Norska miljonärer tar över

Det var mer Hollywood än Bergman över de scener som utspelade sig på auktionshuset Bukowskis i Stockholm. Priserna skenade och publiken ömsom skrattade, ömsom skakade på huvudet. Woody Allen fick lägga sig. Lars von Trier blev lottlös. Bergmanstiftelsen var chanslös.

– Det är helt galet, konstaterade intendent Tom Österman, som höll i tillställningen, när han efter ett fyrtiotal föremål tog en paus.

Någonstans i folksamlingen satt Hans Gude Gudesen, en tämligen anonym norsk mångmiljonär som tjänade sina pengar när han övergav arkeologin för att starta it-företag.

Han gjorde inget väsen av sig. Han lade inga bud. Enda anledningen till att han tagit bussen till Bukowskis var för att övervaka så att hans hemliga plan gick i lås.

Planen var enkel: dödsboet skulle tillbaka till Bergmans hus på gotska Fårö. Huset skulle köpas. En stiftelse skulle inrättas för att där skapa ett konstnärscentrum.

Men än hade fastighetsaffären inte avslutats, det var därför allt behövde ske i det fördolda. Gudesen hade fyra bulvaner på plats, var och en med en prioritetslista på vilka föremål de skulle ropa in. Efter vissa objekt stod det »no limits« – de skulle tillbaka till Fårö, oavsett vad de kostade.

Den 28 september hade hunnit bli den 29:e innan auktionen var över, drygt nio timmar senare. Slutpriset för de 337 föremålen hamnade på 18 miljoner kronor. Bara schackpjäserna från »Sjunde inseglet« gick för miljonen.

En nöjd Gudesen kunde konstatera att han hade lagt vantarna på någonstans mellan 80 och 90 procent av Bergmans ägodelar. Och några dagar senare var också husköpet genomfört.

En svensk kulturskatt var räddad. Av en excentrisk norsk miljonär.

Just det scenariot börjar kännas igen vid det här laget.

Kring Saab rådde samma uppståndelse och osäkerhet – skulle bilföretaget gå i konkurs eller kanske säljas till Kina? – innan Koenigsegg Group trädde fram som köpare. Bakom dem: en norsk miljonär vid namn Bård Eker. Till yrket är han industridesigner – ritar allt från motorfordon till barnvagnar – men är mest känd som fartdåre. Han har tävlat med snabba bilar, motorcyklar och racerbåtar.

Att Eker ville in i bilbranschen på riktigt var kanske inte så konstigt. Men engagemanget riskerar att bli minst lika kostsamt som hans fritidsintressen – Saabs biltillverkning har i stort sett gjort förluster ända sedan starten 1947.

I en liknande situation befann sig den i dag avlidne Einar Fredrik Åke »Tinius« Nagell-Erichsen, norska mediekoncernen Schibsteds starke man, när han tog över Svenska Dagbladet (SvD) 1998. Det var inte så mycket kommersiella som personliga skäl som fick »Tinius« att vilja ha SvD. Han som motsatte sig varje uppköp och modernisering. Men i hans borgerliga barndomshem i Oslo var det »Svenskan« man läste, så med den var det annorlunda.

Huruvida norska miljonärer i allmänhet är udda filantroper avslöjar inte statistiken, däremot att Norge har betydligt fler av dem. Dollarmiljonärerna, alltså. I Sverige finns det enligt den senaste statistiken 39 700 personer som uppfyller det kriteriet. I Norge 58 700, trots att den svenska befolkningen är dubbelt så stor.

Och det är inte bara Gudesen, Ekers och Nagell-Erichsen som väljer att investera sina pengar i Sverige. Bland företag i Sverige med norska ägare finns bland annat Statoil, Abba Seafood och Pressbyrån.

I början av året rapporterades den norska ekonomin, åtminstone tillfälligt, för första gången vara större än den svenska.

Basen för den norska ekonomin har varit och fortsätter vara olje- och gassektorn. Tack vare dessa har Norge en betydligt högre bruttonationalprodukt (BNP) än genomsnittet i Europa. Norge har också klarat sig bättre genom den ekonomiska krisen, med högt kapacitetsutnyttjande och låg arbetslöshet. I förra veckan blev norska riksbanken först i Europa med att höja styrräntan – ett tydligt tecken på att de anser att krisen är över.

Kanske kommer norska miljonärer och miljardärer att ta över fler svenska nationalklenoder framöver i takt med att börsuppgången på nytt fyller på deras kassakistor.