Missar tåget
»Trafiktyranni«, tänkte Clive Linley när han såg vägarna, långtradarna och uppställningsplatserna vid den brittiska storstadens utkanter.
»Det såg ut som en skränig middagsbjudning morgonen därpå. Ingen skulle ha velat ha det så här, men ingen hade blivit tillfrågad. Ingen planerade det, ingen önskade det, men de flesta människor var tvungna att leva med det.«
Clive Linley finns inte på riktigt, inte mer än som karaktär i Ian McEwans roman »Amsterdam«. Men en del av oss tänker samma sak när vi genom vindrutor ser ett centrallager utanför Helsingborg, ett McDonalds utanför Norrköping, ett likadant McDonalds utanför Linköping.
Vem har planerat det här?
Så Clive gillade att åka tåg, för den lugnande rytm resan skänkte tanken. I verkligheten utanför romanen tänker många som han. Över hela västvärlden har tågresandet ökat de två senaste decennierna. Och det har inte så mycket med bensinpriser att göra. Vad det handlar om är ett kulturellt skifte: unga familjer har slutat köpa bilar och bor kvar i stan och köper sommarstugor som går att nå med kollektivtrafik.
Till och med i USA syns trenden. Enligt tidningen The Economist ökade kollektivresandet bland unga välbärgade människor med över 100 procent mellan 2001 och 2009.
Det är det som är så underligt med SJ. Företaget sitter på en produkt som alla plötsligt vill ha, men agerar med ett självförtroende som vore man en skrivmaskinstillverkare på sjuttiotalet.
Det är svårt att ha en åsikt om de 400 försvunna tjänsterna som annonserades förra tisdagen. Om småorternas resebutiker inte används är det ett logiskt steg att ta bort dem. Men mer talande är debaclet med nedläggningen av nattågen mellan Stockholm och Skåne. Efter ett ramaskri från Region Skåne gick SJ:s ledning med på att vänta med beslutet. Enligt Björn Nilsson, vd för SJ Norrlandståg, som driver all nattrafik, ville man »höra om det finns intresse hos företagen för att använda nattåget«.
De ska alltså kolla det först nu?
Plötsligt förstår man vidden av SJ:s problem. Medan Norwegian, Sverigeflyg och Malmö Aviation tapetserar tidningarna med annonser för att locka företagsresenärer ska SJ kolla läget lite. Att ingen i näringslivet vet om att tågen finns vittnade Trivectors vd om i en debattartikel i Sydsvenskan när han också klagade på nedläggningsbeslutet.
Många drar nu slutsatsen att det är avkastningsmålets fel att SJ har problem. I onsdags vacklade finansmarknadsministern och sa till Dagens Industri att det kunde bli aktuellt att sänka det.
Kanske är det smart. Oavsett om man tror på klimatförändringarna är det i alla fall underligt att Swedavias avkastningsmål är lägre än både SJ:s och Jernhusens. I praktiken innebär det en kapitalförflyttning från järnvägar till flygplatser – så att både Brommas och Arlandas storslagna utbyggnader till viss del finansieras av tågresenärerna.
Det är ett politiskt val vi har gjort – inte ett ekonomiskt. Så Clive Linley hade ändå lite fel när han beklämd såg ut över infrastrukturgyttret, det som han trodde att ingen planerat. »Vem skulle efter att ha betraktat det i kilometer efter kilometer ha gissat att godhet eller fantasi, Purcell eller Britten, Shakespeare eller Milton någonsin har existerat?«
Visst, det är trist. Men det är ändå någon som har önskat att vi hellre ska åka bil och flyg än tåg.
Det är faktiskt planerat så.
Läs mer:
