Oljepriset faller – vem bryr sig?

Oljekartellen Opec enades förra helgen om att begränsa produktionen av olja i ytterligare nio månader. Det imponerande dock inte på marknaderna som hade hoppats på mer drastiska åtgärder. Priset på råolja sjönk och ligger nu strax under 50 dollar per fat. Det är förvisso mer än när oljan var som billigast förra vintern, men betydligt mindre än vad oljestaterna vande sig vid under guldåren fram till 2015.

För de tolv Opecländerna handlar det om en delikat balansgång. Tomrummet som uppstår när de begränsar produktionen riskerar att fyllas av skifferolja från USA och Kanada, länder som inte är med i Opec. Produktionen i Nordamerika är flexibel, nya riggar kan startas snabbt i takt med att utbudet av Opecolja minskar. Det är sannerligen en ny verklighet att hantera för de oljeproducerande länderna, vars regeringar har vant sig vid till synes eviga inkomster.

Opec kontrollerar i dag inte mer än 50 procent av oljeproduktionen i världen. Dessutom minskar oljans betydelse för konjunkturen stadigt. I Sverige är förändringen tydlig. Jämfört med 1970- och 1980-talen utgör importen av oljeprodukter en mycket mindre andel av Sveriges BNP. Och trots gnäll på höga bensinpriser lägger hushållen en krympande del av inkomsterna på drivmedel.

– Sammantaget påverkar oljepriserna mindre och mindre. Det är en omställning som pågått länge och som oförtrutet fortsätter. Det handlar om allt från att människor installerat bergvärme till att bilarna är mer energieffektiva, säger Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea.

Den tydligaste effekten som det internationella oljepriset har i Sverige är på inflationen. I början av året låg den kring 2 procent och nästan hälften av det berodde på dyrare bensin och diesel, jämfört med ett år tidigare. Eftersom Riksbanken strävar efter att uppnå inflationsmålet på 2 procent så inverkar oljepriset på penningpolitiken. Ju lägre oljepris, desto lägre ränta och vice versa.

För den internationella ekonomin är oljepriset fortfarande viktigt, men även där tappar det i tyngd.

– Det är en helt annan marknad än för tio eller tjugo år sedan, säger Torbjörn Isaksson.

Oljeanalytikerna tror att Opecs uppgörelse innebär att priset kan stabiliseras kring 50 dollar fatet, trots allt. Det är spådomar som dock ska tas med en nypa salt.

Misslyckade förutsägelser om oljeprisernas utveckling är bara en googling bort. Priset på olja är nämligen notoriskt svårbedömt. Det räcker att någon av de regeringar som står bakom Opecs uppgörelse tröttnar och sätter på oljekranen för att öka sitt lands intäkter, så rasar priserna på nytt.

Till det kan teknikutvecklingen läggas som ännu ett osäkerhetsmoment. Förnybara energikällor som sol och vind får större betydelse internationellt. Laddhybrider och elbilar börjar på allvar synas i försäljningsstatistiken, men effekten märks ännu mer i biltillverkarnas långsiktiga planer.

Även inom oljebranschen, som tidigare har avfärdat elbilarna, börjar stora aktörer som Shell på allvar kalkylera med att efterfrågan börjar minska inom 10 till 20 år.

Oljan kommer med all sannolikhet att fortsätta dominera ett tag. Men det är inte lika roligt att vara oljeproducent som förr. Eller lönsamt.