Miljardären är en man

I onsdags kväll utsågs Helena Helmersson till »näringslivets mäktigaste kvinna«. Om du aldrig hört namnet förut behöver du inte skämmas. Helmersson är hållbarhetschef på Hennes & Mauritz. Genomgående för personerna som brukar få utmärkelsen är deras relativa omäktighet. »Vinnarna« är nästan alltid högre tjänstemän i de svenska storföretagen.

Nu är listan, som tas fram av tidskriften Veckans Affärer, inte främst någon mätare på makt utan mer ett sätt att synliggöra framgångsrika kvinnor på högre nivå.

För att få reda på vem som verkligen bestämmer i näringslivet får vi vända oss till en annan lista från samma publikation. Varje år publicerar VA en genomgång av Sveriges miljardärer.

I den senaste fanns 136 svenskar med en förmögenhet på miljarden eller mer. Det är en grupp som är märkligt bortglömd i debatten om kvinnlig representation i börsbolagen. På fredagsförmiddagen, dagen före internationella kvinnodagen, hålls till exempel ett stort seminarium på näringslivets tankesmedja SNS, med rubriken »Hur får vi jämställda bolagsstyrelser?«

Utgångspunkten är att andelen kvinnor i »statligt helägda bolag« är 49 procent, medan börsbolagens har fastnat runt 24 procent. Notera ordet »helägda«. Vem som har den dominerande ägarrollen borde spela en roll för hur det ser ut i styrelsen. En slutsats från tillgänglig forskning är att män i näringslivet generellt tenderar att välja män. Med denna logik borde manliga huvudägare i börsbolag ha en benägenhet att utse män till »sina« styrelser.

Det är här vi kommer till miljardärerna. Listan borde därmed vara en ganska god approximation av vilka som verkligen har makten över styrelserna i privata företag. Antalet kvinnor av de 136 var vid senaste räkningen 27. Det ger en andel på cirka 20 procent, ungefär som i börsstyrelserna. Majoriteten av ägandet i börsföretagen ligger visserligen hos olika former av aktie- och pensionsfonder. Men den så kallade »svenska ägarmodellen« innebär att fonderna vanligen lämnar över bolagsstyrningen till huvudägaren, som därför får proportionerligt större inflytande.

Om sambandet håller borde svaret på frågan varför förändringen i styrelserna går långsamt vara klart: tillflödet av nya kvinnliga storägare är trögt. På de senaste årens listor ligger andelen kvinnliga miljardärer också på en stabil nivå.

Särskilt intressant blir det om vi granskar miljardärkvinnorna mer i detalj. Bara en handfull har en ledande ägarroll. De flesta är i skuggan av en far eller bror som egentligen bestämmer. Och kanske mer uppseendeväckande: inte en enda av de 27 har grundlagt sin förmögenhet själv. Även om många kvinnor med miljarder har varit med och förmerat kapitalet är ursprunget likadant. Pengarna ärvs.

Några nya, unga kvinnliga miljardärer som skapat sin förmögenhet själv ser heller inte ut att vara på väg in. Hela det gäng som grundat riskkapitalbolag och som tagit sig in på listan består av män. De nya svenska it-miljardärerna– som grundarna till bolag som Tradedoubler, Spotify, Klarna och Skype – är alla killar.

Trenden är likadan internationellt. Den lista på 1 645 miljardärer som tidskriften Forbes publicerade i veckan visade visserligen rekordantalet 172 kvinnliga miljardärer, upp från 138 i fjol. Men andelen är bara tio procent. Och av nykomlingarna är det bara fem kvinnor som skapat sina förmögenheter själva.

Det öppnar diskussionen för en mycket större problematik: den fortsatt låga andelen kvinnor som blir egenföretagare, och att de som blir det ofta agerar i andra branscher än de verkligt lukrativa. Som inte ger förmögenheter med makt över börsbolag.

Synliggörande i all ära. Om inte ägandet förändras, kommer utseendet i styrelserna någonsin göra det?