Nu är usla råd dyra

Boken kom 1940 och började med en rolig historia.

En gång, för mycket länge ­sedan, blev en utsocknes rundvisad i New York. När sällskapet anlände till hamnområdena vid södra Manhattan pekade en av hans medföljare på en rad eleganta fartyg som låg för ankar och sa:

»Titta, där är bankirernas och mäklarnas yachter!«

»Men«, svarade den naive besökaren, »var är kundernas yachter?«

Slutraden blev en del av titeln. »Where are the customer’s yachts – A Good Hard Look at Wall Street« skrevs av den före detta börsmäklaren Fred Schwed och handlade om hans tid i 1920-talets finanskvarter. Schwed hade börjat jobba på Wall Street efter att han blev relegerad från Princetonuniversitetet.

Schweds bok är en drygt 200 sidor extremt underhållande avrättning av finansbranschen och dess aktörer. Jag kommer att tänka på Fred Schwed när jag läser Dagens Industris utmärkta artikelserie om »analytikernas makt över aktiemarknaden«.

Den rosa tabloiden har bland annat avslöjat de hemliga träffar med analytiker som storbolag har löpande. De har också visat hur olika kunder har fått olika råd. I centrum för kampanjen stod DI:s genomgång av analytikernas köp- och säljrekommendationer under 2000-talet. Tidningen visade hur mängden köpråd vida översteg rekommendationer att sälja aktier. Men det verkligt kittlande var slutsatsen att kursutvecklingen för de aktier som hade fått fler negativa än positiva råd, hade varit långt bättre än de aktier som hade övervikt för positiva.

Enklare uttryckt: köp när analytikerna säger sälj. Och tvärtom.

Artiklarna är en påminnelse om den enkla insikten att framtiden ännu inte har inträffat. Men som sådan är det knappast en nyhet. Redan i sitt introduktionskapitel har Fred Schwed underrubriken »Meningsfullheten i finansiella förutsägelser« där han ställer fem frågor.

1. Är de riktigt bra?

2. Är de hyfsade?

3. Är de alls någonting att ha?

4. Hur är de annorlunda än väderprognosen i morgontidningen?

5. Hur är de annorlunda än tipstjänster inom hästkapplöpning?

Som ni förstår lutar Schwed åt nej på alla.

Hans slutsatser baserades dock enbart på egna erfarenheter. På 1960-talet fick Schweds skepsis en akademisk ryggrad i den så kallade »Random walk«-teorin, utvecklad av en professor på amerikanska MIT-universitetet. Kort uttryckt är tesen att en aktiekurs är lika förutsägbar som krona eller klave. Teorin fick sitt publika genombrott i början av 1970-talet med Princetonforskaren Burton G. Malkiels »A Random Walk Down Wall Street.«

Slump-evangelisterna saknar inte kritiker. Akademiska argument för att såväl historiska kursrörelser som allmän bolagsanalys kan ge goda resultat finns också.

Men de invändningarna är knappast skälet till att aktieanalytiker fortsätter att rekommendera aktier och göra prognoser om framtiden, trots att deras resultat är – om inte usla – så i alla fall svårbevisade. Även här riktade redan Fred Schwed fingret mot det verkliga problemet.

Skulle råden och prognoserna finnas om inte kunderna visade en närmast ­outrotbar efterfrågan på dem?

»Den ›brända‹ kunden föredrar självklart att tro att han har blivit rånad än att han har varit en fårskalle, rådgiven av andra fårskallar.«

Mäklarnas råd kommer alltid att vara bristfälliga, men att förbjuda dem är ingen lösning. Ansvaret ligger i stället på oss andra, vilken status vi ger råden. Medier bör sluta jämföra börsbolagens resultat med analytikerprognoser. Våra offentliga pensionssystem borde närma sig analytikerna med ytterst stor tveksamhet.

Och vi privatkunder bör aldrig lägga ansvaret för ett investeringsbeslut på någon annan än oss själva.