Rädda jorden – köp den

I tv-intervjun, som är några år gammal, poserar han i sitt hem i London. Starka färger och utstuderat exklusivt möblerade rum. Väldigt osvenskt. Men svensk är han, denne medelålders miljardär, uppvuxen i lummiga Danderyd norr om Stockholm, och sedan många år internationell affärsman. Johan Eliasch har framför allt gjort sig känd som ägare av skidföretaget Head och rådgivare åt Storbritanniens konservativa Tory-parti.

Häromveckan bytte han fot och gick över till Gordon Browns läger. Men han har också påbörjat en ny karriär som miljövän. Han har hängt på trenden att köpa mark i syfte att bevara den från exploatering.

Eliasch, som har en personlig förmögenhet på uppskattningsvis 500 miljoner euro, har köpt drygt 200 000 hektar i brasilianska regnskogen i Amazonas. Det har han gjort därför att han menar att den globala skogsavverkningen bidrar till större koldioxidutsläpp än trafiken.

– Nyckeln till att rädda Amazonas och världens regnskogar är väldigt enkel, det handlar bara om att sätta ett korrekt pris på deras roll som producent av en fjärdedel av världens syre, 60 procent av alla arter och en femtedel av färskvattnet, säger han till Fokus.
Eliaschs miljöintresse vaknade när han förstod hur den globala uppvärmningen påverkar den europeiska skidsäsongen.

– När jag nu besöker Stockholm i november är det svårt att föreställa sig att man tidigare kunde åka skidor till skolan och jag tycker att det är en tragedi.

Och Eliasch är inte ensam om att försöka rädda världen genom att köpa upp den. Om yachter och privata jetplan var förra århundradets viktigaste statussymboler för de superrika, så är det i dag att äga ett eget ekosystem. Från Patagonien i Sydamerika till Montana i USA har miljoner hektar köpts upp av affärsmän och placerats i privata välgörenhetsfonder och stiftelser, eller helt enkelt överlämnats till närmast berörda regeringar som en gåva.

– Det är svårt att säga nej till en gåva på 120 000 hektar mark, förklarar Douglas Tompkins, 64. Han har själv spenderat 200 miljoner dollar i ett projekt som kallas Vildmarksfilantropi. Han har köpt och organiserat uppköp av 25 områden som totalt täcker 2,2 miljoner hektar i Chile och Argentina.

Tompkins har tjänat sina pengar på klädkedjorna North Face och Esprit, som han grundat. Han har rört sig i toppen av världens jet set, han bodde tidigare (bland annat) i ett stort hus i Pacific Heights, San Franciscos flottaste bostadsområde, och hade en världsberömd konstsamling. Vändpunkten kom när han läste en bok om ekologi, skriven av den norske filosofen Arne Naess. Naess argumenterar för en radikal omvärdering av människans relation till jorden. Tompkins blev omedelbart frälst, han sålde sitt hus och konsten och for till södra Chile för att bo i en enkel trästuga. Under ett år levde han utan elektricitet eller andra moderniteter.

I dag kombinerar han de två världarna. Tillsammans med sin fru, Kristi McDevitt, tidigare vd för klädföretaget Patagonia, koncentrerar han sig nu på att bygga koalitioner mellan bidragsgivare, miljövänner och regeringar för att bygga nationalparker. Målet är att samla in pengar från rika människor i syfte att freda så stora delar av vildmarken som möjligt från exploatering.

– Folk vill lämna något mer varaktigt efter sig än några rum i ett museum, säger McDevitt.

Kommentaren vittnar om att målgruppen för välgörenhetsprojekten är mycket liten och mycket köpstark. Alternativet till att bidra till en nationalpark kan vara att skänka konst till ett stort museum och få en flygel uppkallad efter sig.

Familjen Tompkins har hjälpt till att skapa flera nationalparker i bland annat Chile och Argentina, och de planerar för ytterligare två i en nära framtid.

– Jag har en fundamental tro på utvecklingen av nationalparker, men jag tror inte på privata parker. Jag anser att statligt ägande gynnar parkerna bäst i de fall de verkligen uppskattar och bevarar områdena, säger han.

Hansjörg Wyss, en av Schweiz rikaste män, håller med. Efter att ha byggt upp en förmögenhet på 8 miljarder dollar som vd för Synthes, ett företag som bland annat producerar artificiella reservdelar för folk med ryggproblem, började han investera i den amerikanska västern. Genom sin stiftelse har han donerat flera miljoner dollar för att bevara områden i Utah och Montana. Ibland behöver man inte köpa hela landområdet, det kan räcka med att köpa rättigheterna till potentiella mineralfyndigheter. Så gjorde Wyss stiftelse exempelvis i ett område i Klippiga bergen. Han jagade bort olje- och gasbolagen genom att köpa ut dem.

Nu har även finansvärlden, i form av investmentbanken Goldman Sachs, vaknat till liv. 2003 blev Goldman Sachs ägare till 270 000 hektar mark i södra Chile som en delbetalning för en förfallen kredit.

– Vi frågade oss vad vi skulle göra med 400 000 hektar skog vid världens ände. Vi var tvungna att ta fram en kartbok för att hitta området, skrattar Lawrence H. Linden, rådgivare till Goldman Sachs.

– Vi är en investmentbank, vi vet vad vi ska göra med varuhus och fastigheter, men ett ekosystem i Tierra del Fuego? Men efter en del efterforskningar kom vi fram till att ur en miljösynvinkel var det värdefull mark.

I dag är Goldman Sachs landbit den sista orörda återstoden av Alpine and Coastal Beech, i Sydamerika. Här lever också guanacon, ett lamaliknande skogsdjur. På grund av kylan och den hårda vinden i området är skogen känslig. Samtidigt tar det träden 200 år att nå en höjd på 20 meter, vilket gör att kalhuggning skulle omintetgöra århundraden av evolution. Nu har banken samlat in 18 miljoner dollar för att vidareutveckla parken i samarbete med en lokal naturskyddsförening.

I Europa var den holländske affärsmannen Paul Fentener van Vlissingen en av de ledande figurerna fram till sin död 2006. Från en 33 000 hektar stor egendom i Skottland styrde han sitt imperium, bestående av bland annat matkedjor och energibolag. Men hans passion var afrikanska nationalparker. Under två år öste han in pengar i nationalparken Marakele i Sydafrika, i ett projekt som enligt bedömare hade tagit minst tio år att genomföra utan hans stöd. Nu lever hyenor, buffalo, elefanter, svarta och vita noshörningar och giraffer med flera arter skyddade i parken.

Men även om ekobaronerna vill rädda miljön, och även om det är svårt för regeringar att säga nej till de enorma landgåvorna, finns ofta en misstro från de lokala myndigheternas sida. Framför allt när det är utlänningar som agerar filantroper.

– Det är inte så lätt, och i vissa länder är det krig eller olagligt att köpa upp mark, även om syftet är att bevara den. Men om de rika donatorerna samarbetar med lokala experter och har rätt attityd med sig i förhandlingarna är chansen större att lyckas, säger Evan Bowen-Jones, ansvarig för USA:s verksamhet inom den brittiska miljögruppen Fauna & Flora International. Han menar att svåra tider kräver okonventionella lösningar.

Van Vlissingen, som dog i cancer förra året, ansågs vara Skottlands rikaste man, och största markägare. Men han värjde sig mot titeln jordägare.

– Man kan inte äga ett sådant här ställe, det tillhör planeten. Jag är bara en tillfällig väktare.