcks under utredningen.«

När allt var över i onsdags kan man konstatera att de institutionella ägarna hade rätt i sin misstanke: det behövdes en ytterligare utredning. Peter Clemedtson och PWC granskade enbart privatflyget och utifrån strikt formella kriterier. Och då utan att hitta några större fel i SCA-topparnas användande av flygplanen.

Varken han själv eller hans rapport bjöd heller på några större värderande kommentarer om lämpligheten i vidare bemärkelse. (En intressant detalj var Clemedtsons ovilja att nämna en enda person vid namn, inte ens SCA:s vd och ordförande.)

Clemedtsons rapport slår ändå fast ett antal viktiga fakta:

• Hur mycket SCA-topparna och deras vänner och anhöriga har rest.

• Hur mycket detta har kostat. Totalt har SCA lagt 325 miljoner kronor på sina privatflygplan åren 2010–2014. Det har gjorts 866 flygningar under de fem åren, där 133 varit för representation och 102 innehållit medföljande.

• Att närstående, när de har flugit med, inte har vidarefakturerats fullt ut för den kostnad på tiotusentals, ibland hundratusentals, kronor som flygningen inneburit för SCA utan enbart motsvarande kostnaden för en reguljär biljett.

• Att styrelseordföranden Sverker Martin-Löf själv vid flertal tillfällen flugits och fram och tillbaka till sin fritidsbostad med privatflygplanen, resor som SCA först betalade men som bolaget nu, efter genomgång, vidarefakturerat Martin-Löf.

• Att det var Anders Nyrén, ordförande i revisionsutskottet i SCA:s styrelse, som godkände alla resor som gjordes av ordföranden Sverker Martin-Löf.

Så var det dags för Johan Munck. Iklädd pösig ljus kostym äntrade han scenen, med Svante Forsberg intill sig i mörkt dubbelknäppt.

Inte heller de här utredarna hittade några större formella fel, började de. Men sedan, det ena lilla ifrågasättandet efter det andra. Och herrar Munck och Forsberg är sällan stora i orden. Även en milt formulerad kritik blir en sågning.

Som de skriver i sin rapport: »Sammanfattningsvis kan fastslås att utrymmet för formell kritik i huvudsak är begränsat till vissa brister i administrativa rutiner men att den samlade bilden ändå väcker vissa betänkligheter. /… / Affärsflyget har varit onödigt kostsamt och ledande befattningshavare har i viss utsträckning överutnyttjat användningen av flygplanen, även om flygpolicyn har följts.«

Duon ser heller inte några formella problem med jaktresorna, men är även här kritiska till att bolaget agerat utan tydliga principer om vad som varit lämpligt.

»Ett generellt problem när det gäller representationsjakt är att marknadsvärdet av den förmån som det innebär att få delta i jakt är förhållandevis högt. För närvarande pågår en förundersökning i vilken det utreds om representationsjakterna kan betraktas som en otillbörlig förmån. Vi finner visserligen inte anledning att anta att detta har varit fallet men anser att SCA borde ha kunnat undvika att försätta sig i denna situation genom att verka för gemensamma normer på området med andra företag som erbjuder representationsjakt.«

Var all uppståndelse i onödan? Även om ingen anses ha gjort något formellt fel borde svaret efter veckans båda granskningar vara nej.

Att aspekter av privatflyget och representationsjakten trots allt varit olämpliga är nu bekräftat, och detta av näringslivets juridiske nestor Johan Munck.

Rapporterna bekräftar också i stort den bild som getts i medierna. Att det nu slagits fast att SCA-höjdarna inte brutit mot några regler betyder inte att faktumet att in-formation har kommit fram har varit oviktigt.

Tvärtom. De detaljerade uppgifterna om förmåner och representation i SCA borde vara av stort värde för de flesta aktieägare. Det är för övrigt information som nog de flesta aktieägare i andra stora börsbolag skulle uppskatta. Hur man redovisar lön och pension är ju hårt reglerat efter de senaste årens stora skandaler om pensioner och andra ersättningar i ABB och Skandia. Frågan är om inte andra förmåner, som privatflyg och representation, efter händelserna i SCA också kommer att bli det. Veckans rapporter visar att det går.