När som helst kan ekonomin vända neråt igen

Inflationen faller. Riksbanken sänker styrräntan. Reallönerna återhämtar sig och regeringen laddar budgetkanonen med en expansiv finanspolitik. Där är de viktigaste signalerna om att de senaste årens krampkänningar i svensk ekonomi är på väg avta.  

Fast de mer långsiktiga frågetecknen består. Främst handlar det om att produktivitets- och tillväxtutvecklingen har stagnerat de senaste decennierna, i synnerhet den ekonomiska aktiviteten per capita. Snabb befolkningsökning och låg sysselsättningsgrad bland nyanlända är en förklaring, men det finns även andra, mer strukturella faktorer som bidrar. Denna stagnation är i och för sig inte unik för Sverige utan något som vi delar med i stort sett hela EU. Skillnaden mot USA är påtaglig, i synnerhet efter finanskrisen 2008.  

Håller vi oss till nuläget så pekar indikatorerna – bortsett från inflationen – också fortsatt i moll för ekonomin. Enligt SCB:s BNP-indikator så krympte ekonomin under andra kvartalet i år med 0,8 procent. Och enligt den arbetskraftsundersökning som SCB gjorde i juli ökade arbetslösheten med 1,5 procent, jämfört med samma period förra året. Det säsongsrensade arbetslöshetstalet är nu uppe på 8,3 procent, vilket placerar Sverige på en mindre smickrande fjärde plats i arbetslöshetsligan bland EU:s 27 medlemsländer. Endast Finland, Grekland och Spanien har högre arbetslöshet.   

En viktig förklaring till den ekonomiska kräftgången är att räntehöjningarna under de två senaste åren har slagit hårt mot hårt skuldsatta hushåll. Eftersom svenskarna har en hög andel rörliga bolån har räntehöjningarna snabbt slagit igenom i hushållens budgetar varvid svenskarnas övriga konsumtion har fått stryka på foten. Räntekänsliga sektorer som bostadsbyggandet har också tagit mycket stryk. Under andra kvartalet i år påbörjades omkring 6 500 bostäder, ett ras med 66 procent jämfört med  19 000 påbörjade bostäder under motsvarande kvartal 2021. Det är föga förvånande att handels- och byggsektorn är de områden där konkurserna och arbetslösheten har stigit mest.   

Samtidigt tyder mycket på att den svenska ekonomin har haft bottenkänning nu under sommaren. Konjunkturinstitutet räknar med att BNP vänder upp under andra halvan av året och stiger med 2,2 procent nästa år samt att arbetslösheten börjar sjunka tillbaka. Inflationsmåttet KPIF, som Riksbanken använder när den bestämmer räntan, har sjunkit från 9,5 procent vid toppen i december 2022 respektive 1,7 procent nu i juli, vilket är under centralbankens mål på 2 procent. Det gör att Riksbanken har börjat känna sig trygg med att sänka räntan. Den senaste sänkningen till 3,5 procent härom veckan kan följas av ytterligare tre, vilket indikerar en styrränta på 2,75 procent vid årets slut. Det motsvarar i sin tur ungefär en tusenlapp mer i plånboken varje månad för varje miljon i rörligt bolån som ett hushåll har, jämfört med när styrräntan var på 4 procent. Att kronan har stärkts mot de flesta valutor från de djupa bottennivåerna under 2022 och 2023, när risklamporna för både den svenska och internationella ekonomin blinkade som rödast, ger också Riksbanken större manöverutrymme.  

Den amerikanska dollarn har försvagats sedan centralbanken Federal Reserve, som inte har rört sin styrränta sedan juli i fjol, har signalerat att den ska börja sänka. I slutet av förra veckan inidikerade dess chef Jerome Powell än en gång att det har blivit dags för en sänkning, något som fick världens börser på gott humör. Kronan har stärkts från en dollarkurs på nästan 11 kronor i somras, till omkring 10,20 nu.  

Även den Europeiska Centralbanken, ECB, förväntas sänka räntan, även om man går lite mer försiktigt fram då inflationsnedgången har kommit av sig sedan våren, inte minst beroende på att löneutvecklingen och priserna i servicesektorn i Tyskland, har fortsatt upp. Den tyska ekonomin är i dåligt skick och häromdagen visade konjunkturindexet IFO – som bygger på en enkätundersökning bland 9000 tyska företag – så svaga siffror att nationalekonomer börjar tala om ekonomisk kris. Kronan har stärkt också mot euron, från en topp över 12 kronor i somras till cirka 11,40 för närvarande. 

Med inflationen under kontroll så skruvar även regeringen på kranarna för att stimulera ekonomin. Efter regeringens interna budgetförhandlingar på Harpsund förra veckan kommunicerades ett så kallat reformutrymme – det vill säga ofinansierade skattesänkningar plus utgiftsökningar – på 60 miljarder kronor i höstbudgeten, även om det innebär att det offentliga sparandet måste öka kommande år för att man ska hålla sig inom det gällande finanspolitiska ramverket.  

Den stora utmaningen är att inte bara gödsla med pengar till behövande grupper och ömmande ändamål utan att sjösätta reformer som även leder till att den långsiktiga tillväxten och produktiviteten stärks, samtidigt som klimathotet hanteras. Det börjar nog bli dags att börja söka en bred politisk överenskommelse för att nyttja statens överkapitaliserade balansräkning, skrota överskottsmålet, med syfte att driva nödvändiga investeringar inte minst i eftersatt infrastruktur, som landet är i stort behov av. 

Dessutom finns det naturligtvis flera hot och risker som kan blomma ut och innebära att den svaga uppåtgående ekonomiska trenden bryts. Den finansiella oro som skakade om världens börser i somras – då bland annat Tokyobörsen rasade 12 procent på en enda dag – är ett tecken på hur sårbar ekonomin är. Skuldsättningen i världens ekonomier ligger på rekordnivå, då de penningpolitiska stimulanserna under lång tid drev upp det finansiella risktagandet, belåningen och priserna på finansiella tillgångar till höjder relativt den underliggande ekonomiska aktiviteten som historiskt sett har visat sig vara mycket riskfyllda.  

Känsligheten för störningar är därmed stor även fortsättningsvis. De geopolitiska spänningarna, som Ukrainakrigets utveckling, oro för det svårhanterliga och stora amerikanska budgetunderskottet, osäkerheten runt utfallet för det amerikanska valet, samt även Kinas skakiga ekonomi med en stor högbelånad bostadssektor, gör att de för tillfället något mildare ekonomiska vindarna snabbt kan kantra. 

***

Läs även: Wallenberg utklassar Fredrik Lundberg

Läs även: Stensbecks stjärnfall