Mystisk rekrytering

Tisdagen den 1 september tillträder Helena Stjernholm som ny vd för investmentbolaget Industrivärden. Det är en händelse som i normala fall skulle ha flugit relativt obemärkt förbi. Men efter att den bolagsgrupp där Industrivärden är hjärtat har gått igenom den största personaltorktumlingen i modern svensk börshistoria har tillträdet genererat en hel del uppmärksamhet.

Rapporteringen har handlat om flera saker:

• Att Helena Stjernholm kommer utifrån och därmed kan förändra den företags-kultur som bidrog till vårens skriverier.

• Att hon är kvinna, den första på posten sedan bolagets grundande 1944, i denna minst sagt gubbiga företagssfär.

• Att hon kommer från riskkapitalbranschen och jagas, likt flera av sina kolleger, av skattmasen.

Vad hon faktiskt ska göra på sitt nya jobb har det däremot pratats mindre om. Det borde det göra. Ser man på hennes meriter är det nämligen inte helt glasklart.

Helena Stjernholm har jobbat i 17 år på Industri Kapital, IK, ett ungt riskkapitalbolag av typen som köper upp och bygger om företag i ofta etablerade branscher, för att några år senare sälja dem vidare i ompaketerad form. Det är en extrem affärsmodell. Ägare och bolagsledning sitter i praktiken i knäet på varandra i arbetet mot ett gemensamt mål. Interaktion med medier eller övriga ägare är minimal. Transaktionstempot är ofta högt.

Under sina år har Helena Stjernholm jobbat med IK-bolag som Myresjöhus, elektronikdistributören Elfa, it-bolaget Episerver samt Ramudden, som gör säkerhetssystem för vägarbete. Det största engagemanget på senare år har varit vårdjätten Attendo. På senare år har hon även varit chef för IK:s Stockholmskontor.

Industrivärden är en väsensskild företeelse. Investmentbolaget fungerar i praktiken som parkeringsplats för åtta aktieposter i stora börsföretag, nästan enbart inom basindustrin. Det handlar om kolosser som omsätter totalt 1000 miljarder kronor och har 400 000 anställda över hela världen. Förändringarna i portföljen är få. Några, som SCA och Ericsson, har funnits där i ett halvsekel. I realiteten har de som jobbat på Industrivärden nästan uteslutande sysslat med att leda arbetet i ett antal styrelser och valberedningar. Någon större investeringsverksamhet har inte funnits. Antalet anställda är bara ett 30-tal.

Här ska alltså Helena Stjernholm, en dynamisk och transaktionsdriven person från ett riskkapitalbolag, börja jobba. Stjernholm är utan tvekan en skicklig investerare och arbetsledare. Hon saknar förvisso erfarenhet från börsens bolagsstyrning med allt vad det innebär av kontakter och kompromisser med pensionsfonder och övriga ägare. Det kan hon säkert lära sig. Men är det verkligen därför hon har blivit rekryterad? Det är lite som att göra en gallerist specialiserad på modern konst till vd för Nationalmuseum. Vem ska egentligen ändra sig, personen eller institutionen?

Industrivärdens storägare och nya styrelseordförande Fredrik Lundberg sa inte mycket i sin motivering. Bara att Stjernholm ska »leda verksamheten och vidareutveckla Industrivärdens roll som en engagerad ägare«.

Dagens Industri spådde i veckan att Industrivärden skulle slås samman med Lundbergs eget investmentbolag. En annan, minst lika möjlig väg vore att byta strategi och följa Investor och Ratos, två andra investmentbolag på börsen som börjat investera tungt i onoterade bolag. Det man ser framför sig då är en tudelning av Industrivärden, där några innehav säkert kan säljas (exempelvis Ericsson) för att minska skuldsättningen och skaffa pengar till nya investeringar. Det skulle vara mer i linje med Stjernholms egen kompetens och göra rekryteringen mer logisk.

Men detta är bara en spekulation. Svaret lär komma längre fram. Inte minst när det gäller vilken typ av team som Helena Stjernholm kommer att bygga upp omkring sig. Fler riskkapitalister där och vi ser början på ett nytt Industrivärden.