Lika som bär

De flesta arbetar som vårdbiträden, barnskötare och vaktmästare. Några är handläggare på Försäkringskassan i Skåne och i Norrköping återfinns en revisor. Plusjobbarna har börjat komma ut på landets arbetsplatser. I mars fick enligt Ams 1 700 personer ett plusjobb.
Arbetslösheten är en glödhet fråga i valrörelsen. En viktig aspekt är långtidsarbetslösheten. Hur ska de som varit borta länge från arbetsmarknaden kunna komma tillbaka?

Socialdemokraternas svar är plusjobb – en person som varit arbetslös i mer än två år får komma in och utföra arbeten i offentlig sektor som annars inte hade blivit gjorda. Arbetsgivaren lockas att anställa plusjobbare genom att lönen helt subventioneras av staten.

Alliansen säger i stället att nystartsjobb är lösningen, vilket innebär att privata arbetsgivare som anställer en person som varit frånvarande från arbetsmarknaden i mer än ett år inte behöver betala några arbetsgivaravgifter.

Vad är egentligen skillnaden?

– Tanken är ju liknande, nämligen att sänka kostnaden för arbetsgivaren, säger Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning, CAFO, vid Växjö universitet.

Anders Forslund är docent i nationalekonomi och biträdande chef vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, och också han menar att förslagen är rätt lika.

– Huvudskillnaderna är att plusjobben gäller för kortare tid och har en högre subventioneringsgrad.

Ingen större skillnad alltså, enligt expertisen. Arbetsgivare ska lockas att anställa arbetslösa med hjälp av att behöva betala mindre. De arbetslösa ska härmed få värdefull arbetslivserfarenhet som ska hjälpa dem till ett reguljärt arbete.

Men det är valår och politiker på båda sidor om blockgränsen gör allt för att lyfta fram skillnader – inte likheter med motståndaren. Så här låter det när Eva Uddén-Sonnegård, moderaternas arbetsmarknadsexpert, beskriver de båda programmen.

– Nystartsjobben är en mer stadigvarande skatterabatt som gäller i fem år och sedan omprövas. Det är ett a-kassegrundande vanligt jobb i privat sektor. Det är inga konstruerade jobb, utan något som alltid ska göras.

Socialdemokratiske statssekreteraren Anders Teljebäck på näringsdepartementet ser så klart annorlunda på saken:

– Plusjobben har en större möjlighet att lyckas eftersom de har en helt annan grad av subvention. Vi tror att de arbetsmarknadspolitiska stöd vi har ger en mycket större effekt än nystartsjobben. Syftet är att man ska komma vidare, får man ett jobb går man över till det.

En skillnad är att plusjobben bara gäller offentlig sektor och nystartsjobben enbart privat sektor. Varför är förslagen utformade så?

– De i åtgärden går från försörjning som belastar statens budget till arbete, säger Eva Uddén-Sonnegård om nystartsjobben i privat sektor.

Anders Teljebäck om de offentliga plusjobben:

– Själva tanken är ungefär så här: det finns ett antal arbetsuppgifter som inte blir utförda inom ramen för offentlig verksamhet och det finns ett antal arbetslösa. Varför inte sammanföra dem?

Anders Forslund på IFAU tror dock inte att skillnaden för dem som omfattas av åtgärderna blir särskilt stor.

– Privat eller offentlig sektor spelar roll för finansieringen, men troligen mindre roll för personerna i åtgärderna.

Skillnaderna mellan plusjobben och nystartsjobben ligger i stället på det ideologiska planet, enligt Jan Ekberg vid CAFO. Det handlar om hur partierna ser på och värderar offentlig respektive privat sektor.

De svenska erfarenheterna av olika slags lönesubventioner är relativt goda, i alla fall för dem som deltar i programmen. Fler går vidare till riktiga jobb än bland dem som till exempel deltar i arbetsmarknadsutbildningar.

Men det finns ett stort problem med lönesubventioner. Det finns nämligen alltid en risk att arbetsgivarna ersätter ordinarie arbetskraft med subventionerad. Varför anställa någon till en vanlig lön när det går att få någon som gör samma arbete, där staten betalar en del av kostnaden? Detta kallas undanträngningseffekter – att de vanliga jobben blir färre.
Undanträngningseffekterna vid lönesubventioner är stora, minst 65 procent, enligt Anders Forslund. I klartext betyder alltså det att av 100 platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer minst 65 stycken att vara sådana arbeten som skulle ha utförts ändå. Kvar blir alltså maximalt 35 nya arbeten.

Synd alltså för de 65 personer som skulle ha fått jobb om inte andra utfört dem till subventionerad lön. Samtidigt riktar sig stöden till personer som har varit arbetslösa en längre tid och har svårast att få arbete.

– Stöden riktar sig till svårplacerade och har en viss inkomstfördelningseffekt. De riktar sig till dem som har svagast ställning på arbetsmarknaden. De som blir undanträngda har en starkare ställning, säger Jan Ekberg.

Detta skulle tala för stöd även om de tränger ut andra arbeten. Men det pekar också, enligt Anders Forslund, på det klassiska dilemmat vid arbetsmarknadspolitiska satsningar. Antingen är jobben som utförs »riktiga« jobb. Då går fler vidare till jobb på den reguljära arbetsmarknaden, men de subventionerade jobben tränger samtidigt undan vanliga arbetstillfällen som annars skulle ha uppstått. Eller så är de subventionerade jobben sådana som annars inte skulle ha gjorts. Då är undanträngningseffekterna inte så stora, men å andra sidan är det inte heller så många som går vidare till »riktiga jobb«.

Alliansen godtar att deras nystartsjobb leder till undanträngningseffekter och betonar i stället att det är riktiga jobb. Socialdemokraterna har varit mer svävande på om plusjobben är riktiga jobb eller inte. Hur ligger det egentligen till?

– Plusjobben blir en del av den ordinarie verksamheten. De är riktiga jobb i så bemärkelse att det är jobb som behöver utföras. Det kan bli två i stället för en som besöker en pensionär eller att parkerna blir lite snyggare, säger Anders Teljebäck.

Undanträngningseffekterna ska minimeras genom att facket alltid måste godkänna plusjobbarna som tas in. Här kommer enligt Anders Forslund fack och offentliga arbetsgivare att ha motstående intressen. Arbetsgivarna vill helst att plusjobbarna ska göra arbeten som de annars skulle behövt betala för. På så sätt blir ju lönekostnaderna mindre. Facket ska samtidigt bevaka sina medlemmars intressen så att inte någon annan tar över dessas arbete med en subventionerad lön. Vad de arbetsmarknadspolitiska effekterna av plusjobben blir beror enligt Anders Forslund i slutändan på vem som vinner denna kamp mellan fack och arbetsgivare och är något som kommer att variera mellan olika kommuner och landsting.