Pirater i sikte!

De agerar med en snabbhet som skulle ha fått forna tiders pirater att bli gröna av avund. Dagarna efter att ett 50-tal poliser slagit till mot fildelningsajten Pirate Bay har servern, den dator som lagrade fildelningsajten, flyttats till Holland. Enligt uppgift planerar Pirate Bay att sätta upp ytterligare servrar i Ryssland, Ukraina – och ett icke namngivet EU-land. Plötsligt var nätpiraterna och deras miljontals besökare bortom horisonten.

Men tillslaget mot Pirate Bay, Piratbyrån och de andra fildelarna som låg på samma webbhotell är ändå en chock för Internetsverige. Piratsajterna är giganter i det svenska, till och med i det globala, internet.

Netnod, som analyserar internettrafiken i Sverige, bedömer att den totala trafiken i landet minskade med omkring 25 procent efter tillslaget. Enligt statistik från sökmotorföretaget Alexa är Pirate Bay på plats 21 av de mest besökta av alla hemsidor bland svenskar, och på plats 312 bland amerikaner. Pirate Bay själva skriver att de är världens mest besökta så kallade bittorrent-tracker, den nya formen av fildelningssajt. Antalet inloggade brukar överstiga miljonen.

I media har de unga männen bakom Pirate Bay framställts som enbart glada entusiaster, men att driva en hårt belastad server med miljontals besökare är inte gratis. Förmodligen kan värdet på servrarna räknas i ett sexsiffrigt belopp. Kostnaderna för den dagliga driften står sponsorintäkter för. Pär Brumark, omvärldsbevakare (som dock också uttalat sig som representant för Antipiratbyrån), menar att priset för en klickbar yta, en så kallad banner, på Pirate Bays hemsida, uppgår till 30 000 kronor per vecka. Bland reklamen har det tidigare funnits pornografi, men representanter för Pirate Bay antyder att det kan bortsållas i takt med att verksamheten växer och de får större möjligheter att välja vilka de ska låta sponsra verksamheten.

Det är nu snart ett år sedan den nya lagen om fildelning började gälla. Sedan första juli i fjol är det förbjudet att ladda ned upphovsrättsskyddat material från internet. Justitieminister Thomas Bodström förkunnade att de man ville komma åt inte var de enskilda fildelarna, utan de som tjänade stora pengar på verksamheten. Ändå är det enstaka fildelare som hittills har dömts. Så sent som i onsdags dömdes en man av Göteborgs tingsrätt till 80 dagsböter för att ha gjort filmen »Rånarna« tillgänglig på nätet.

Förutom razzian mot Pirate Bay pågår en utredning också mot femton stycken fildelare polisanmälda av skivbolagens branschorganisation, IFPI, i början av april. Rikspolisstyrelsen och åklagarmyndigheten har fått i uppdrag att i juni redovisa åtgärder för effektiv bekämpning av fildelning. Thomas Bodström har sagt att han är öppen för en skärpt lag.

Framgångarna med att bekämpa pirater har än så länge uteblivit. Enligt mjukvarutillverkarnas intresseorganisation Business Software Alliance bidrog piratkopierade program i Sverige till 2,5 miljarder kronor i minskade intäkter år 2005, vilket är en liten ökning jämfört med 2004.
MPAA, som företräder filmindustrin, anger att illegala filmkopior årligen kostar Sveriges ekonomi 770 miljoner kronor. Enligt IFPI såldes det förra året skivor för 996 miljoner kronor i Sverige, jämfört med 1 554 miljoner för år 2002. En stor del av denna minskning på en halv miljard står förmodligen fildelningen för.

– Det är nog inte många artister som förlorar på fildelning, förlorarna är skivbolagen och distributörerna. Frågan är om det är en part man bör ta hänsyn till, säger Tobias Andersson på Piratbyrån.

Artisterna själva är inte eniga om vad som bör göras. Samtidigt som fildelning troligen genererar inkomstbortfall i form av färre sålda CD-skivor så kan det också generera inkomster genom fler sålda biljetter till spelningar och konserter då man blivit mer kända på grund av fildelningen.

Bland dem som kritiserat jakten på fildelare finns Robyn. Hon menar att skivbolagen har försökt bromsa utvecklingen och inte utnyttjat Internet. Andra går ännu längre och lägger själva ut sin musik på fildelningsnätverken. Kanske för att de vill skapa en icke-kommersiell image.

Artister som Metallica och Petter har däremot förkastat fildelning. I april 2005 skrev 114 svenska artister under ett uttalande. »Vi vill inte bli bestulna. Vi vill kunna försörja oss«, skrev de. Undertecknare var bland andra Per Gessle, Peps Persson, Jill Johnson och Lena Philipsson. Uttalandet skickades ut av IFPI till media.

En lösning som diskuterats i Frankrike är att man får betala en frivillig avgift på 5 euro, cirka 45 kronor, per månad och därigenom få fri tillgång till fildelning. En sådan modell i Sverige med liknande månadsavgift, skulle inkassera omkring 700 miljoner kronor årligen, förutsatt att alla 1,3 miljoner fildelare är beredda att betala. Varianter av denna modell har flera gånger det senaste året tagits upp av debattörer.