Olika lön för mödan

Sopstrejken i Stockholm pågick bara några dagar och berörde bara 70–80 sophämtare. Men i strejkens bakvatten uppstod frågan: Hur är det möjligt att de tjänar så mycket och andra yrkesgrupper så lite?

Tunga lyft. Skitigt jobb. Men sedan tar likheterna slut mellan sophämtaren och vårdbiträdet. Medan den förstnämnda i Stockholm betalas runt 34 000 kronor i månaden och arbetar trettiotimmarsveckor, drar vårdbiträdet in drygt 19 000 för längre arbetsdagar.

LO jämför ofta arbetarlöner mot direktörers för att uppmärksamma orättvisa lönenivåer, men även inom förbundet är skillnaderna stora. LO-tidningen genomförde en undersökning 2007 och radade upp de bäst betalda yrkesgrupperna.

Gemensamt för toppjobben inom LO som alla låg en bit över 30 000 kronor i månaden var att de dominerades av män som arbetade på ackord eller skift. Flygtekniker, golvläggare och sophämtare toppade listan. I andra änden på löneskalan ligger kvinnodominerade yrkesgrupper inom vård och utbildning.

– Skillnaderna är beklagliga. Men där får man väl väga in att sophämtarna har ett tungt jobb och ofta utför det under hård press, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter ska trösklar i soprummen vara högst 25 millimeter och sopsäcken får inte väga mer än 15 kilo. Vårdpersonal lyfter människor och inom hemtjänsten är det dessutom ofta svårt att anpassa hemmiljön till arbetet. När Fokus frågar om hur det går ihop blir svaret från Per Bardh:

– Det är nog ofta som säckarna väger mer än 15 kilo.

Anna Karin Eklund, ordförande för Vård­förbundet, ser inte logiken bakom sop­åkarens och den vårdanställdes lön.

– Vi är fortfarande underbetalda med tanke på att många har minst tre års högskoleutbildning bakom sig. Skillnaden mot sopåkarna är omotiverad, säger hon.

En annan som reagerade i samband med sopstrejken var Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

– Sophämtarna har inte för hög lön, det är lärarna som i jämförelse har för låg.

En 55-årig gymnasielärare som arbetat i 30 år får dryga 26 000 kronor i månaden, med fem och ett halvt års högskolestudier bakom sig. Just utbildningsnivå och arbetsmiljö används ofta som en förklaring till löneskillnader. Men enligt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik, är mer krassa faktorer som utbudet och efterfrågan på den aktuella arbetskraften och arbetsgivarens storlek minst lika avgörande.

När det gäller vårdbiträden är både utbildningsnivå och arbetsmiljö liknande sophämtarens. Men inom sophantering finns många företag på marknaden som tävlar i kommunernas upphandlingar. Personalavhopp eller en strejk kan innebära ett förlorat kontrakt.

Inom vården är Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en stor arbetsgivare som kan hålla tillbaka löneutvecklingen. Den situationen gäller för många kvinnodominerade yrken.

Det i kombination med att kvinnor i viss grad undviker tekniska yrken och i stället söker sig till de »mjukare« bidrar till att tillgång på arbetskraft blir stor. Arbetaren kan lätt ersättas – och lönerna går ner, resonerar Eskil Wadensjö.

Det är inte hela sanningen eftersom brist råder på flera sorters specialistsjuksköterskor, menar Anna Karin Eklund som är ordförande för Vårdförbundet.

– Traditionellt manliga yrken värderas högre, det är så det ser ut, säger hon.

Per Bardh på LO tycker inte att man ska jämföra enskilda yrkesgrupper med varandra, men håller med om synen på kvinnodominerade yrkesgrupper.

– Mäns insatser har värderats högre, både från fackligt håll och från arbetsgivarnas. Vi ska föra en diskussion om be­ho­vet av en diskussion om utjämning mellan yrkesgrupperna, fortsätter han.

Men frågan är hur det går med den diskussionen. Under 2007 års avtalsrörelse genomförde LO en jämställdhetspott som skulle höja kvinnolönerna mer än manslönerna bland förbunden. Nu ska åtgärden utvärderas och nya tag tas inför avtalsrörelsen nästa år. Men IF Metall hotar med avhopp om potten används igen.

– Utvecklingen beror på fackförbundens vilja att prioritera kvinnornas lönesättning, konstaterar Per Bardh.

Våren 2008 gick Vårdförbundet ut i en sex veckor lång strejk för att pressa upp lönerna för sjuksköterskor. Avtalet SKL och Vårdförbundet till slut kom fram till innebar 1 000 kronor extra i månaden ovanpå medellönen 22 000 kronor. 80 sjuksköterskor sa upp sig eftersom avtalet inte låg i närheten av »Löneupprorets« krav, 95 gick ur Vårdförbundet.

Sopstrejken pågick endast fyra dagar innan den blåstes av. Det är oklart vad den ledde till konkret men sopåkarna förklarade sig »nöjda«.