Någon måste betala

Den som lånar pengar till sitt hus kan komma undan med en ränta på ett par procent men den som tar ett sms-lån för att köpa en 50 tums platt-tv kan få betala flera hundra procents ränta. Orsaken är enkel. Banken tar en ganska liten risk eftersom den kan ta huset om du inte betalar. Tv-lånet är däremot att betrakta som ganska riskfyllt, och risk kostar. Det gör det också när en biltillverkare vill köpa en annan, liten och olönsam, biltillverkare.

Sedan några år tillbaka gäller nya regler för statliga garantier och de är solklara. Riksgäldens ekonomer bedömer risken för att lånet inte betalas tillbaka och så sätter de en avgift baserad på det. Orsaken till det nya systemet är de dyrköpta erfarenheterna av statliga garantier, framför allt till varvsindustrin. Staten hade då gått i borgen för lån och när varven ändå gick omkull tvingades staten slanta upp enorma summor, närmare bestämt 35 miljarder kronor.

De avgifter som kommer in med dagens system samlas »på hög« för att användas när ett projekt kraschar och staten tvingas betala. Så när näringsminister Maud Olofsson pratar om att Riksgälden ska formulera villkoren för garantin till Spyker/Saab handlar det inte bara om ett ja eller nej utan också om en prislapp. Riksgäldsdirektören Bo Lundgren tänker inte ge biltillverkaren någon specialbehandling.

»De ska betala precis som alla andra«, slår han fast. Däremot vill han inte tala om hur mycket.

Garantiavgiften varierar kraftigt mellan olika projekt. Från några tiondels procentenheter upp till 10 procent. Ovanpå det kommer själva räntan till Europeiska investeringsbanken.

– Garantin till Spyker/Saab borde definitivt ligga i det övre spannet av den enkla orsaken att risken för att staten måste gå in och täcka lånet är relativt stor. Det är väldigt svårt att se vad som skulle kunna stå som säkerhet. En bilfabrik i Trollhättan är knappast värd fyra miljarder, säger en person med stor erfarenhet av Riksgäldens garantiberäkningar.

Det så hett eftertraktade lånet kommer alltså att bli dyrt och det är inte mycket regeringen kan göra åt det.

– Om regeringen skulle vilja ha en lägre garantiavgift, under förutsättning att det inte strider mot EU:s regler, så måste de sätta av pengar från statsbudgeten till vår garantireserv, förklarar Magnus Thor, chef för avdelningen för garantier och krediter på Riksgälden.

Den typen av direkt stöd har både Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt sagt blankt nej till.

Även om garantiavgiften stannar på 3–4 procent och räntan på ytterligare 1–2 procent så innebär det att bolaget, som knappast badar i pengar, ska betala 160–240 miljoner om året, pengar som skulle ha behövts för att utveckla nya bilmodeller. Den nya ägaren Victor Muller hoppas i stället på att kunna hämta hem pengar från aktiemarknaden.

– Om vi vill göra ytterligare saker, som att utveckla fler modeller, kommer det att krävas mer kapital, men som börsnoterat bolag är det betydligt lättare än som onoterat, sa han när affären presenterades.

Innebörden i det uttalandet är att Saabs nya ägare i dagsläget saknar pengar att utveckla bolaget, och nya modeller är helt nödvändiga för att bolaget ska kunna leva vidare.

För den skattebetalare som inte tycker att risken som staten tagit på sig i form av borgensman är tillräckligt kittlande kommer det alltså att gå bra att även köpa aktier i det nya bolaget.