Pensionsjättarna som bränt miljarder på usla affärer

De stora pensionsbolagen är i blåsväder. Det startade under fjolåret och ser ut hålla i sig. Framför allt är det runt Alecta som vindstyrkan är ihållande och hög, men snålblåsten yr även runt Folksam, AMF och Pensionsmyndigheten. Med den senare har även hatten på förre generaldirektören Daniel Barr hamnat på sniskan, han är numera chef för Finansinspektionen. 

Det är framför allt usla placeringar som har dragit på sig kritik. Mest uppmärksammad är Alectas, Folksams och Pensionsmyndighetens investering i Heimstaden Bostad. Bolaget hade en mycket aggressiv förvärvsstrategi och köpte på sig bostadsfastigheter runt om i Europa; bland annat Akelius Fastigheters bestånd i Sverige och Tyskland för rekordpriser år 2021. De institutionella ägarna har fyllt på med riskkapital för denna resa medan Heimstaden Bostads moderbolag – tillika förvaltare av fastighetsbeståndet – Heimstaden AB, har ett guldkantat förvaltaravtal. Med stigande räntor har Heimstaden Bostads finanser blivit alltmer ansträngda och enligt finansexperter är det uppenbart att det krävs nya kapitaltillskott.  

Alecta, som förvaltar tjänstepensionen åt 2,6 miljoner tjänstemän inom PTK, har stoppat in omkring 50 miljarder i Heimstaden. I det senaste bokslutet skrev dock värdet ner med 25 procent, eller 12,7 miljarder kronor. Och som om inte det var illa nog hade Alecta dessförinnan gått på tre rejäla minor och förlorat omkring 20 miljarder kronor när tre amerikanska nischbanker – Silicon Valley Bank,  Signature Bank och First Republic Bank – kollapsade förra våren. Dessa investeringar hade dessutom förgåtts av att Alecta sålde sina innehav i svenska storbanker, vilka under 2023 hade ett riktigt bra år på börsen. I samband med de amerikanska äventyren fick aktiechefen gå. Kort senare lämnade vd Magnus Billing och därefter även styrelseordföranden Ingrid Bonde. Nu handlar turerna mest om problemen med att hitta en ny ordförande sedan man misslyckats med två namngivna kandidater, bland annat Handelsbankens förra vd Carina Åkerman. 

Ska man gradera de olika stormarna så hamnar Pensionsmyndighetens snedsteg i Heimstaden Bostad nog på andra plats. Myndigheten förvaltar premiepensionssystemets traditionella försäkring och gjorde under förra generaldirektören Daniel Barrs ledning sin kritiserade investering i det onoterade fastighetsbolaget på knappt 3 miljarder kronor. Barr har sedan dess övergått till rollen som chef för Finansinspektionen som har tillsatt en utredning om denna affär, där Barr har jävat ut sig. Frågan är om han kan sitta kvar, inte minst med tanke på att FI själva ställer hårda krav på oförvitlighet för dem som ska sitta i styrelsen eller ledningen för en bank eller annat finansiellt bolag. 

Folksam har lyckats bättre med att undvika rampljuset genom att huka och prata om att de ser ”långsiktigt” på investeringen på drygt 20 miljarder i Heimstaden Bostad. Men i senaste bokslutet gjordes ändå en nedskrivning på 15 procent, enligt DI. 

I övrigt är det mest AMF som har blivit omskrivet för misslyckade affärer, nu senast i  elmotorcykeltillverkaren Cake. Där var AMF största ägare och förlorade över en halv miljard kronor. Men det handlar också om stora innehav i börsnoterade bolag var aktiekurser kollapsat, såsom finansbolaget Intrum Justitia, konglomeratet Storskogen samt Volvo Cars. AMF gick in som storägare i de båda sistnämnda när de noterades hösten 2021. Sedan dess har man tappat uppskattningsvis omkring 1,5 miljarder kronor i vardera bolaget i värde. På senare tid har även AMF fått uppmärksamhet för en investering i skog, genom bolaget Bergvik Öst, som gjordes 2019. Den affären blev startskottet till att skogsägande jättarna SCA, Holmen, Sveaskog och Stora Enso skruvade upp värdena på sin skogsmark rejält. Blankarfirman Viceroy, känd i Sverige bland annat att ha förutsett fastighetsbolaget SBBs kollaps, har sedan en tid blankat SCA med motiveringen att bolagets skogar är kraftigt övervärderade.  

Pensionsförvaltarnas generella försvarsstrategi mot kritiken är att det handlar om enskilda investeringar och att man måste se till hela portföljens utveckling. I och med att 2023 var ett bra börsår – samt att riskpremierna på obligationer föll, trots centralbankernas räntehöjningar – så blev det ett hyfsat år för spararna, efter ett magplask 2022. 

Alectas traditionella pensionsförsäkring hade exempelvis en totalavkastning på 7,1 procent under fjolåret. Det var lika med snittet i branschföreningen Svensk Pension. Folksam var något bättre än snittet, medan AMF hamnade under. Pensionsmyndighetens traditionella försäkring avkastade goda 11 procent. 

Även ett bolag som Skandia, som i stort sett varit borta från kritikstormarna, klarade 2023 bra. Och de fyra statliga AP-fonderna slår de genomsnittet för tjänstepensionsföretagen både för 2023 och över fem år. Premiepensionsjätten Sjunde AP-fonden har slagit alla andra. Så det bästa alternativet för pensionspengarna är kanske standardreceptet till alla ointresserade sparare; köp en global indexfond.  

Att jämföra de olika bolagens avkastning är dock inte helt lätt. Avkastningen måste nämligen alltid ställas i relation till risknivån. En hög andel aktier höjer avkastningen påtagligt när börserna stiger, men det höjer lika uppenbart risken i sparandet vilket ger en betydligt slagigare avkastning år från år. 

En annan faktor är den allt större tyngd som så kallade ”alternativa investeringar” har i bolagens portföljer. Det är tillgångar som inte är noterade på någon börs eller marknad och där värdet bestäms av bolaget , varför det inte flukuterar lika mycket och nästan definitionsmässigt ser stabilare ut på papperet.  

Ett exempel på svårigheterna att få en verklig bild av utvecklingen är den ärevördiga men lilla och okända Änke- och Pupillkassan. Den har haft den bästa utvecklingen av alla medlemsföretagen i Svensk Pension. Men den förvaltar bara en halv miljard kronor och en 25 procent av kapitalet utgörs av en fastighet på Munkbron i Stockholm, där den har sitt kontor. Ytterligare 20 procent av kapitalet utgörs av så kallade alternativa och därmed mer svårvärderade tillgångar. 

För värderingen av de alternativa investeringarna får allt större betydelse för dessa institutioner. Det kan exempelvis handla om ovan nämnda Heimstaden Bostad. Men även i andra bolag som institutionerna är delägare i torde finnas stora nedskrivningsbehov, som Folksam och AMF i elnätsgiganten Ellevio samt AMF:s skogsägande i Bergvik Öst som också nämndes tidigare. Avkastningen på dessa investeringar har de senaste åren varit mellan 1 och 2,5 procent, samtidigt som det nu finns riskfria alternativ som ger 4 procents ränta. 

Och att fokus hamnar på dessa alternativa investeringar är inte märkligt. Där är det lättare för pensionsförvaltarna att gömma sig bakom ”de stora talens lag” och hänvisa till att helheten går hyggligt, även om de inte lyckas slå Sjunde AP-fonden eller kanske ännu mindre en global indexfond. 

***

Läs även: Pensionsbolagen döljer stinkbomber

Läs även: Miljardfiasko hotar Pensionsmyndigheten