Press från nätet

Om tidningschefer fick fatta ett endaste beslut denna dag skulle det förmodligen vara att lägga ner – eller kraftigt minska – utgivningen av den papperstidning de ansvarar för.

Egentligen finns det bara en sak som hindrar dem. Intäkterna. Från just papperstidningen.

Mediernas genomgripande transformering, där läsare flyttar från papper till olika digitala plattformar, förstärks för varje år som går. Inga konstigheter, men det finns minst en hake. Medan papperstidningens annonsörer och läsare betalar sig har nät och mobilt hittills inte alls samma sköna klirr.

Att Jill Abramson sparkades som chefredaktör för New York Times har fått ungefär lika många förklaringar som det får plats artiklar i en normalstor svensk landsortstidning. En av dem var just att Abramson inte varit snabb nog att utveckla den digitala affären. Detta trots att hon har genomfört en av de mest framgångsrika betalväggarna i världen för en dagstidning. Kritiken mot Abrahamson kom i tidningens egen »Innovation Report« som påpassligt läckte ut i samband med att Abramson fick gå. Rapporten är skriven av sonen till Arthur Sulzberger Jr, tidningens styrelseordförande som sparkade henne.

Jill Abramsons öde är talande. När det inte ens går tillräckligt fort för en av världens ledande tidningar är det inte konstigt om svenska redaktörer inte riktigt vet vad de ska ta sig till. New York Times befinner sig i samma rävsax som tidningschefer i hela västvärlden. De vet att framtiden stavas digitalt men de är fortfarande beroende av de intäkter som trots allt tickar in från pappersannonsörerna, om än i stadigt sjunkande grad.

Med olika grad av tydlighet har därför var och varannan svensk tidningschef aviserat förändringar för papperstidningen. En del än så länge bara på interna strategimöten, andra med buller och bång till en större publik.

På Svenska Dagbladet vet redaktionen sedan några månader tillbaka att nätet kommer i första hand, papperstidningen i andra. Att färre utgivningsdagar, som fredag till söndag, är ett alternativ inte alltför långt fram i tiden hör inte till högoddsarna.

Samma funderingar snurrar i huvudena på göteborgsbaserade Stampens ägare. »Någonstans mellan sju och tre dagar«, var beskedet när DN intervjuade ägaren och styrelseordförande Peter Hjörne då han skulle formulera utgivningstakten för koncernens tidningar där bland annat Göteborgs-Posten, Nerikes Allehanda och VLT ingår.

Mittmedia, med 19 landsortstidningar i södra Norrland, vill nästa år trycka sina tidningar på dagtid. Flera av bolagets tidningar i glesbygden ska inte längre delas ut på lördagar.

Även om kurvorna för såväl prenumerantstock som annonsörer lutar betänkligt för flera av de ovan nämnda mediehusen går dessa intäkter ännu inte att ignorera. Aftonbladet, ohotad digital etta i Sverige, hade förmodligen gärna hivat ut papperseditionen om det inte vore för de ett par hundra miljoner den ännu genererar årligen.

På förra veckans stora mediekonferens i San Francisco sa dock tidningens publisher Jan Helin att det inte ska finnas någon papperstidning 2017 om »den inte genererar någon marginal«. Men trots att Aftonbladet är marknadsledande har man inte klarat av att kompensera papperstappet med digitala intäkter. Ett tydligt exempel är tidningens digitala Plus-tjänst som med sina 182 000 prenumeranter är klart större än papperstidningen. Kruxet är att pappersversionen, enligt Jan Helin i mediepodden Mattson & Helin, »ger oerhört mycket större intäkter än Plus«.

Huvudnöten att knäcka för mediecheferna blir de digitala annonserna. Intäkterna som de genererar i dag är fortfarande inte i närheten av annonser på papper. Hur det beteendet ska förändras är ingen säker på, vare sig Manhattan eller på Stampen.